Sammanfattning

Insjuknande i hjärtinfarkt har minskat under den senaste tioårsperioden. Antalet insjuknanden i hjärtinfarkt i hela befolkningen 15 år och äldre var 269 per 100 000 individer för 2016. Nedgången har skett i alla åldersgrupper från 30 år och äldre men är tydligast i åldersgrupperna 65–84 år och 85 år och äldre, vilket är de åldrar då dessa sjukdomar är vanligast. En minskning i antalet insjuknanden förekommer i alla utbildningsgrupper. Insjuknande i hjärtinfarkt varierade mellan länen med som lägst 202 insjuknanden och som högst 419 insjuknanden per 100 000 individer under 2012–2016.

Introduktion

Under de senaste decennierna har insjuknandet och dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar minskat (1). Risken för hjärtinfarkt ökar med stigande ålder. Hjärtinfarkt, liksom stroke, tillhör gruppen hjärt- och kärlsjukdomar och har till stor del, men inte helt och hållet, samma riskfaktorer, som högt blodtryck och höga blodfetter. Sjukvårdande insatser har stor betydelse för hur många som dör men det är andra faktorer som påverkar hur många som insjuknar, till exempel insatser som påverkar förekomsten av olika risk- eller skyddsfaktorer. Förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar påverkas bland annat av faktorer som arbetslöshet, stillasittande fritid, fetma och rökning (2).

Kön

Antalet som insjuknande i hjärtinfarkt per 100 000 individer i åldern var totalt 22 131 individer i åldrarna 15 år och äldre under 2016, vilket motsvarar 269 insjuknanden per 100 000 individer under året (figur 1). Antalet som insjuknande i hjärtinfarkt per 100 000 individer i åldern 15 år och äldre var lägre bland kvinnor, 8205 insjuknanden, vilket motsvarar 199 per 100 000, än bland män, 13 926 insjuknanden, vilket motsvarar 339 per 100 000 individer 15 år och äldre.

När antalet insjuknande i hjärtinfarkt per 100 000 individer 15 år och äldre åldersstandardiserades ökade skillnaden mellan könen (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Insjuknande i hjärtinfarkt. Antal insjuknanden per 100 000 individer i åldern 15 år, fördelat på kön, under perioden 2006–2016, med möjlighet att välja åldersstandardiserat.

Källa: patientregistret och dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Statistiskt analyserade könsskillnader

Skillnaden mellan könen för 2016 kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå och ålder, vilket tyder på att skillnaden inte kan förklaras av olikheter i utbildningsnivå eller ålder mellan könen. Antalet insjuknade individer per 100 000 15 år och äldre minskade för båda könen under perioden 2006–2016. Nedgången var störst hos kvinnor, 39 procent. Hos män var nedgången 33 procent.

Ålder

Antalet individer i åldern 15 år och äldre som insjuknade i hjärtinfarkt var störst i den äldsta åldersgruppen (85 år och äldre), 1 862 per 100 000 individer, och minst i den yngsta åldersgruppen (15–29 år), 1,0 per 100 000 individer, år 2016 (figur 2).

Figur 2. Insjuknande i hjärtinfarkt. Antal insjuknanden per 100 000 individer i åldern 15 år och äldre, fördelat på ålder, under perioden 2006–2016, med möjlighet att välja ålder. Ej åldersstandardiserade data.

Källa: patientregistret och dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Statistiskt analyserade åldersskillnader

Skillnaden mellan åldersgrupperna för 2016 kvarstod när hänsyn togs till kön och utbildningsnivå, vilket tyder på att skillnaderna inte kan förklaras av olikheter i kön och utbildningsnivå mellan de olika åldersgrupperna. Antalet insjuknade individer per 100 000 individer 15 år och äldre minskade i de fyra äldsta åldersgrupperna under perioden 2006–2016. I de två äldsta åldersgrupperna, 65– 84 år samt 85 och äldre var nedgången störst där insjuknandet minskade med 41 respektive 43 procent. I åldersgrupperna 30–44 år samt 45–64 år var nedgången 21 procent under perioden. I åldersgruppen 15–29 år har det inte skett en statistiskt signifikant förändring under perioden 2006–2016.

