Dödlighet i prostatacancer

Dödlighet i prostatacancer är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en uppfattning om hur befolkningen i Sverige mår. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

Under 2017 avled totalt 2 345 män i åldrarna 15 år och äldre av prostatacancer i Sverige, vilket motsvarar 57 dödsfall per 100 000 män. Flest dödsfall var det i de äldre åldersgrupperna, i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och bland män födda i övriga Norden. Dödligheten minskade 2006–2017 i samtliga utbildningsgrupper, i åldersgrupperna 45–64 år och 65–84 år samt bland män födda i Sverige och i övriga Europa. Totalt sett minskade dödligheten i prostatacancer med 24 procent under perioden. Dödligheten i prostatacancer varierade mellan länen med som lägst 41 dödsfall och som högst 81 dödsfall per 100 000 män år 2013/17.

Introduktion

Cancer är idag den näst vanligaste dödsorsaken, både i världen där 17 procent av alla dödsfall uppskattas bero på cancer och i Sverige där 26 procent av alla dödsfall uppskattas bero på cancer (1, 2). I Sverige är den vanligaste cancerdiagnosen bland män prostatacancer och bland kvinnor bröstcancer (1, 3). Prostatacancer svarar för drygt 30 procent av all diagnostiserad cancer hos män i Sverige och 80 procent av alla män som får symtom av prostatacancer är över 70 år (4). Prostatacancer är också den cancerform som orsakar flest dödsfall bland män i Sverige och fjärde flest dödsfall bland män i världen (1, 3). Som en följd av att hälso- och sjukvården har börjat genomföra prostatakontroller med blodprov och analys av PSA (prostataspecifikt antigen) har antalet diagnostiserade fall av prostatacancer ökat sedan mitten av 1990-talet (4).

Dödlighet i cancer är en indikator som speglar behov av preventivt arbete, bättre diagnostiska metoder och behandling och av vård i livets slutskede. Prostatacancer utvecklas under lång tid och en stor andel av de som dör av sin sjukdom kan ha fått sin diagnos för tio år sedan eller ännu tidigare. Indikatorn är således komplex då den avspeglar vad som har hänt i svenskt hälsoarbete under en lång tid.

Ålder

Totalt avled 2 345 män i åldrarna 15 år och äldre av prostatacancer 2017, vilket motsvarar 57 dödsfall per 100 000 män under året (figur 1). Flest dödsfall var det i åldersgruppen 85 år och uppåt med 1 070 dödsfall per 100 000 män och i åldersgruppen 65–84 år med 154 dödsfall per 100 000 män. Skillnaderna mellan referensgruppen 45–64 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställda och kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 1. Dödlighet i prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 15 år och äldre, fördelat på ålder, under perioden 2006–2017.

Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2017 har dödligheten i prostatacancer utvecklats olika för olika åldersgrupper (figur 1). Totalt har risken för dödlighet i prostatacancer minskat med 24 procent bland män 45 år och äldre under perioden. Risken för dödlighet minskade i åldersgruppen 45–64 år med 45 procent och i åldersgruppen 65–84 år med 38 procent. I åldersgruppen 85 år och äldre hade ingen statistiskt säkerställd förändring skett. Detta skulle till viss del kunna förklaras av att individer med prostatacancer lever allt längre idag, varpå dödligheten förskjuts till den äldsta åldersgruppen. Skillnaden i dödlighet i prostatacancer mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 85 år och äldre ökade under perioden.

Utbildningsnivå

Dödligheten i prostatacancer var 2017 högst i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå med 158 dödsfall per 100 000 män i åldrarna 25 år och äldre (figur 2). Lägst var dödligheten i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå med 38 dödsfall per 100 000 män i åldrarna 25 år och äldre. Skillnaderna mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställda men minskade när hänsyn togs till ålder, födelseland och län. Detta förklaras till stor del av att det i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå finns en högre andel äldre än i övriga utbildningsgrupper. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 2, val åldersstandardiserat).

Figur 2. Dödlighet i prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 25 år och äldre, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2017, med möjlighet att välja åldersstandardiserat.

Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2017 minskade dödligheten i prostatacancer i samtliga utbildningsgrupper (figur 2). Dessa trender var statistiskt säkerställda. För gruppen med förgymnasial utbildningsnivå minskade dödligheten med 17 procent, för gruppen med gymnasial utbildningsnivå med 29 procent och för gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå med 34 procent för män i åldrarna 45 år och äldre. Skillnaden i dödlighet i prostatacancer mellan gruppen med eftergymnasial och med förgymnasial utbildningsnivå ökade under perioden.

Födelseland

Dödligheten i prostatacancer var 2017 högst bland män födda i övriga Norden med 76 dödsfall per 100 000 män och lägst bland män födda i övriga världen med 6,9 dödsfall per 100 000 män (figur 3). Bland män födda i Sverige och i övriga Europa var motsvarande antal 66 respektive 27 dödsfall per 100 000 män. Skillnaderna mellan män födda i Sverige och i övriga Europa och övriga världen var statistiskt säkerställda men minskade när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå och län. Detta förklaras till stor del av olika ålderssammansättning bland män födda i olika födelseregioner. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Dödlighet i prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 15 år och äldre, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2017, med möjlighet att välja åldersstandardiserat.

Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Under perioden 2006–2017 syntes en minskning i dödlighet i prostatacancer bland män från i stort sett alla födelseregioner (figur 3). Risken för dödlighet i prostatacancer i åldrarna 45 år och äldre minskade bland män födda i Sverige och i övriga Europa med 23 respektive 43 procent under perioden. För män födda i övriga Norden hade det inte skett någon statistiskt säkerställd förändring. Analyser för män födda i övriga världen har inte gjorts då antalet män var för få i denna grupp. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan personer födda i Sverige och i övriga födelseregioner i dödlighet i prostatacancer under perioden.

Län

Dödlighet i prostatacancer fördelat på län bland män 15 år och äldre varierade år 2013/17 mellan som lägst 41 dödsfall per 100 000 män i Stockholms län och som högst med 81 dödsfall per 100 000 män i Gävleborgs län (figur 4). När antalet dödsfall i prostatacancer åldersstandardiserades ändrades i viss utsträckning vilka län som hade lägst respektive högst dödlighet i prostatacancer (figur 4, val åldersstandardiserat).

Figur 4. Dödlighet prostatacancer. Antal dödsfall per 100 000 män, 15 år och äldre, fördelat på län, under perioden 2006/10–2013/17, med möjlighet att välja åldersstandardiserat och kommunnivå.

Källa: Dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Metod

Uppgifterna om dödlighet i prostatacancer är hämtade från Socialstyrelsens Dödsorsaksregister 2006–2017 och avser prostatacancer (ICD-10 C61) som underliggande dödsorsak bland män i befolkningen 15 år och äldre.

Det finns ett fåtal individer som genomgått könsbekräftande behandling vilka avlidit i prostatacancer. Dessa individer ingår inte i den statistiska analysen på grund av svårigheter att genomföra dessa analyser på ett alltför litet dataunderlag. Könsbekräftande behandling är ett samlingsbegrepp på olika behandlingar med syfte att anpassa kroppen till könsidentiteten.

Deskriptiv statistik redovisas som antal dödsfall samt antal dödsfall per 100 000 män i åldrarna 15 år och äldre. Utbildningsnivå redovisas för män 25 år och äldre, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön, utbildning, födelseland och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i dödlighet mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna 45–64 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 45 år och äldre, eftersom det i de yngre åldersgrupperna är så få män som avlider i prostatacancer att det begränsar möjligheten till analys.

Under rubriken födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken län används femårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

1. Global Burden of Disease Compare Data Visualization. GBD 2017. Seattle: Institute for Health Metrics and Evaluation; 1990–. [citerad 23 januari 2019]. Hämtad från: https://vizhub.healthdata.org/gbd-compare/

2. Statistikdatabas för dödsorsaker. Dödsorsaker 2017. Stockholm: Socialstyrelsen; 1997–. [citerad 23 januari 2019]. Hämtad från: https://sdb.socialstyrelsen.se/if_dor/val.aspx

3. Socialstyrelsen. Statistik om nyupptäckta cancerfall 2017. Stockholm: Socialstyrelsen; 2018. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/statistik/2018-12-50.pdf

4. Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer för bröst-, prostata-, tjocktarms- och ändtarmscancervård – Stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen; 2014. Reviderad version 2015. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2014-4-2.pdf