Trender

Under år 2005 anmäldes 1360 fall av kikhosta, varav 1071 var laboratorieverifierade. Incidensen av rapporterad kikhosta i landet var därmed 15 per 100 000, vilket ska jämföras med cirka 150 per 100 000 innan de nya acellulära kikhostevaccinerna infördes i barnvaccinationsprogrammet år 1996. Det innebär att sjukdomen minskat tiofaldigt och förekomsten är nu totalt sett lika låg som på 60-talet, när ett fungerande vaccin av helcellstyp användes.

Laboratorieverifierad kikhosta 1986–2005, antal fall per månad
Laboratorieverifierad kikhosta 1986–2005, antal fall per månad

Geografisk spridning

Kikhosta går vanligen i vågor med 3–4 års mellanrum. År 2004 rapporterades högsta förekomsten per 100 000 invånare från Västra Götaland och Halland. Under år 2005 rapporterades den högsta förekomsten från Jämtland, som också rapporterade hög förekomst år 2002.

Ålder

Totalt under år 2005 anmäldes 266 fall i åldersgruppen 0–4 år, varav ungefär hälften inträffade innan vaccinationsskydd kan påräknas, det vill säga före sex månaders ålder. I åldersgruppen 5–9 år rapporterades 321 fall, och bland skolbarn 10–14 år anmäldes 395 fall. Bland större barn och vuxna är icke-typiskt sjukdomsförlopp vanligt, vilket medför en betydande underrapportering.

En fördjupad uppföljning av inkommande laboratorieanmälningar av kikhosta pågår sedan 1997, med undersökning av de insjuknades vaccinationsstatus och kliniska symtom. Denna uppföljning visar under de senaste två åren en ökad förekomst av kikhosta bland barn födda 1996, vilket talar för att skyddseffekten börjar avta 6–7 år efter tre vaccinationer under spädbarnsåret. Den observerade tendensen styrker serologiska upppföljningar efter vaccination och talar för att en fjärde dos mot kikhosta bör förläggas före eller vid skolstart.

Uppföljningen visar också en kvarstående hög förekomst av kikhosta bland de minsta spädbarnen – särskilt bland ovaccinerade barn under 3 månaders ålder och barn som endast fått en dos (före 5 månaders ålder). De helt ovaccinerade spädbarnen vårdas i betydligt större utsträckning på sjukhus, vilket talar för att även en dos kikhostevaccin åtminstone skyddar mot allvarlig sjukdom. Under perioden 1997–2005 har sju spädbarn avlidit i kikhosta, samtliga var ovaccinerade.

Förändring av vaccinationsprogrammet

Målsättningen när kikhostevaccination av spädbarn återinfördes 1996 var att minska förekomsten av kikhosta i de åldrar där sjukdomen cirkulerade som mest. Klart är att denna målsättning är relativt väl uppnådd då kikhostan minskat kraftigt (till cirka 1/10) bland förskolebarn. Men fortfarande insjuknar barn under sex månader – den för kikhosta ömtåligaste åldersgruppen – i samma utsträckning som tidigare, och vi ser nu de första tecknen till avklingande skyddseffekt i de första årskohorterna som vaccinerats enligt 1996 års program.

Socialstyrelsen har under året initierat en revision av det nuvarande allmänna vaccinationsprogrammet, särskilt avseende behov av och tidpunkter för fortsatt vaccinering efter första och andra levnadsårets vaccinationer. Som en interimistisk åtgärd rekommenderades i augusti 2005 tillägg av kikhostevaccin till den fjärde dos mot difteri-stelkramp som ges i skolans årskurs 4. Åtgärden innebär en förstärkning av kikhosteskyddet till barn som annars skulle hinna bli för gamla för erhålla en fjärde dos inom det reviderade programmet.