Denguefeber orsakas av ett myggburet virus och förekommer endemiskt i tropiska och subtropiska områden. Årligen infekteras upp emot 100 miljoner personer av viruset. Sjukdomen liknar oftast influensa, men ibland kan man också få små hudblödningar. En mycket ovanlig, men betydligt allvarligare och ibland dödlig form, är hemorragisk denguefeber med blödningar i huden och i inre organ. De fall av denguefeber som rapporteras i Sverige är resenärer som besökt endemiska länder.

Utfall och trend

Under 2012 anmäldes 175 fall av denguefeber. Det är den högsta noteringen någonsin i Sverige.

Ålder och kön

Könsfördelningen brukar vara relativt jämn och under 2012 var 51 % av de anmälda fallen män. Majoriteten av fallen var i åldern 20 till 50 år och liksom tidigare år var det mycket ovanligt att barn under 10 år insjuknade. Den ojämförligt högsta incidensen uppvisade åldersgruppen 20-29 år. Ökningen i antalet fall under 2012 i jämförelse med tidigare år var också mest markant bland tonåringar och unga vuxna.

Smittland

Sammanlagt rapporterades 154 personer (88 %) ha smittats i Asien. Det vanligaste smittlandet var Thailand, med 57 % av fallen, men även Indonesien och Indien var relativt vanliga smittländer. I Syd-, Centralamerika och Karibien smittades 14 personer. Endast en person angavs ha blivit smittad i Afrika, i Kenya. För första gången förekom fall även hos personer som rest i Europa, se mer under ”Utbrott”.

Säsongsvariation

Merparten (70 %) av fallen rapporterades under årets fyra första månader och de två sista, under den mörka årstiden då flest svenskar reser till endemiska områden.

Figur. Antal anmälda fall av denguefeber 1995-2012

Diagram: Anmälda fall av denguefeber 1995-2012Diagram: Anmälda fall av denguefeber 1995-2012

Utbrott

Under hösten startade ett utbrott på ön Madeira, vilket innebar den första ihållande spridningen av denguevirus i Europa sedan 1920-talet. Totalt insjuknade under några månader över 2 000 personer, varav ett 80-tal var turister från andra delar av Europa (inklusive sex svenskar).

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Ökningen av antalet denguefeberfall 2012 beror antagligen på en kombination av faktorer. Avgörande för hur många personer som insjuknar under ett år är vilka resmål som har varit populära, förändringar i mängden resenärer samt infektionsläget på resmålet och hur väl resenärer skyddar sig mot myggstick. Att antalet anmälda fall i Sverige har ökat sedan 2000-talets början beror troligen både på en förbättrad diagnostik, ett ökat resande samt en ökad förekomst i de länder där sjukdomen förekommer. Thailand har under 2000-talet varit de enskilda land där flest personer smittats, men varför antalet infekterade resenärer därifrån ökat så kraftigt under 2012 har vi ingen förklaring till. Antalet resenärer dit ökade inte under 2012, vi fick inte in flera prov än föregående år och enligt thailändska myndigheter var dengueaktiviteten inte exceptionellt hög under 2012 inom landet.

Unga reser oftare som backpackers, lever enklare på sina resmål och är bortresta under längre perioder. Detta är samtliga faktorer som ökar risken att bli stucken av infekterade myggor. Så att ökningen i antalet fall huvudsakligen skett band unga vuxna kan tala för att fler backpackers än tidigare varit i dengueendemiska områden, men ingen statistik finns för att svara på detta.

Utbrottet på Madeira var inte helt oväntat, eftersom man redan sju år tidigare hade upptäckt Aedes aegyptimyggor på ön. Det är den mest effektiva vektorn för denguevirus. Det finns naturligtvis risk för att smittan blir kvar på ön, och att följa hur smittan utvecklas när sjukdomen nyintroducerats inom ett begränsat område med relativt liten befolkning kommer att ge intressant epidemiologisk information. Det
kommer också att ge viktig information om smittrisken för svenska turister till Madeira.

Resenärer till endemiska områden bör informeras om risken att smittas med denguefeber, hur man bäst skyddar sig mot myggbett samt om eventuella symtom kan tyda på att man blivit smittad. Det bör poängteras att smittspridning till turister huvudsakligen sker i stadsmiljöer och att de potentiellt infektiösa myggorna är aktiva under dagen. Sjukvården bör inkludera denguefeber som en viktig differentialdiagnos för resenärer med feber som återvänder från endemiska områden.

Det finns ingen risk att denguefeber etablerar sig i Sverige, eftersom myggor av de arter som kan sprida sjukdomen inte finns här.