Clostridium difficile är en tarmbakterie som kan orsaka livshotande tarminfektion efter antibiotikabehandling, framför allt hos äldre individer. År 2004 upptäcktes en mer aggressiv typ av C. difficile (PCR ribotyp 027/PFGE NAP1) i Nordamerika. Denna typ har orsakat flera svåra utbrott i världen, inklusive i våra grannländer Finland och Danmark. Det finns även beskrivet utbrott av andra C. difficile-typer i Europa, exempelvis 017, 046, 078 och 106. Spridning av aggressiva stammar blir en allt viktigare fråga i stora delar av världen.

C. difficile är inte anmälningspliktig. För att kunna följa det epidemiologiska läget finns sedan oktober 2009 ett system för laboratoriebaserad rapportering av nydiagnostiserade fall i SmiNet. Informationen från denna frivilliga rapportering ska användas främst till att definiera baslinjen för förekomsten av C. difficile i respektive laboratoriums upptagningsområde och för att upptäcka lokala avvikelser och för att följa utvecklingen av C. difficile i landet. Under 2011 har antalet medverkande laboratorier ökat från 20 till 26. Alla som bedriver diagnostik för C. difficile rapporterar därmed.

Utfall och trend

Falldefinitionen för ny infektion med C. difficile är att minst 8 veckor ska ha förflutit sedan föregående positivt prov. Av 10061 rapporterade positiva prover under 2011 var 6808 nydiagnostiserade fall. För 853 fall (8%) saknas information om huruvida patienten lämnat ytterligare positivt prov de föregående 8 veckorna. I följande sammanställning betraktas även dessa som nydiagnostiserade fall. Detta innebär att sammanlagt 7661 nya fall (81 fall/100000 invånare) rapporterades under året. Det var en ökning med 6% om man jämför de 16 laboratorier som rapporterat under hela 2010 och 2011. Av de 26 laboratorier som rapporterat under 2011 uppvisar de flesta en stabil baslinje. De 6 laboratorier som uppvisar de största variationerna i fallfrekvens under året är Kalmar, Falun, Jönköping, Göteborg/Sahlgrenska, Uppsala och Västerås. Orsakerna till variationer över tid är inte klarlagda och kan bero på lokala utbrott, byte av diagnostiska metoder, eller förändringar i rapporterings- eller hygienrutiner.

Ålder och kön

Av de nydiagnostiserade fallen var 55% kvinnor och 45% män. Medianåldern för kvinnor var 74 år och för män 72 år. C. difficile påvisades i alla åldersgrupper men i högre utsträckning hos patienter över 60 år som utgjorde 73% av samtliga C. difficile-fall. Flest fall sågs bland patienter i åldrarna 80-89 år (28% av samtliga). Barn i åldrarna 0-2 år utgjorde 5%. Liknande fördelning av fall per åldersgrupp noterades under 2010.

Geografisk spridning i Sverige

En skattning av incidensen gav för 2011 högst incidens i Uppsala (162 fall/100 000 invånare) och därefter i Blekinge (130 fall), i Östergötland (120 fall) och i Gävleborg (111 fall). Lägst incidens hade Västerbotten (32 fall). Eftersom upptagningsområdena för laboratorierna inte är fullständigt geografiskt definierade och alla laboratorier inte rapporterat fall över hela året kan exakt incidens inte anges.

Smittväg

Uppgifter om var infektionen skett är inte tillgänglig i rapporterna, men det stora flertalet fall utlöses av antibiotikabehandling och är därmed att betrakta som vårdrelaterade infektioner.

Utbrott

Resultaten av den mikrobiologiska typningen ger anledning att misstänka lokal smittspridning av vissa typer (se nedan). Jönköpings län har med anledning av detta intensifierat sin övervakning av C. difficile under 2011.

Mikrobiologisk typning

SMI har utvecklat en mikrobiologisk övervakning med punktprevalensmätningar vid två tillfällen per år av i landet förekommande typer. Mätningarna har pågått sedan 2009 och innebär att laboratorier som odlar C. difficile inbjuds att skicka isolat till SMI för vidare undersökning. Stickproven motsvarar ca 4 % av alla fall under ett år och har därför en begränsad upplösning. Under 2011 typades 426 isolat som skickats från samtliga län utom Gotland.

Sedan övervakningen initierades har PCR-ribotyperna 012, 017, 046 samt 231 varit ansamlade i vissa geografiska regioner vilket tyder på lokal smittspridning. Gemensamt för dessa typer är att de är associerade med resistens mot moxifloxacin, erytromycin och klindamycin. Den geografiska ansamlingen har minskat successivt sedan 2009. Dock kvarstår en geografisk snedfördelning av typ 012 (n=20; p<0.001) och 046 (n=13; p=0.006). Nytt för 2011 är att även PCR-ribotyp 023 uppvisar en geografisk snedfördelning över landet (p=0.009).

Två isolat av den internationellt kända och utbrottsbenägna typ 027 identifierades under 2011, dock utan geografiskt eller annat känt samband.

Analys

Data bekräftar att C. difficile är ett betydande folkhälsoproblem. Totalt har de geografiska ansamlingarna av vissa typer minskat, men C. difficile-typerna 012 och 046 uppvisade 2011 en geografisk ansamling som indikerar lokal smittspridning. Detta kan bero på att dessa är multiresistenta och att viss typ av antibiotikabruk och brister i vårdhygien leder till att de sprids. Jönköpings län har vidtagit åtgärder för att förstärka övervakningen, bland annat på grund av en hög andel av typ 046. Rapporteringen till SMI visar att det även kan finnas anledning att lokalt förstärka övervakningen av C. difficile samt av antibiotikabruk även i andra regioner.

Clostridium difficile årsrapport 2011 (PDF, 1002 kB)

Clostridium difficile halvårsrapport 2011 (PDF, 449 kB)