Cryptosporidiuminfektion

Infektion med Cryptosporidium är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget och till Folkhälsomyndigheten. Vid inhemsk smitta utreds möjliga smittkällor. Vid misstanke om livsmedels- eller vattenburen smitta skall miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas. Sjukdomen blev anmälningspliktig den första juli 2004.

Infektion med Cryptosporidium är en smittspårningspliktig sjukdom.

Sjukdomsinformation

Cryptosporidiuminfektion 2018

Sammanfattning och bedömning

Under 2018 rapporterades 715 fall vilket motsvarar en incidens på 7 per 100 000 invånare. Incidensen var i stort sett oförändrad under 2018 jämfört med 2017 (figur 1). Av samtliga rapporterade fall var medianåldern 33 år (spridning 0-87 år) och 54 procent var kvinnor (n=384/715). Under året rapporteras 354 fall ha smittats i Sverige, 345 fall smittade utomlands och 16 fall där information om smittland saknades. Flest utlandssmittade rapporterades från Spanien (n=53) följt av Portugal (n=29) och Thailand (n=24). Både för de som smittas i Sverige och utomlands rapporteras vanligen ett större antal under sensommaren juli-september (figur 2). Under 2018 var denna ökning mer markant jämfört med tidigare år. Möjliga förklaringar till detta kan vara den exceptionellt varma sommaren då man vistades utomhus mycket, hade picknick i parker och hagar och badat mer. Incidensen skiljer sig mellan olika regioner i landet beroende på diagnostiska metoder, rutiner för när provtagning sker och vilka analyser som efterfrågas. Den högsta incidensen sågs, likt 2017, i Halland och Östergötland (22 respektive 19 fall per 100 000 invånare). Under de senaste åren har laboratorier i flera regioner gått över till nyare metodik vilket har resulterat i en ökning av incidensen (figur 3). Folkhälsomyndigheten har inte varit med och utrett några utbrott av Cryptosporidios under 2018.

Den 1 januari 2018 startades ett mikrobiologiskt övervakningsprogram för Cryptosporidium i syfte att samla kunskap om epidemiologin på nationell nivå. Under året har 230 inhemska fall artbestämts där majoriteten, 85 procent, var C. parvum (n=196) och 9 procent var C. hominis (n=20). Utöver dessa arter detekterades chipmunk genotype I (n=8), C. erinacei (n=3), C. meleagridis (n=2) och C. ditrichi (n=1). Under året har Folkhälsomyndigheten tillsammans med SVA och smittskyddsenheten i Stockholm gjort en smittspårning där smitta med chipmunk genotype I har kunnat fastställas genom nära kontakt mellan ekorre och människa. I Sverige är incidensen av Cryptosporidium hos ekorrar inte känd. Vidare har 218 fall subtypats och bland C. parvum fallen hittades 46 olika subtyper där de vanligaste var IIaA16G1R1b (n=42), IIaA15G2R1 (n=23) och IIaA17G1R1c (n=16). För C. hominis fallen hittades 6 olika subtyper där den utbrottsbenägna subtypen IbA10G2 var den vanligaste (n=11) följt av IbA12G3 (n=5).

Sammantaget var antalet rapporterade fall av Cryptosporidios under 2018 något lägre än föregående år men fortfarande bland de högsta som rapporterats sedan sjukdomen blev anmälningspliktig 2004. Ökningen av fall över tid beror framförallt på ändrade analysmetoder, ökad provtagning och en ökad medvetenhet inom primärvården.

Figur 1. Incidensen (antal fall per 100 000 invånare) av fall med Cryptosporidios smittade i Sverige, utomlands och totalt under åren 2009–2018. Den stora ökningen av personer smittade i Sverige år 2010–2011 förklaras av två stora vattenburna utbrott i Östersund och Skellefteå.

Graf över antal fall av cryptosporidios per månad 2018

Figur 2. Antal fall av Cryptosporidios smittade i Sverige, utomlands och totalt per månad under 2018

Graf över antal fall av cryptosporidios smittade i Sverige och utomlands 2018

Figur 3. Geografisk fördelning i Sverige. Incidens per region under 2018.

Graf över incidens av cryptosporidios per region 2018

Läs mer

Årssammanfattning 2018
Sjukdomsinformation om cryptosporidiuminfektion
Tabellsamling – årsrapporter 2018 
Diagramsamling 2018 (PDF, 1,6 MB)