Gonorré är numera en relativt ovanlig sexuellt överförd infektion i Sverige jämfört med 1970-talet och början av 1980-talet, då flera tusen personer smittades varje år. Efter mer än två decennier av konstant minskning är dock gonorrétrenden sedan 1997 ökande såväl i Sverige som i många andra länder. Särskilt oroande är att andelen bakteriestammar som är resistenta mot flertalet antibiotika också ökar.

Utfall och trend

År 2011 anmäldes 951 fall av en ökning med 13 procent jämfört med år 2010 då 842 fall rapporterades. Antalet fall per 100 000 invånare (incidensen) ökade från 9 fall 2010 till 10 fall 2011. Incidensen har ökat signifikant från 3 fall år 1997 till 10 fall år 2011. Ökningen 2010–2011 har framför allt skett bland heterosexuellt smittade män och kvinnor.

Gonorré

Figur 1. Antal gonorréfall per kön 2000-2011

Ålder och kön

386 (41 procent) av alla rapporterade fall under 2011 var i åldersgruppen 15-24 år (vilket var på samma nivå som 2010. Också medianåldern var oförändrad: 22 år för kvinnor (variation: 15-65 år) och 30 år för män (variation: 0-82 år). För heterosexuellt smittade män var medianåldern 27 år (variation: 16-71 år) och för män som smittats genom sex med män var medianåldern 33 år (variation: 17-82 ��r).

Under 2011 sågs jämfört med 2010 den största ökningen bland unga kvinnor. Bland kvinnor i åldersgruppen 15-24 år var ökningen 42 procent (från 135 till 191 fall) och bland kvinnor i åldersgruppen 25-34 var ökningen 53 procent (från 47 till 72 fall) (Figur 2). Bland män sågs en viss ökning från 168 till 195 fall (16 procent) i den yngsta åldersgruppen 15-24 år.

Gonorré är fortfarande dubbelt så vanligt bland män som bland kvinnor (Figur 1). De senaste tre åren har andelen kvinnor av fallen ökat och skillnaden mellan könen minskar successivt. 2011 rapporterades 655 fall av gonorré bland män en ökning med 6 procent jämfört med 2010 och 296 fall bland kvinnor, en ökning med 34 procent jämfört med 2010. Flest män smittas alltså fortfarande, men antalet kvinnor har ökat under 1998-2011. De senaste tre åren (2009–2011) utgjorde kvinnor cirka 25-30 procent av gonorréfallen, jämfört med i genomsnitt 15-17 procent åren 1998–2008.

Gonorré

Figur 2. Incidenstal för gonorré per åldersgrupp och kön 2000-2011

Smittväg och smittland

Antalet män som smittats genom sex med män minskade från 278 fall 2010 till 263 fall till 2010 (5 procent). Antalet män som smittats genom heterosexuella kontakter ökade från 326 till 372 (14 procent) under samma tidsperiod. .
Andelen fall som rapporterats smittade i Sverige var 68 procent, och andelen som smittats utomlands var 30 procent, medan uppgift om smittland saknades för 2 procent av fallen. Det innebär i stort sett samma fördelning som 2010. Det var vanligare att kvinnor (74 procent) och män som smittats genom sex med män (82 procent) var smittade i Sverige jämfört med heterosexuellt smittade män (56 procent). Utlandssmitta rapporterades för 32 procent av alla männen och 24 procent av kvinnorna.

Av heterosexuella män hade 160 (43 procent) smittats utomlands, vanligtvis i Thailand (38 procent av alla heterosexuella män smittade utomlands) och i Filippinerna (10 procent). Av män som smittats genom sex med män hade endast 44 (17 procent) smittats utomlands, vanligtvis i Västeuropeiska storstäder framför allt i Danmark, Spanien och Storbritannien. Av de 71 utlandssmittade kvinnorna hade 21 procent smittats i Grekland, 16 procent smittats i Thailand och 13 procent i Spanien.

Geografisk spridning i Sverige

Liksom tidigare år rapporterades flest gonorréfall från storstadslänen, Stockholm (60 procent av alla fall), Skåne (9 procent) och Västra Götaland (10 procent). Ökningen av gonorréfall under 2011 kan till stor del förklaras av en ökning bland kvinnor Stockholms län. Av de 568 fall som rapporterades från Stockholms län var 185 kvinnor vilket var en ökning med 89 procent jämfört med 2010 samtidigt som antalet heterosexuellt smittade män (177 fall) ökade med 45 procent. Incidensen av gonorré minskade (eller var på samma nivå) i tolv landsting. Högst incidens sågs i Stockholm (incidens 27 fall) och Kalmar (24 fall; incidens 10,3 fall). (Figur 3). I län med låg befolkningsmängd kan några få en förändring mellan åren med några få fall påverka incidenstalet.

