Enterohemorragisk E.coli (ehec) är en toxinbildande tarmbakterie. Ehecinfektion är vanligast hos små barn, men förkommer i alla åldersgrupper. Infektionen kan ge allt ifrån milda symptom till blodig diarré samt leda till njursvikt på grund av s.k. hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS). Dödsfall förekommer.

Ehecinfektion är en zoonos, vilket innebär att den kan smitta mellan djur och människor. Nötkreatur är den huvudsakliga reservoaren för bakterierna. Människor kan smittas via kontaminerade livsmedel, vatten eller miljö, genom direktkontakt med djur eller genom kontakt mellan människor. Vanligtvis är cirka hälften av de rapporterade fallen smittade i Sverige och resten blir smittade vid vistelse utomlands. Majoriteten av fallen som anmäls är sporadiska med okänd smittkälla. Stora utbrott med ehec har tidigare varit ovanliga, men under senare år har några större utbrott anmälts. Ett antal mindre utbrott med smitta på dagis, i familjekretsar eller med misstänkt koppling till livsmedel och djur inträffar årligen.

Utfall och trend

År 2015 rapporterades 551 fall av ehec (figur 1). Det motsvarar en incidens på 5,6 fall per 100 000 invånare. Ungefär 58 procent av fallen (320 stycken) var smittade i Sverige (figur 1). Detta är det högsta antalet inhemska fall som har rapporterats hittills.

Figur 1. Antal rapporterade fall av ehec smittade inom Sverige och utomlands 2006-2015.Figur 1. Antal rapporterade fall av ehec smittade inom Sverige och utomlands 2006-2015.
Figur 1.
Antal rapporterade fall av ehec smittade inom Sverige och utomlands 2006-2015.

Den inhemska incidensen var 3,3 fall per 100 000 invånare vilket gör att trenden sedan 2010 med ökande inhemsk incidens fortsätter under 2015 (figur 2). Under 2011-2013 låg den inhemska incidensen på cirka 2,5 fall per 100 000 invånare (figur 2). Varför den inhemska incidensen ökar är inte klarlagt, men kan bero på en ökad medvetenhet om sjukdomen som påverkar att fler blir provtagna. Men det skulle även kunna bero på att diagnosmetoderna utvecklas och förfinas.

Figur 2. Inhemsk incidens (fall per 100 000 invånare) av rapporterad ehec 2006-2015.Figur 2. Inhemsk incidens (fall per 100 000 invånare) av rapporterad ehec 2006-2015.
Figur 2
. Inhemsk incidens (fall per 100 000 invånare) av rapporterad ehec 2006-2015.

Ålder och kön

Förekomsten av ehec år 2015 var, som tidigare, vanligast i åldersgruppen 1-4 år. Den inhemska incidensen i denna åldersgrupp var 17,2 fall per 100 000 invånare jämfört med 3,3 för samtliga inhemska fall (figur 3). Av de smittade i landet var 58 procent kvinnor och bland fallen som smittats utomlands var 52 procent kvinnor.

Under 2015 rapporterades 10 fall av HUS, utav dessa var 2 fall smittade utomlands. Sju av HUS-fallen var barn under 10 år.

Figur 3. Inhemsk incidens av ehec (fall per 100 000 invånare) 2015 uppdelat efter ålder.Figur 3. Inhemsk incidens av ehec (fall per 100 000 invånare) 2015 uppdelat efter ålder.
Figur 3. Inhemsk incidens av ehec (fall per 100 000 invånare) 2015 uppdelat efter ålder.

Geografisk spridning i Sverige

År 2015 hade Hallands län högst incidens av inhemsk rapporterad ehec (11,4 fall per 100 000 invånare) följt av Gävleborg (9,9), Östergötland (7,8), Kalmar (5,9), Västra Götaland (5,8) Jönköping (5,7) och Kronoberg (5,2).

Länen i södra Sverige har tidigare haft högre inhemsk incidens än länen i norr (figur 4) vilket även visas under 2015. Detta skulle, bland annat, kunna förklaras av att screening för ehec i avföringsprover, framförallt från barn, tidigare gjordes i cirka hälften av landets 21 län och majoriteten av dessa län ligger i södra Sverige. Från 2010 och framåt kan man se en förändring där incidensen blir högre även längre norrut i landet. Fluktuationer i incidens skulle också kunna förklaras av ändringar i provtagningspolicy och laboratoriemetodik men också av tillfälliga utbrott. Incidensskillnader kan också avspegla var i landet lantbruk med nötkreatur finns.

Figur 4. Inhemsk incidens av rapporterad ehec 2007-2014. Figur 4. Inhemsk incidens av rapporterad ehec 2007-2014.
Figur 4.
Inhemsk incidens av rapporterad ehec 2007-2014. Färgskalan symboliserar antalet fall per 100 000 invånare. Län markerade med vit färg hade inte några rapporterade ehecfall det aktuella året.

Utlandssmitta

Andelen utlandssmittade har sedan 2010 ökat från cirka en tredjedel till runt hälften av samtliga fall, detta framgår också av figur 1. År 2015 var andelen som smittats utomlands cirka 40 procent. Turkiet var det vanligaste smittlandet med 55 fall (25 %). Därefter kom Egypten (19 fall) och Spanien (11 fall). Turkiet och Egypten är också historiskt sett de länder utanför Sverige där flest svenskar smittas av ehec.