Utbildningsnivå

Antalet individer som insjuknande i hjärtinfarkt per 100 000 individer i åldern 25 år och äldre var högst i gruppen med högst förgymnasial utbildningsnivå, 689 per 100 000, och minst i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 150 per 100 000, år 2016 (figur 3).

När antalet insjuknande i hjärtinfarkt åldersstandardiserades minskade skillnaden mellan de olika utbildningsnivåerna (figur 3, val åldersstandardiserat). Att skillnaden mellan grupperna minskade förklaras av att det i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå finns en större andel äldre än i övriga utbildningsgrupper.

Figur 3. Insjuknande i hjärtinfarkt. Antal insjuknanden per 100 000 individer i åldern 25 år och äldre, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2016, med möjlighet att välja kön och åldersstandardiserat.

Källa: patientregistret och dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Statistiskt analyserade skillnader i utbildningsnivå

Skillnaden mellan utbildningsgrupperna för 2016 minskade något när hänsyn togs till kön och ålder, vilket tyder på att skillnaderna till viss del kan förklaras av olikheter i kön och ålder bland de olika utbildningsgrupperna. Antalet insjuknade per 100 000 individer 25 år och äldre minskade i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2016. Minskningen i samtliga utbildningsgrupper var likartad men störst nedgång fanns i gruppen med högst förgymnasial utbildningsnivå, 38 procent. I gruppen med högst gymnasial respektive eftergymnasial utbildningsnivå var nedgången i antalet insjuknade i hjärtinfarkt per 100 000 individer 32 respektive 33 procent.

Län

Andelen insjuknanden i hjärtinfarkt varierade beroende på län med som lägst 202 och som högst 419 per 100 000 individer 15 år och äldre för åren 2012–2016 (figur 4). Insjuknandet i hjärtinfarkt var lägst i Stockholms och Uppsala län och högst i Dalarnas och Norrbottens län.

När antalet insjuknande i hjärtinfarkt per 100 000 individer åldersstandardiserades ändrades i viss utsträckning vilka län som hade lägst respektive högst antal insjuknanden i hjärtinfarkt (figur 4, val åldersstandardiserat).

Figur 4. Insjuknande i hjärtinfarkt. Antal insjuknanden per 100 000 individer i åldern 15 år och äldre, fördelat på län, perioden 2001–2005 till 2012–2016, med möjlighet att välja kön och åldersstandardiserat.

Källa: patientregistret och dödsorsaksregistret, Socialstyrelsen.

Metod

Måttet som anges här är en periodprevalens, det vill säga antalet individer 15 år och äldre som drabbas av hjärtinfarkt för första gången (första gången efter sju infarktfria år), utifrån diagnosen I21 och I22 enligt ICD-10, under ett visst kalenderår. Siffrorna redovisas som antal per 100 000 individer 15 år och äldre. Data är hämtade från patientregistret och dödsorsaksregistret vid Socialstyrelsen och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten.

De deskriptiva resultaten som beskrivs i text och visas i figurerna med totalt antal insjuknanden samt antal insjuknande per 100 000 individer är för åldrarna 15 år och äldre, utom vad gäller utbildningsnivå där resultat visas för åldern 25 år och äldre, eftersom yngre personer ofta inte hunnit uppnå högre utbildningsnivåer. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 15 år och äldre för kön och ålder och på åldrarna 25 år och äldre för utbildningsnivå.

I de statistiska analyserna ingår ålder, kön och utbildningsnivå. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i insjuknande mellan t.ex. olika utbildningsgrupper beror på utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län görs inga motsvarande statistiska analyser.

Åldersstandardiserade data finns tillgängligt för kön, utbildningsnivå och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Under rubriken län används femårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

  1. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsan i Sverige 2016. Årlig rapportering. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2016. [citerad 5 mars 2018]. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/folkhalsan-i-sverige-2016/
  2. GBD 2015 Risk Factors Collaborators. Global, regional, and national comparative risk assessment of 79 behavioural, environmental and occupational, and metabolic risks or clusters of risks, 1990-2015: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2015. Lancet. 2016;388(10053):1659-724. DOI:10.1016/s0140-6736(16)31679-8