Klamydiainfektion har sedan den inkluderades i smittskyddslagen 1988 legat på en hög nivå jämfört med övriga sexuellt överförbara infektioner, med som minst 13 000 fall om året. Sedan 1998 har klamydia ökat kraftigt till nivåer runt 40 000 fall om året. I dag utgör klamydiafallen ungefär hälften av alla de sjukdomsfall som årligen rapporteras enligt smittskyddslagen. En majoritet av klamydiafallen är, till skillnad från hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, smittade i Sverige och huvudsakligen genom heterosexuell smittväg. De är också, till skillnad från andra sexuellt överförbara infektionerna, framför allt koncentrerade till ungdomar och unga vuxna yngre än 30 år.

Utfall och trend

Under år 2011 anmäldes 37 290 fall av klamydiainfektion (incidens 393 fall per 100 000) vilket är en svag ökning med 1,3 % jämfört med 2010 (36 814 fall, incidens 391 fall) (Figur1). Variationer i incindensen 2006-2008 beror huvudsakligen på effekterna av att en muterad variant av klamydiabakterien som upptäcktes 2006 inte kunde påvisas i alla laboratorietest före 2007. Sedan 1997 ses en signifikant ökande trend av klamydiainfektion bland både män och kvinnor.

Klamydia
Figur 1. Antal av klamydiafall per 100 000 invånare i Sverige 1990 – 2011

Ålder och kön

Mer än hälften av fallen var liksom tidigare år kvinnor (57 %). Medianåldern för kvinnor var 21 år (variation 0-80 år) och för män 23 år (variation 0-78 år) liksom 2010. För män som smittats heterosexuellt var medianåldern 23 år och för män som smittats genom sex med män var den 31,5 år. 86% av alla rapporterade klamydiafall 2011 tillhörde i åldersgruppen 15-29 år. De flesta män som smittats genom sex med män var i åldrarna 15-24 år (23%) och 25-49 år (68%).

Under de senaste 15 åren har klamydiaincidens förändrats mest bland kvinnor och män i åldersgrupperna 15-29 år (se Figur 2). År 2011 skedde en liten ökning i alla åldersgrupper, utom bland ungdomar 15-19 år, där antalet fall minskade med 6% bland kvinnor och 13% bland män. Sammantaget är klamydiaincidensen på en högre nivå såväl bland kvinnor som bland män än innan den muterade klamydiavarianten upptäcktes 2006.

Klamydia
Figur 2. Incidens av klamydiafall per åldersgrupp och kön 1995-2011.

Smittvägar

Klamydiainfektion rapporterades liksom tidigare år huvudsakligen som heterosexuell smitta både för kvinnor (92%) och män (89%). Män som smittats genom sex med män (570 fall) utgjorde 3,5% av alla diagnosticerade män. Endast 0,2% av fallen för kvinnor rapporterades som smittade genom sex med kvinnor. För 8% av fallen var smittväg ej uppgiven. 24 barn hade smittats med klamydiakonjunktivit (ögoninflammation) vid förlossning under 2011 jämfört med 31 barn 2010.

Smittland

Andelen fall som uppges ha smittats i Sverige var 85% (83 % 2010). Personer som smittats utomlands utgjorde 6% och för 9% var smittland okänt. För de fall som smittades utomlands var Spanien, Thailand, Norge, Turkiet, Grekland och Storbritannien de vanligaste smittländerna, som samtliga är vanliga resmål bland unga för bland annat semester och gästarbete.

Geografisk spridning i Sverige

Under 2011 såg man en minskning i antal rapporterade fall av klamydiainfektion i tio landsting och mindre eller större ökning i elva landsting. Den rapporterade incidensen i enskilda landsting påverkas av många faktorer så som exempelvis provtagningsvolym, tillgänglighet till hälsovård, smittspårningsarbetets utformning och preventionsinsatser.

Klamydiaincidensen minskade i genomsnitt med 0,1 % (variation från -21 % till +28 %) i de landsting som före 2007 inte kunde påvisa den muterade varianten av klamydiabakterien. I övriga landsting som hade fungerande laboratorietest som kunde detektera mutanten före 2007 ökade incidensen i genomsnitt med 4 % (variation från -19% till +27%) (se Figur 3). Emellertid är incidensen fortfarande högre i flertalet landsting jämfört med genomsnittsincidensen i Sverige 2011 (incidens 393 fall) (se Figur 3).

Klamydia
Figur 3. Incidens av klamydiafall per län, 2009-2011.

Säsongsvariation

Klamydia
Figur 4. Antal klamydiafall per månad i åldersgrupp 15-29 år 2000, 2005, 2011.

Figur 4 visar säsongvariation i klamydiaanmälningar med toppar under sensommar (augusti) och höst (september, oktober) som beror på ökad incidens i åldersgruppen 15-29 år under dessa perioder. Den årligen återkommande toppen kan troligen förklaras av att ungdomsgrupper har mer sexuella möten under sommaren och testar sig mer intensivt under hösten. Den påverkas också av så kallad ”klamydiamåndagar” och testningskampanjer som uppmärksammar testning i september över hela landet.

Frivillig laboratorierapportering

Enligt den frivilliga numeriska laboratorierapporteringen provtogs 422 556 personer för klamydia under 2011, en minskning med 41 323 prover jämfört med år 2010 (se tabell). Observera att uppgifter saknas för två län som tillsammans i genomsnitt bidrar med ca 17 000 provtagna personer årligen.