Gonorré

Figur 3. Incidenstal för gonorré per län, 2009-2011

Frivillig laboratorierapportering

Det har inkommit information om provtagning från 19 av 21 län inom den frivilliga laboratorierapporteringen. 105 855 personer provtogs för gonorré under 2011, vilket är en ökning med 42 procent jämfört med 2010 (ökningen som vi ser även utan uppgifter från två landsting som tillsammans i genomsnitt bidrar med ca 8 000 provtagna personer årligen). Ökningen av antalet provtagna kan bero på ändrat diagnostikmönster. Fler och fler kliniker (till exempel ungdomsmottagningar) föredrar att testa klamydia och gonorré på samma provmaterial, oftast med PCR-test.

Andelen positiva av alla provtagna var 1,2  procent, en ökning jämfört med de två föregående åren. Antalet provtagna män var 35 849, vilket var en ökning med 33  procent jämfört med 2010 antalet provtagna kvinnor var 69 196, en ökning med 48  procent jämfört med år 2010. Andelen positiva av de provtagna kvinnorna var liksom tidigare låg (0,6 procent) men hade ökat något sedan 2010 då den var 0,5  procent. Andelen positiva av de undersökta männen var 2,2  procent, en minskning sedan 2008 när den var 3  procent. Under 2011 var kvoten män/kvinnor med positivt provresultat 3, det vill säga samma skillnad som under 2006-2009.

Tabell. Antal personer undersökta för gonorréinfektion samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen

År Undersökta*: Positiva*:
antal pers. % m. % kv. % okänt antal pers. % m. kv. ok. % m. % kv. kvot m./kv.
2000 40905 41 59 0 655 1,6 551 95 9 84 15 5,8
2001 48925 40 60 0 606 1,2 483 112 11 80 18 4,3
2002 48302 38 62 0 582 1,2 437 117 28 75 20 3,7
2003 49711 36 60 4 672 1,4 523 132 17 78 20 4,0
2004 53113 34 62 4 611 1,2 509 85 17 83 14 6,0
2005 55831 34 61 5 712 1,3 550 140 22 77 20 3,9
2006 60440 34 61 5 701 1,2 518 144 39 74 21 3,6
2007 77784 34 64 2 781 1,0 585 183 13 75 23 3,2
2008 58401 34 65 1 736 1,3 589 140 7 80 19 4,2
2009 64383 34,3 65 0,7 626 1,0 470 138 18 75 22 3,4
2010 74215 36 63 0,6 561 0,8 325 214 22 58 38 1,5
2011** 105855 34 65 1 1219 1,2 782 396 41 64 32 3

* Dubbelrapportering förekommer i den frivilliga laboratorierapporteringen pga. olika falldefinitioner och rapporteringsrutiner vid olika laboratorier. Total antalet positiva fall kan därför skilja sig från antalet fall rapporterade enligt smittskyddslagen.

** Uppgifter saknas för Norrbotten och Skåne

Antibiotikaresistens hos Neisseria gonorrhoeae

Av de 717 N. gonorrhoeae stammar som karakteriserades fullständigt avseende antibiotikakänslighets undersökning och serovarbestämningvid det Nationella referenslaboratoriet, Örebro universitetssjukhus och Mikrobiologiska laboratorierna på Karolinska universitetssjukhuset (Huddinge och Solna) var 24 procent β-laktamas producerande. Hög grad av full resistens identifierades mot traditionella gonorréantibiotika som inte längre rekommenderas för behandling (ampicillin 24 procent och ciprofloxacin 56 procent). Samtliga stammar var fullt känsliga för spectinomycin, men 2,5 procent hade en nedsatt känslighet/resistens mot ceftriaxon. Sju procent hade en nedsatt känslighet/resistens mot cefixim, och 12 procent var resistenta mot azitromycin. Det saknas fortfarande tillräckligt med data för att utröna exakt hur höga MIC-värdena måste vara för att orsaka misslyckande vid behandling med ceftriaxon, cefixim och azitromycin. Klart är dock att känsligheten mot ceftriaxon och i synnerhet cefixim och azitromycin har minskat snabbt under senaste åren, vilket också har observerats i många andra länder. Azitromycin kan inte rekommenderas för behandling och en ökad uppmärksamhet vid behandling med ceftriaxon och framförallt cefixim är nödvändig, i synnerhet vid svalggonorré.

Analys

Den ökning som observerats under de senaste åren beror på ökad förekomst av gonorré bland kvinnor och män smittade via heterosexuella kontakter. Under 2011 sågs särskilt en ökning bland kvinnor i åldrarna 15-34 år i Stockholms län. En annan förklaring kan vara ökad testning i denna åldersgrupp med mer känsligare metoder (PCR-test).

Även om gonorré fortfarande är ganska ovanligt i Sverige, så är utvecklingen med ökad förekomst bland unga oroande eftersom sjukdomen bland annat kan leda till sterilitet. Gonorré sprids dessutom ofta i samma grupper som har en ökad risk att exponeras för hiv, exempelvis personer med sexuella kontakter i Thailand och män som har sex med män.

Eftersom en person kan vara smittad av gonorré utan att ha symtom, och infektionen kan finnas såväl i urinrör som svalg och ändtarm är adekvat provtagning mycket viktigt. På grund av resistensproblematiken rekommenderas alltid resistensbestämning och uppföljande kontrollprovtagning efter slutförd behandling, för att verifiera att infektionen läkt ut.