Campylobacterinfektion är enligt smittskyddslagen en allmänfarlig sjukdom och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Misstänkta utbrott från vatten och livsmedel skall meddelas miljökontoret eller motsvarande i kommunen. Campylobacterinfektion är en smittspårningspliktig sjukdom.

Läs om aktuellt utbrott av campylobacterinfektion

Läs om resultat av epidemiologisk typning 2017

Sjukdomsinformation

Campylobacter 2002

De senaste fem årens uppåtgående trend bröts under året. Minskningen av inhemskt smittade fall var relativt jämnt fördelad över hela landet, med undantag för något enstaka län. Liksom tidigare år var infektionen vanligast bland 20–40 åringar. Minskningen sågs i alla åldersgrupper, förutom hos barn och ungdomar samt bland de äldsta.

Misstänkta inhemska smittkällor enligt de kliniska anmälningarna var t.ex. intag av kyckling (351 fall), kontakt med fjäderfä i yrke eller hem (46 fall), intag av sjö-/bäckvatten (31 fall), egen brunn (27 fall) samt intag av opastöriserad mjölk (nio fall).

Under året inträffade ett vattenburet utbrott där Campylobacter, tillsammans med ett flertal andra smittämnen (calici-, rota-, adeno- och astrovirus), kunde påvisas i patientprover. Över 70 personer insjuknade. Orsaken var att kraftiga regn fått avloppsvatten att svämma över och förorena dricksvattnet.

Från tidigt 1990-tal och fram till 2001 har en ökning av antalet personer med inhemskt förvärvad campylobacterinfektion observerats även i de övriga nordiska länderna, men även där har preliminära data visat att antalet rapporterade fall minskade under 2002. I flertalet övriga europeiska länder har antalet campylobacterfall ökat.