Tre fall av akut Q-feber (Coxiell burnetti-infektion) efter semesterresa till Kanarieöarna 2017
Ovanlig sjukdom gör sig påmind efter vistelse på Kanarieöarna, dit 300 000 svenskar åker årligen.
Inom några veckors tid har Folkhälsomyndigheten, som enda laboratorium i Sverige som utför Q- feber-serologi, konstaterat tre positiva fall. Samtliga fall har insjuknat med oklar feber utan tydligt infektionsfokus några veckor efter hemkomst från turistresa på Kanarieöarna under vintermånaderna 2017. Det är väl känt att Q-feber finns på Kanarieöarna, både hos djur och människa. Även om många svenskar reser till Kanarieöarna på semester ser man i Sverige endast enstaka fall årligen, dock är Spanien det vanligaste smittlandet.
Q-feber är en zoonotisk infektion
Q-feber är en zoonos och orsakas av bakterien Coxiella burnetti. Coxiella burnetti kan infektera ett stort antal djur däribland människa, men primär reservoar är ko, får och get. Människor smittas oftast från får eller getter via inandning av kontaminerad djursekret som innehåller bakterie-sporer eller via kontaminerad opastöriserad getmjölk. Även om Coxiella burnetti förekommer i Sverige är det framför allt importfall som ses i Sverige.
Bortglömd analys vid feberutredning
Flertalet av de som smittas av Q-feber förblir asymtomatiska. Enligt en artikel från M. Maurin and D. Raoult beräknas endast 40 % av de som smittas insjukna. I de fall man insjuknar sker det två till tre veckor efter smitta. I den akuta fasen ses influensaliknande symtom med feber, myalgi och huvudvärk, men allvarligare sjukdomsbild kan förekomma. Vanliga bakteriologiska och mykologiska odlingar som tas som del av feberutredning kan inte påvisa Coxiella burnetti då det är en strikt intracellulär bakterie som inte växter i vanliga odlingsmedium.
Kronisk Q-feber kan utvecklas månader till år efter smitta. Många som insjuknar har tidigare behandlats för en akut Q-feber. Insjuknandet är låggradig feber, viktnedgång, nattliga svettningar och trötthet. Ofta ses även endokardit och/eller annan kärlinfektion. Denna starka koppling mellan Q- feber och endokardit gör att man alltid bör utesluta endokardit vid serologiskt blid förenlig med kronisk Q-feber. Beroende på akut eller kronisk infektion blir behandlingen olika.
Serologi är grunden vid diagnos av detta klass 3 agens, men PCR utgör ett viktigt komplement särskilt vid odlingsnegativ endokardit
Coxiella burnetti växer inte i vanligt odlingsmedium utan kräver odling i cellkultur vilket måste utföras i riskklass 3 laboratorium på grund av sin smittsamhet. I regel är det endast serologiska analyser som kan verifiera misstänkt Q-feber, åtminstone efter den akuta fasen, vilket försvårar diagnosen. Högkänslig PCR, som i litteraturen har visats utgöra ett komplement till serologiska analyser tidigt i den akuta fasen, finns etablerad vid Folkhälsomyndigheten.
Serologiskt ställs diagnosen genom serokonversion av IgM och IgG för fas I och fas II proteiner. I den akuta fasen påvisas IgM och IgG riktade mot fas II proteiner, medan i den kroniska fasen är antikropparna riktade mot fas I. En patient som diagnostiserats med akut feber bör följas serologiskt för att se utläkning och eventuellt återfall/kronisk Q-feber i ett tidigt skede.
Coxiella-PCR används för detektion i både blod och vävnad. I ett tidigt skede i den akuta fasen kan PCR utföras på blod men framförallt används Coxiella-PCR på vävnad, som exempelvis hjärtklaff, efter klaffoperation vid odlingsnegativa endokardit.
Rapporter om utbrott under de senaste åren från Europa
Under de senaste åren har flera europeiska länder rapporterat utbrott av sjukdomen. Framför allt Holland har haft ett stort antal fall Q-feber hos människa, under 2007-2010 bekräftades mer än 3 000 fall.