Bakgrund

Harpest är en bakterieorsakad zoonos som finns över hela norra halvklotet. Majoriteten av de svenska harpestfallen smittas genom myggbett. Smitta förekommer också genom direktkontakt med infekterade djur och vid inandning av förorenat damm eller intag av smittat vatten. Sjukdomsbilden varierar beroende på smittväg, men generella symtom är hög feber, frossa samt muskel- och huvudvärk.

Utfall och trend

Under 2017 fortsatte antalet harpestfall att minska. Den kraftiga minskningen som noterades under 2016 kan härledas till att den ovanligt intensiva smittcirkulation som pågick både hos människor och djur under 2015 hade avklingat. Under 2017 var incidensen 0,9 fall per 100 000 invånare med totalt 87 fall.

Även om incidensen (antalet fall per 100 000 invånare) av harpestfall ofta varierar kraftigt mellan åren är trenden för perioden före 1992 signifikant avvikande från trenden därefter (figur 1).

Figur 1. Incidensen (fall per 100 000 fall) av harpest i Sverige åren 1973–2017, trendkurvan är anpassad utifrån en segmenterad quasi-poisson regression.

Graf som visar incidensen av harpest 1973-2017

Ålder och kön

Av samtliga rapporterade fall under 2017 var medianåldern 52 år med en spridning mellan 6 och 84 år. Harpest är ovanlig hos barn och under 2017 anmäldes endast ett fåtal barn under tio års ålder med sjukdomen. Av fallen med känd könsidentitet var 63 män (73 procent) och 23 kvinnor (27 procent).

Av alla rapporterade fall under 2017 utgjordes 55 procent av män i åldern 40 år eller äldre (figur 2).

Figur 2. Incidensen (fall per 100 000 invånare) av harpestfall hos kvinnor respektive män i olika åldersgrupper, 2017.

Graf som visar incidensen av harpest uppdelad på kön och åldersgrupp 2017

Smittland

Under året rapporterades 84 fall smittade i Sverige, två smittade utomlands i Danmark respektive Ukraina samt ett fall med okänt smittland.

Geografisk fördelning i Sverige

Liksom tidigare år förekom harpest nästan enbart i Norrland och Svealand samt i Västra Götalandsregionen. Incidensen var högst i Värmlands län med 6,1 fall per 100 000 invånare följt av Örebro län med fem fall per 100 000 invånare. I Norrbotten och Västerbotten, där det under 2015 rapporterades kraftiga ansamlingar av fall som framförallt smittats i kustområden nära Bottenviken, har incidensen markant minskat under de två gångna åren.

Säsongsvariation

Likt tidigare år anmäldes under 2017 en handfull harpestfall under årets vinter- och vårmånader. Från och med sommarens början började fallen öka i antal för att nå sin kulmen under hösten.

Figur 3. Antalet rapporterade fall av harpest i Sverige per månad, 2017.

Graf som visar säsongsvariation för harpest 2017. Flest fall under andra halvåret och allra flest i oktober

Sammanfattande bedömning

Antalet harpestfall i Sverige varierar kraftigt mellan olika år. Vad variationerna beror av är oklart, men sannolikt samverkar en rad olika faktorer, till exempel antalet värddjur, myggmängden och väderförhållanden. Under 2017 fortsatte den från 2016 pågående minskande utvecklingen i incidens i Sverige. Den enda region som rapporterade markant ökning i antalet fall var Värmlands län, regionen hade även den högsta incidensen i landet.

Varför medelålders till äldre män drabbas oftare av harpest än andra är inte fastlagt. Sannolikt är olika beteende bland kvinnor och män och mellan olika åldersgrupper en bidragande faktor.

Läs mer

Årssammanfattning 2017

Sjukdomsinformation om harpest

Tabellsamling – årsrapporter 2017

Statistik och årsrapporter för andra sjukdomar

Statens veterinärmedicinska anstalt om harpest

Zoonosrapport 2016

ECDC: Annual epidemiological report, Food- and waterborne diseases and zoonoses 2014

ECDC: Surveillance Atlas of Infectious Diseases