Bättre beredskap för storskalig testning och smittspårning krävs för nästa pandemi

Folkhälsomyndighetens utvärdering har inriktats på att beskriva det praktiska genomförandet i pandemins olika skeden, samt på att undersöka vilka effekter som testningen och tillhörande smittspårning samt övervakning har haft.

– Vi bedömer att det även vid nästa pandemi sannolikt kommer att krävas en omfattande testning och smittspårning, och att samhällets beredskap för det behöver förbättras. För det krävs bland annat bättre digitala verktyg och en tydlig ansvarsfördelning mellan staten och andra aktörer, säger Sara Byfors, avdelningschef på Folkhälsomyndigheten.

Innan covid-19-pandemin betraktades testning och smittspårning som användbara verktyg främst i den inledande fasen av en pandemi, innan en allmän smittspridning konstaterats. Det fanns därför i januari 2020 mycket begränsad beredskap för detta i Sverige. Genomförandet av den storskaliga testningen, smittspårningen och övervakningen av virusvarianter blev därför utmanande för samtliga involverade aktörer, men möjliggjordes tack vare fungerande samarbeten och att alla gjorde sitt yttersta.

Finansiering

Statens kostnader för den storskaliga testningen och smittspårningen beräknas till 32,5 miljarder kronor för åren 2020-2022. Utvärderingen visar att den statliga finansieringen varit central i genomförandet, samt att regionerna överlag bedömt stödet från Folkhälsomyndigheten som ändamålsenligt. En utmaning för regionerna har dock varit snabba förändringar i riktlinjer från myndigheten som kommunicerats med kort varsel.

Något som försvårade uppbyggnaden av test- och smittspårningskapaciteten var bristen på så kallade interoperabla it-system, det vill säga digitala verktyg där automatisk dataöverföring mellan olika system är möjlig. En framgång var å andra sidan att människor kunde utföra covid-testerna på sig själva, det som kallas egenprovtagning. Detta var centralt för den storskaliga testningen.

För att öka den samlade testkapaciteten var också externa aktörer, såväl privata som statliga nödvändiga. För smittspårningsarbetet var regionernas centrala smittspårningsenheter också en framgångsfaktor för att anpassa smittspårningen till det stora behovet, och de kunde också säkerställa smittspårning av god kvalitet.

Åtgärder

Folkhälsomyndighetens analyser visar vidare att smittspridning av covid-19 mellan individer i samma hushåll har varit omfattande, och att åtgärder för att förhindra smittspridning ut till samhället är viktiga, till exempel förhållningsregler till hushållskontakter och möjlighet att få smittbärarpenning. Men även mer generella åtgärder som möjliggör arbete hemifrån, och åtgärder för att förhindra trängsel är väsentliga, liksom karensavdragsersättning. Ett regelverk i form av en författningsberedskap för att möjliggöra den typen av åtgärder är viktigt för en bättre beredskap för framtida pandemier.

Övervakning

När det gäller övervakningen av olika virusvarianter visar utvärderingen att den utgjorde en viktig del av beslutsunderlaget för både nationella och regionala beslut om smittskyddsåtgärder och vaccinationer. Analys av avloppsvatten, som komplement till typningen av patientprover, kan i framtiden öka kostnadseffektiviteten för mikrobiell övervakning.

Framtida beredskap

För en bättre framtida beredskap föreslår Folkhälsomyndigheten bland annat att myndigheten ska få i uppdrag att samordna regionernas laboratorieberedskapsplanering, och att myndigheten får i uppdrag att förbereda så att också privata och statliga aktörer snabbt kan bidra till att öka testkapaciteten, och kapaciteten att övervaka genetiska varianter av smittämnet. Den regionala beredskapen för en mer omfattande smittspårning behöver också förbättras. Nationellt interoperabla it-system för testning och smittspårning behöver utvecklas i förberedelse för framtida pandemier, detta bör ske i samarbete mellan staten och regionerna.