Harpest är en bakterieorsakad zoonos som finns över hela norra halvklotet, framför allt i Nordamerika och de norra delarna av Europa och Asien. Majoriteten av de svenska harpestfallen smittas genom myggbett, men också genom direktkontakt med infekterade djur, inandning av förorenat damm eller intag av smittat vatten. Sjukdomsbilden varierar beroende på smittväg, men generella symtom är hög feber, frossa samt muskel- och huvudvärk. Om smittan skett via huden, till exempel via insektsbett, bildas ofta ett svårläkt sår på bettstället och närliggande lymfkörtlar svullnar upp.

Harpest har rapporterats i Sverige sedan 1931. Antalet fall har varierat kraftigt, från inga alls vissa år till 2 700 fall toppåret 1967. Länge drabbades människor bara inom ett relativt begränsat område i Norrland, men under de senaste 15 åren har infektionen spridit sig söderut. Det senaste decenniet har några 100-tal fall anmälts varje år – samtidigt har åren med hög förekomst av fall infallit allt oftare.

Utfall och trend

Under 2012 anmäldes 590 fall. Det är det högsta antalet sedan 2003 och en ökning på 69 % från 2011. Den kraftiga ökningen berodde på en ansamling av fall i norra Sverige, framförallt i Norr- och Västerbotten. Från sjukvården i dessa län kom rapporter om att en större andel av de sjuka personerna hade lunginflammation än under ett genomsnittsår.

Harpest

Ålder och kön

Liksom tidigare anmäldes under 2012 fler män (55 %) än kvinnor med harpest, men skillnaden var något mindre uttalad än vad den brukar vara. Den senaste 10-årsperioden bestod 59 % av fallen av män. Hos personer under 40 år som anmäldes med harpest, var infektionen i stort sett lika vanlig hos båda könen. Majoriteten av fallen var som vanligt i åldern 40-69 år.

Smittväg/ar

För 322 av 590 (55%) anmälda fanns smittväg angiven. Av dessa angav 278 personer (86%) att de smittats via insektsbett. För 34 fall (11 %) angavs kontakt med djur ha orsakat smittan och 3 personer (0,9 %) infekterades troligen av förorenat vatten. Sju personer (2 %) bedömdes enligt anmälningarna ha smittats inom sin yrkesutövning.

Smittland

95 % av fallen angavs ha smittats i Sverige. För 21 personer saknades smittland i anmälan och endast sex fall bedömdes ha smittats utomlands; fyra i Finland, ett i Norge och ett i Tyskland.

Geografisk spridning i Sverige

Liksom oftast tidigare förekom harpest nästan enbart i Norrland och Svealand samt i Västra Götalands län. Under 2012 var incidensen högst i Norrbottens län med 82 fall per 100 000 invånare, den högsta siffra som någonsin rapporterats från detta län. Under året anmäldes 205 fall av harpest från Norrbotten. Det mest närliggande tidigare toppåret, 2008, rapporterades totalt 52 fall från länet. Mer än häften av fallen från hade smittats i närheten av Boden eller Piteå. Ovanligt många fall rapporterades även från Dalarna, Västerbotten och Västernorrland.

Säsongsvariation

Under årets första halva rapporterades endast en handfull fall per månad. Majoriteten av harpestfallen rapporterades under augusti till oktober. Det är den vanliga säsongsfördelningen, med en topp i september eller oktober. I Norrbotten insjuknade flertalet av fallen under augusti. Under årets två sista månader klingade antalet anmälda fall snabbt av.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Kraftiga svängningar i antalet harpestfall är ett vanligt fenomen, men exakt vad variationerna beror på är oklart. Sannolikt samverkar ett flertal faktorer, till exempel antalet värddjur, myggmängden och väderförhållanden. Det är oklart exakt vilka faktorer som utlöste att så många människor i delar av Norrland blev sjuka under just 2012. Från vissa områden rapporterades om många döda gnagare i naturen, vilket skulle kunna vara ett tecken på en intensiv smittcirkulation även på djursidan.

Att smittväg bara angivits i drygt hälften av anmälningarna försvårar bedömningen av hur viktiga olika smittvägar är. Sannolikt är de flesta fallen omedvetna om var och när de smittats men generellt bör ändå personer som vistats ute i naturen i endemiska områden informeras om smittrisken, sannolika smittvägar samt möjliga skyddsåtgärder som till exempel skydd mot myggor.