Säsongsvariation

Ehec brukar rapporteras med en tydlig säsongsvariation med störst andel fall (både inhemska och utlandssmittade) under sommar och höst (figur 6 och 5). 2015 började sommarperioden med ett minskande antal inhemska fall och under perioden juni till och med oktober rapporterades 44 procent (142 fall) av årets alla fall (figur 6). För samma period 2014 rapporterades 64 procent (187 fall) av årets alla inhemska fall. Under hösten 2015 ökade antalet fall, vilket berodde på två stycken utbrott, se beskrivning nedan under rubriken ”Smittvägar och utbrott”.

För de utlandssmittade fallen så rapporterades 54 procent (122 fall) under sommarperioden 2015 (figur 7).

Figur 6. Säsongsvariation av inhemska fall av ehec redovisade per månad under år 2011-2015.Figur 6. Säsongsvariation av inhemska fall av ehec redovisade per månad under år 2011-2015.
Figur 6. Säsongsvariation av inhemska fall av ehec redovisade per månad under år 2011-2015.

Figur 7. Säsongsvariation av utlandssmittade fall av ehec redovisade per månad under år 2011-2015.Figur 7. Säsongsvariation av utlandssmittade fall av ehec redovisade per månad under år 2011-2015.
Figur 7.
Säsongsvariation av utlandssmittade fall av ehec redovisade per månad under år 2011-2015.

Utbrott och smittvägar

Större utbrott

Hösten 2015 upptäcktes ett kluster med O26 stx1, eae som var spritt över landet. Fram till och med årsskiftet 2015/2016 kunde 21 inhemskt smittade fall kopplas samman med utbrottet. Utredning påbörjades och fall fortsatte att kopplas till utbrottet även under 2016. De flesta smittade var barn under 10 år. Smittkälla kunde ej fastställas under 2015.

Under utredningen av utbrottet med O26 framträdde ytterligare ett inhemskt utbrott, med O103 stx1, eae och fram till och med årsskiftet kunde 20 fall kopplas till utbrottet. Majoriteten var barn under 10 år. Även för detta utbrott fortsatte nya fall att kopplas till utbrottet under 2016. Smittkälla kunde inte heller fastställas under 2015. I figur 6 kan man tydligt se det ökande antalet fall på grund av utbrottet då man studerar grafen under november och december för år 2015.

Mindre utbrott och smittvägar

Förutom de två stora utbrotten var de flesta av fallen sporadiska och bland de rapporterade utbrotten under 2015 var utbrotten små med 2-5 fall och där det oftast var fler inom samma familj som insjuknade.

Några av utbrotten var associerade med lantbruksgårdar med djur och aktiviteter nära sådana gårdar. I mars blev tre personer smittade med O121, stx2, eae. Indexfallet bodde nära får och en mjölkgård. Djuren och miljön på båda gårdarna provtogs men visade sig negativa för O121.

I juli insjuknade ett barn med O121 stx2, eae, även ett syskon blev positiv för ehec och man misstänkte initialt livsmedel som korv och hamburgare eller brunnsvatten då familjen har egen brunn. Dessa var negativa i provtagning. Familjen har får som barnet haft sporadisk kontakt med, dessa provtogs och var positiva för ehec tillhörande serogruppen O121.

I slutet av juli insjuknade ett barn med O26, stx2, eae. Barnet insjuknade senare med komplikationen HUS och vårdades på sjukhus. Barnet hade varit på besök på en mjölkgård och där druckit opastöriserad mjölk. Gården provtogs men alla prover var negativa för O26, dock togs proverna en månad efter barnets insjuknande vilket kan ha påverkat resultatet.

I november insjuknade en person med O157, stx1, stx2, eae. Personen hade haft kontakt med får och dessa provtogs men var negativa för O157.

Mikrobiologisk övervakning

Serogrupper

Ehec med serogrupp O157 var mellan 2004-2009 den vanligaste serogruppen bland smittade både i och utanför Sverige. Efter 2009 blev gruppen icke-O157, som består av ett flertal olika serogrupper, vanligare än O157 bland inhemska ehecfall.

År 2015 typades 212 av de inhemska fallen och den vanligaste serogruppen var O26 (26 %) följt av O103 (15 %), O157 (14 %) O-ej typningsbar (ONT) (7 %), O145 (5 %) och O121 (5%). För utlandssmittade fall så kunde 114 serotypas och den vanligaste serogruppen var O157 (28 %) följt av O26 (17 %) och O103 (10 %).

HUS-fall

Från åtta av de totalt tio rapporterade HUS-fallen kunde stam isoleras och serotypas. Alla HUS-fallens isolat var positiva för eae-genen.

Inhemska

Fyra av de inhemska HUS-fallen hade serogruppen O26. Utav dessa var en positiv för stx1, två positiva för stx2, och en var positiv för både stx1 och 2. De andra två typningsbara inhemska isolaten var O153, stx2 positiv och O156, stx1 positiv.

Utlandsmittade

De två isolaten från de utlandssmittade HUS-fallen var serogrupp O103, stx1 och serogrupp O145, stx2.

Sammanfattande diskussion

Antalet inhemska ehec-fall är det högsta rapporterade någonsin och följer den uppåtgående trend man sett under de senaste åren. En förklaring är utbrotten av O26 och O103 under hösten 2015 men även under våren 2015 var det fler fall än vanligt. Om man räknar bort utbrottsfallen under hösten så är antal fall jämförbara med det totala antalet under 2013 och 2014.

Under 2015 var tre av HUS-fallen positiva för stx1, vilket är intressant då det vanligtvis är stx2 som brukar kopplas samman med HUS-fall. Om detta beror på att det ursprungligen varit en co-infektion där även en ehec-stam med stx2 varit en del av infektionsförloppet men senare i analyssteget inte gått att påvisa går inte att säga.