År 2010 anmäldes 842 fall av gonorré (9 fall per 100 000 invånare och år), en ökning med 38 % jämfört med år 2009 (6,5 fall per 100 000 invånare och år). Under perioden 2000 till 2010 sågs en signifikant uppåtgående trend av gonorréincidensen hos kvinnor i Sverige. För män sågs också en uppåtgående trend men den var inte statisktiskt signifikant.

Ålder och kön

Antalet fall bland kvinnor ökade med 57 % från 2009 till 2010 (från 141 till 221) och bland män med 32 % (från 470 till 621). Medianåldern för kvinnor var 23 år (liksom år 2009) och för män 31 år (30 år 2009). För heterosexuellt smittade män var medianåldern 26,5 år (31 år 2009) och för män som har sex med män (MSM) var medianåldern 33 år (30 år 2009).

Av alla rapporterade fall under 2010 var 303 (36 %) i åldersgruppen 15-24 år. Bland kvinnor sågs den största ökningen sedan 2009 (61 %) i åldersgruppen 15-24 år (från 84 till 135) vilket gav en incidens av 22,2 fall jämfört med 14 fall 2009 (Figur). Bland män var den största ökningen (62 %) i åldersgruppen 35-44 år (från 87 till 141 fall).

Gonorré

Figur. Gonorréincidens per åldersgrupp och kön 2000-2010.

Smittväg och smittland

Antalet fall bland MSM ökade med 62 % (från 172 fall under 2009 till 278 under 2010) och antalet män som smittades heterosexuellt ökade med 19 % (från 275 fall 2009 till 326 fall 2010). Andelen av manliga fall som var MSM ökade från 37 % till 44 % jämfört med 2009.

Andelen fall som hade smittats i Sverige var 67 % vilket är en liten ökning jämfört med 2009 (63 %). Personer som smittades utomlands stod för 32 % (oförändrat jämfort med 2009) och för 1 % var smittland okänt. Liksom tidigare år var kvinnor oftare smittade i Sverige än män, 80 % respektive 63 %. Utlandssmitta rapporterades för 18 % av alla kvinnor och 37 % av män. Bland de 40 kvinnor som var smittade utomlands hade 38 % smittats i Västeuropa (framför allt i Frankrike, Spanien och Storbritannien) och 20 % i Sydostasien (Thailand och Filippinerna). Andelen heterosexuella män som hade smittats utomlands minskade från 52 % år 2009 till 48 % år 2010 och de flesta var smittade i Thailand (44 %), Filipperna (11 %) eller Marocko (6 %). Av de 62 MSM som hade smittats utomlands var 74 % smittade i Västeuropa (framför allt i Danmark, Spanien, Tyskland och Storbritannien).

Geografisk fördelning

Liksom tidigare år rapporterades flest gonorréfall från storstadslänen. Den nationella ökningen av gonorréfall som sågs under 2010 kan till stor del förklaras av en ökning i Stockholms län. Mer än häften (51 %) av det totala antalet fall rapporterades från Stockholms län, jämfört med 41 % år 2009. Incidensen i Stockholms län ökade mellan 2009 och 2010 från 12,5 till 21,1 fall per 100 000. Av de 429 fall som rapporterades från Stockholm, var 98 kvinnor vilket var en fördubbling jämfört med 2009. 60 % av de kvinnliga fallen var i åldersgruppen 15-24 år och 80 % var smittade i Sverige. Av 331 fall bland män var 61 % MSM. I Jämtlands län ökade också incidensen markant ifrån 2,4 till 11,1 fall per 100 000. Ökningen där berodde på inhemsk spridning bland heterosexuellt smittade kvinnor och heterosexuellt smittade män i åldersgruppen 20-35 år. I 9 av 21 landsting såg man en minskande gonorréincidens.

Frivillig laboratorierapportering

Enligt den frivilliga laboratorierapporteringen provtogs 74 215 personer för gonorré under 2010, vilket är en ökning med 15,3 % jämfört med 2009. Andelen positiva av alla provtagna var 0,8 %. Antalet provtagna män var 26 888, vilket är en ökning med 21,8 % jämfört med året innan och antalet provtagna kvinnor var 46 864, vilket är en ökning med 12 % jämfört med år 2009. Andelen positiva av de provtagna kvinnorna var liksom tidigare låg (0,5 %) men har ökat sedan 2009 (0,3 %). Andelen positiva av alla undersökta män var 1,2 %, och har minskat sedan 2008 då andelen positiva var 3 %. Under 2010 var kvoten män/kvinnor bland positiva 1,5, vilket är den lägsta siffran under de senaste 10 åren. Detta innebär att färre män och fler kvinnor smittades med gonorré jämfört med tidigare, vilket överensstämmer med övervakningsdata. Detta indikerar förändringar i gonorréepidemiologin, vilket bör följas upp.

Tabell. Antal personer undersökta för gonorréinfektion samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen

Gonorré

* Dubbelrapportering förekommer i den frivilliga laboratorierapporteringen pga. olika falldefinitioner och rapporteringsrutiner vid olika laboratorier. Totalantalet positiva fall kan därför skilja sig från antalet fall rapporterade enligt smittskyddslagen.

Antibiotikaresistens hos Neisseria gonorrhoeae

(avsnitt skrivet av Magnus Unemo, Nationella referenslaboratoriet för patogena Neisseria, Universitetssjukhuset Örebro)

Av de 618 N. gonorrhoeae stammar som fullständigt karakteriserats på Nationella referenslaboratoriet, Örebro universitetssjukhus och Mikrobiologiska laboratorierna på Karolinska universitetssjukhuset (Huddinge och Solna) var 29 % β-laktamas producerande. Hög grad av full resistens identifierades mot traditionella gonorréantibiotika (ampicillin 31 % och ciprofloxacin 56 %). Samtliga stammar var fullt känsliga för spectinomycin, men 2 % hade en nedsatt känslighet mot ceftriaxon. Sex procent hade en nedsatt känslighet/resistens mot cefixim, och 12 % var resistenta mot azitromycin. Tillräckligt med kliniska och laboratoriemässiga korrelat för att uttala sig om klinisk resistens och MIC-värde för ceftriaxone, cefixim och azitromycin som krävs för behandlingsmisslyckande saknas dock. Klart är dock att känsligheten mot ceftriaxon och i synnerhet cefixim och azitromycin har minskat snabbt under senaste åren, vilket också har observerats i många andra länder. Azitromycin kan inte rekommenderas för behandling och en ökad uppmärksamhet vid behandling med ceftriaxon och framförallt cefixim är nödvändig, i synnerhet vid svalggonorré (personlig kommunikation med Magnus Unemo, Nationella referenslaboratoriet för patogena Neisseria).

/Valerie Decraene, Inga Velicko, Avdelningen för analys och prevention