Sammantaget var andelen positiva av alla provtagna 7,1 % (5,9 % år 2010) i de 19 län som rapporterat provtagningsdata för 2011. Av alla provtagna var 29 % män, en ökning med en procent jämfört med 2010. v Antalet provtagna män minskade däremot jämfört med 2010 från 130 2446 till 122 546 och av de provtagna männen var andelen klamydiapostitiva 11 % (9,3  % år 2010). Antalet provtagna kvinnor var 298 024 vilket är en minskning med 10 % jämfört med året innan medan andelen positiva av de provtagna kvinnorna ökade och var 5,5 % (4,6 % år 2010).

En positiv tendens är att antalet undersökta personer under den senaste tioårsperioden ökat och andel män av de provtagna också har ökat under samma period från 25 % till 29 %. Detta kan bland annat bero på ökad tillgänglighet till testning via Internet.

För närvarande erbjuder 17 landsting möjlighet att gratis beställa klamydiatest på nätet.

Tabell: Antal personer undersökta för klamydiainfektion samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen

År Undersökta*: Positiva*:
antal pers. % män % kv. % okänd antal pers. % män kv. okänd kön kvot kv./män
2000 346 269 23 77 0,5 21 065 6,1 8 839 12 080 146 1,4
2001 364 879 24 76 0,7 23 306 6,4 9 884 13 185 237 1,4
2002 374 126 25 75 0,8 25 227 6,7 10 825 14 103 299 1,3
2003 386 377 25 75 0,6 28 338 7,3 11 977 16 140 221 1,3
2004 431 067 26 74 0,6 34 173 7,9 14 632 19 319 222 1,3
2005 460 067 26 73 0,7 34 955 7,7 14939 20016 300 1,3
2006 450 054 26 72 1,9 33 682 7,5 14342 19073 267 1,3
2007 536 484 28 70 2 54 852 10,2 21344 33265 243 1,6
2008 491 433 28 72 0 39 559 8,0 17248 22204 198 1,3
2009 506620 28 71,5 0,5 36328 7,2 15803 20344 181 1,3
2010 463 879 28 71,6 0,4 27 506 5,9 12105 15306 95 1,3
2011** 422 556 29 70,5 0,5 29983 7,1 13509 16253 221 1,2

*Dubbelrapportering förekommer i den frivilliga laboratorierapporteringen pga. olika falldefinitioner och rapporteringsrutiner vid olika laboratorier. Totalantalet positiva fall kan därför skilja sig från antalet fall rapporterade enligt smittskyddslagen.

** Uppgifter saknas för Norrbotten och Blekinge

Analys

Under 2006 upptäcktes en ny muterad genetisk variant av Chlamydia trachomatis i Sverige, som inte alla laboratorier kunde detektera. Efter byte till testmetoder som påvisar mutanten ökade under 2007 antalet klamydiafall kraftigt i de landsting som inte detekterat mutanten före 2007. En minskning sågs under 2008, sannolikt beroende av förbättrad diagnostik och intensifierad smittspårning.

Smittspridningen av klamydiainfektion är fortsatt stor bland ungdomar och unga vuxna. Sedan 2000 har den rapporterade klamydiaincidensen fördubblats i Sverige. Att infektionen är så vanligt förekommande och i många fall inte heller ger symtom bidrar till att klamydia kan få en så omfattande smittspridning i ungdomsgruppen. I den nationella ungdomsstudien (UngKAB09) framkommer att 95% av unga i åldrarna 15-29 år har kunskap om att kondom är ett effektivt skydd mot hiv och andra sexuellt överförda infektioner. Trots den höga kunskapsnivån och en positiv attityd till kondom uppger endast hälften att de använder kondom vid sex med en ny eller tillfällig partner. Majoriteten av ungdomar (15-24 år) bedömer att de har ingen eller liten risk att smittas med klamydia. Sammantaget innebär det att många ungdomar och unga vuxna har hög grad av sexuellt risktagande och låg riskmedvetenhet.

Klamydia liksom andra STI är en infektion som man kan återsmittas av flera gånger och därför ökar risken att bli smittad med andra STI och utveckla sterilitet.
Hälso- och sjukvården behöver utveckla insatser för att i högre utsträckning nå dem som utsätter sig för de största riskerna. Sådana insatser kan exempelvis vara att utveckla evidensbaserade screening-verktyg för att identifiera personer som har oskyddat sex med många sexualpartners och erbjuda dem rådgivning som inbegriper motiverande samtal och självreflektion om riskbeteende. Studier har också visat att den som har haft klamydia, har en ökad risk att infekteras igen, varför särskilda insatser med erbjudande om återbesök för testning bör utvecklas till unga som har diagnostiserats med klamydia.

En viktig åtgärd är att öka testningsfrekvensen bland ungdomar, särskilt bland unga män som i dagsläget inte testar sig i tillräcklig omfattning. Sexualanamnes vid provtagning bör alltid tas eftersom klamydia kan finnas såväl i urinrör, vagina som svalg och ändtarm.

Lymphogranuloma venereum

Lymphogranuloma venereum (LGV) är en allvarlig typ av klamydiainfektion som orsakas av Chlamydia trachomatis genotyp L1, L2 och L3. I Sverige och övriga Västeuropa har sjukdomen varit mycket ovanlig under de senaste decennierna, men från 2003 har en viss spridning rapporterats bland män som har sex med män i Västeuropa. Även i Sverige har fall noterats i denna grupp från 2004. Under 2011 rapporterades 16 fall av LGV (12 fall i Stockholms län, 2 fall i Uppsala och 2 fall i Västra Götaland). 12 (75%) av dessa rapporterades smittade i Sverige och resten utomlands. Alla rapporterade LGV-fall var bland män som har smittats genom sex med män med en medianålder på 42 år (variation från 29 till 58 år). Av dessa var minst 11 män HIV-positiva (68%). Hälso- och sjukvården bör vid STI-undersökning av män som har sex med män vara uppmärksam på symptom som kan vara orsakade av att LGV för att ge rätt diagnos och adekvat antibiotikabehandling.