Korsreaktivitet mellan serologiska tester för dengue- och zikavirus försvårar diagnostiken

Oron för komplicerad och allvarlig dengue gör att man önskar snabbare svar på laboratoriediagnostik för vägledning avseende uppföljning och ställningstagande till vätskebehandling för att minska risken för komplikationer. Serologisk korsreaktivitet mellan dengue och andra flavivirusinfektioner, så som zikavirus, där överlappande klinisk bild liksom geografisk utbredning gör det särskilt angeläget med ett enkelt test, gör det dock inte möjligt att med ett enstaka test för denguevirus fastställa säker diagnos.

Hög korsreaktivitet mellan serologiska tester för påvisning av dengue- och zikavirusinfektion

Innan zikavirus fick spridning i Central- och Sydamerika ansågs de kommersiella serologiska denguetesterna ha hög specificitet. Sedan omfattande förekomst av zikavirus har konstaterats i samma geografiska områden som denguevirus har man över tid sett hur serologiska tester för denguevirus ifrågasatts allt mer (1, 2). Det är hög korsreaktivitet mellan antikroppar riktade mot denguevirus respektive zikavirus, vilket gör det svårt att med serologiska test skilja en genomgången denguevirusinfektion från en zikavirusinfektion. Då provtagning för dengue i regel sker i viremisk fas ger tillägg med PCR för påvisning av virus i regel gott underlag för att fastställa diagnosen (3).

Från att tidigare haft en väl fungerande serologisk diagnostik för dengue är man nu, när den akuta viremiska fasen passerat, i ett läge där serologiska tester som kan påvisa förekomsten av virusneutraliserande antikroppar krävs för att skilja de båda infektionerna åt. Alternativet är en kombination av ett flertal olika serologiska tester respektive antigentester för påvisning av dengue- och zikavirus.

Hög diagnostisk specificitet krävs då handläggningen av dengue- och zikavirusinfektion skiljer sig

Genom den höga korsreaktiviteten är det svårt att med ett enstaka serologiskt snabbtest, eller enstaka serologiskt test över huvud taget, kunna utesluta och/eller verifiera dengue-, zika- eller andra flavivirusinfektioner (till exempel gula febern och West Nile virus) utan att ha möjlighet att utföra relevanta samtida kompletterande eller uppföljande analyser, så som PCR, neutralisationstest eller kvantitativa tester.

Dengue- och zikavirusinfektion kan ge olika följdbesvär och behöver därför följas upp på olika sätt. Denguevirusinfektion följs framförallt upp i det akuta förloppet då risken för komplikationer är som störst, medan zikavirusinfektion har visat kunna ge upphov till neurologiska komplikationer under konvalescent fas (Guillain-Barrés syndrom) och varierande fosterskador (kongenitalt zikavirussyndrom) hos gravida (4). Både asymtomatisk och symtomatisk zikavirusinfektion kan därför i många fall kräva uppföljande laboratoriekonfirmering senare under sjukdomsförloppet eller efter genomgången infektion.

WHO s falldefinition för zikavirusinfektion specificerar påvisning av neutraliserande antikroppar i kombination med uteslutande av andra flavivirusinfektioner

Med anledning av den omfattande serologiska korsreaktiviteten, överlappande symptomatologi och den geografiska utbredningen av olika flavivirus så som t. ex dengue och zikavirus specificerar WHOs falldefinition påvisning av såväl neutraliserande antikroppar som samtidigt uteslutande av infektion mot andra flavivirus (7).

Enstaka serologiskt test kan inte särskilja infektion mellan dengue- och zikavirus

Genom den höga korsreaktiviteten är det svårt att med ett enstaka serologiskt snabbtest, eller enstaka serologiskt test över huvud taget, kunna utesluta och/eller verifiera dengue-, zika- eller andra flavivirusinfektioner (till exempel gula febern och West Nile virus) utan att ha möjlighet att utföra relevanta samtida kompletterande eller uppföljande analyser, så som PCR, neutralisationstest eller kvantitativa tester. Problematiken med korsreaktivitet blir på grund av överlappande geografisk utbredning och klinisk bild särskilt utmanande vid differentialdiagnostik mellan dengue- och zikavirusinfektion men omfattar hela flavivirusgruppen.

Med kunskapen om den bristande specificiteten i kombination med rådande internationella (5, 6) och nationella rekommendationer (4) kring zikavirus ger serologiska snabbtest för denguevirusinfektion inte ett säkert underlag för vägledning i patienthanteringen. Att feldiagnosticera en zikavirusinfektion som en dengueinfektion skulle kunna få långtgående konsekvenser om det visar sig att personen är gravid eller planerar att bli gravid.

Referenser

1. Genetic and serologic properties of Zika virus associated with an epidemic, Yap State, Micronesia, 2007 (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
2. Lack of Durable Cross-Neutralizing Antibodies Against Zika Virus from Dengue Virus Infection (pubmed.ncbi.nlm.nih.gov)
3. Universal Single-Probe RT-PCR Assay for Diagnosis of Dengue Virus Infections (ncbi.nlm.nih.gov)
4. Rekommendation för handläggning av misstänkta fall av zikavirus (Folkhälsomyndigheten)
5. Case definition for surveillance of Zika virus infection (ecdc.europa.eu)
6. Zika Virus Disease and Zika Virus Infection (cdc.gov)
7. Zika virus disease - Interim case definitions (iris.who.int)