Sammanfattning

Långtidsarbetslösheten i Sverige är låg jämfört med övriga EU-länder. I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 steg den från att ha legat på omkring 1 procent av arbetskraften, för att därefter gradvis gå tillbaka till drygt 1 procent, med små skillnader mellan kvinnor och män. Förekomsten av långtidsarbetslöshet är lägre i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå.

Introduktion

Arbetslöshet är en bestämningsfaktor för både ökad dödlighet och ökad psykisk ohälsa och är därför en viktig indikator på fysisk och psykisk ohälsa (1). För att man i statistiska sammanhang skall räknas som arbetslös måste man uppfylla tre kriterier: förutom att man ska sakna arbete (de som har jobb men söker till ett annat räknas inte som arbetslösa) ska man ha möjlighet att ta ett arbete om man blir erbjuden det och man måste också aktivt söka arbete (2). De som saknar arbete men inte söker något, t.ex. på grund av att man anser det utsiktslöst att få något, räknas inte till de arbetslösa. Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Andelen långtidsarbetslösa redovisas här i procent av alla i arbetskraften, det vill säga den arbetsföra delen av befolkningen.

Kön

År 2006 klassades 0,9 procent av kvinnorna och 1,0 procent av männen som långtidsarbetslösa (figur 1). När konjunkturen försämrades runt 2008 steg långtidsarbetslösheten och nådde en topp år 2010 på 1,7 procent för männen och 1,4 procent för kvinnorna. Långtidsarbetslösheten sjönk därefter långsamt och låg år 2016 på 1,3 procent för männen respektive 1,0 procent för kvinnorna.

Långtidsarbetslösheten i EU låg år 2005 på 4,1 procent och hade år 2014 ökat till 6,1 procent (3).

Figur 1. Andel (procent) långtidsarbetslösa individer bland arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på kön, 2006‒2016

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), Statistiska centralbyrån (SCB).

Ålder

År 2016 var andelen med långtidsarbetslöshet i befolkningen högst i åldersgruppen 55–64 år, 1,8 procent (figur 2). Lägst var andelen med långtidsarbetslöshet i åldersgruppen 15–24 år, 0,8 procent.

Figur 2. Andel (procent) långtidsarbetslösa individer bland arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på ålder, 2006‒2016

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), Statistiska centralbyrån (SCB).

Utbildningsnivå

Långtidsarbetslösheten var 2016 högst i gruppen med förgymnasial utbildning som högsta utbildningsnivå och lägst bland dem med eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 ökade långtidsarbetslösheten framför allt bland dem med högst förgymnasial utbildningsnivå, medan de med eftergymnasial utbildningsnivå påverkades i mycket liten grad. Skillnaderna mellan utbildningsgrupperna har från 2008 till 2016 ökat från cirka 1 procentenhet till över 2 procentenheter.

Figur 3. Andel (procent) långtidsarbetslösa individer bland arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på utbildningsnivå, 2006‒2016

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), Statistiska centralbyrån (SCB).

Metod

Uppgifterna kommer från Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU). AKU är en urvalsundersökning där ett slumpmässigt urval av befolkningen i Sverige tillfrågas om bland annat arbete och arbetslöshet (4). Att det är en urvalsundersökning innebär också att antalet observationer ibland inte räcker till för att redovisa situationen för mindre geografiska områden. Redovisning av långtidsarbetslösheten på regionnivå finns alltså inte med här.

I statistiken används olika termer för att beskriva arbetssituationen och ett viktigt ord när man beräknar andelen arbetslösa är begreppet "arbetskraften". I arbetskraften ingår endast de man brukar kalla för den arbetsföra befolkningen, det vill säga människor som arbetar eller skulle kunna tänkas arbeta om förutsättningarna varit annorlunda, till exempel arbetslösa och tillfälligt sjukskrivna. De som inte tillhör arbetskraften är bland annat pensionärer, heltidsstuderande, intagna på anstalt och förtidspensionerade (figur 4).

Figur 4. Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen

Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB), Bakgrundsfakta, Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik 2013:8, Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) och Arbetsförmedlingens (Af) arbetslöshetsstatistik – En jämförande studie.

Referenser

  1. Janlert U. Arbete, arbetslöshet och jämlik hälsa – en kunskapsöversikt. Underlagsrapport nr 2 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för Jämlik Hälsa, 2016. [citerad 27 april 2017]. Hämtad från: kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/arbete-arbetsloshet-och-jamlik-halsa-en-kunskapsoversikt
  2. International Labor Organization (ILO). Resolution concerning statistics of the economically active population, employment, unemployment and underemployment. Adopted by the Thirteenth International Conference of Labour Statisticians (October 1982). 1982 [citerad 2 juni 2017]. Hämtad från: www.ilo.org/global/statistics-and-databases/standards-and-guidelines/resolutions-adopted-by-international-conferences-of-labour-statisticians/WCMS_087481/lang--en/index.htm
  3. Eurostat. Long-term unemployment rate. [citerad 2 juni 2017]. Hämtad från: http://ec.europa.eu/eurostat/en/web/products-datasets/-/UNE_LTU_A
  4. Statistiska centralbyrån (SCB). Arbetskraftsundersökningarna (AKU). [citerad 19 april 2017]. Hämtad från: www.scb.se/am0401