Under år 2002 rapporterades 3 382 fall. Nya fall, anmälda av behandlande läkare, uppgick till 2 052 personer, varav 1 413 män och 633 kvinnor (sex anmälningar saknade uppgift om kön). I likhet med tidigare år var många fall (1330 personer) enbart rapporterade via laboratorieanmälan, men ett stort antal av dem var kliniskt anmälda före år 1997 och alltså gamla fall.

144 personer anmäldes som akuta sjukdomsfall, men för flera av dem fanns information om långvarigt missbruk, ett insjukningsdatum under år 2002 var angivet för 47 av fallen.

Fördelningen av smittvägar förändrades inte nämnvärt jämfört med tidigare år; 1 295 uppgavs vara smittade via intravenöst missbruk, 179 via blodtransfusioner (givna före –92) och 89 sexuellt smittade. Enligt 365 av anmälningarna var smittvägen okänd och på 54 saknades uppgift om smittväg helt.

Åldersfördelningen visade inte heller på några större förändringar. Andelen unga, 15-24 år, uppgick till knappt 18 %, samma siffra som de närmast föregående åren. Inte heller om man jämför ålder för dem som smittats via intravenöst missbruk synes någon ökning ha skett i denna åldersgrupp.

Fortfarande anmäldes många fall som smittats via blodtransfusion före 1992, det år då test infördes i hela landet – 179 sådana personer anmäldes under 2002.

Ett fall av yrkessmitta bland sjukvårdspersonal anmäldes under året, en laboratorieassistent som skadade sig på ett trasigt provrör med hepatit C-positivt blod.

Fortfarande rapporteras ett högt antal fall av hepatit C-smittade i Sverige. Det är från anmälningarna oftast svårt att skilja mellan nysmittade och personer som är smittade flera år tillbaka, många i samband med missbruk på 1970- och 1980-talet. Prevalensstudier i Sverige och i övriga europeiska länder har visat att 50–80 % av dagens missbrukare är hepatit C-smittade, och mycket tyder på att de flesta missbrukare smittas kort tid efter det att de börjat med intravenöst missbruk.