Klamydiainfektion 2013

Av de sexuellt överförbara sjukdomar som omfattas av rapporteringsplikt är klamydiainfektion den vanligaste och klamydiafallen utgör dessutom ungefär hälften av alla fall av infektionssjukdomar som årligen rapporteras enligt smittskyddslagen. Klamydiainfektion orsakas av en bakterie och ger oftast inte några symtom, men obehandlade eller upprepade infektioner kan leda till utomkvedshavandeskap och sterilitet på grund av äggledarinfektion hos kvinnor och bitestikelinflammation hos män.

Klamydiaincidensen har sedan sjukdomen inkluderades i smittskyddslagen 1988 legat på en hög nivå jämfört med övriga sexuellt överförbara infektioner, med som lägst omkring 13 000 fall om året i mitten av 1990-talet. Sedan 1998 har klamydia ökat kraftigt till nuvarande nivå runt 35 000–40 000 fall om året. Flertalet av alla klamydiafall är, till skillnad från hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, smittade i Sverige och huvudsakligen genom heterosexuell smittväg. Klamydiafallen är också, till skillnad från andra sexuellt överförbara infektioner, framför allt koncentrerade till ungdomar och unga vuxna yngre än 30 år.

Utfall och trend

Under år 2013 rapporterades 35 885 fall av klamydiainfektion (incidens 372 fall per 100 000) vilket är en minskning med 4,7 % jämfört med 2012 (Figur 1). Sett över de senaste femton åren ses emellertid en signifikant ökande trend av klamydiainfektion bland både män och kvinnor. Variationerna i incidensen 2006–2008, med först en utplaning och sedan en kraftig uppgång (det vill säga ”puckeln”), är huvudsakligen en effekt av att en muterad variant av klamydiabakterien som upptäcktes i Sverige 2006 inte kunde påvisas i alla laboratorietest före 2007.

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 1990–2013

Ålder och kön

Mer än hälften (57 %) av fallen var liksom tidigare år kvinnor. Medianåldern för kvinnor var 21 år (spridning 0–70 år) och för män 23 år (spridning 0–76 år). För män som smittats heterosexuellt var medianåldern 23 år och för män som smittats genom sex med män var den 32 år. 85 % av alla rapporterade klamydiafall återfanns i åldersgruppen 15–29 år.

Under de senaste femton åren har klamydia ökat mest bland kvinnor och män i åldersgrupperna 15–29 år (se Figur 2). Den största minskningen sågs i åldersgrupp 15–19 år: med 15 % bland kvinnor och med 17 % bland män.

Figur 2. Klamydiaincidens per kön och åldersgrupper 1995–2013

Smittvägar

Klamydiainfektion rapporterades liksom tidigare år huvudsakligen som heterosexuell smitta både bland kvinnor och män med 92 % respektive 89 % av alla fall. Män som smittats genom sex med män (550 fall) utgjorde 3,6 % av alla fall bland män. Endast 53 fall (0,3 %) bland kvinnorna rapporterades som smittade genom sex med kvinnor. För 7 % av alla fall var smittvägen inte angiven. 32 barn till klamydiainfekterade kvinnor hade smittats av modern vid förlossningen och fått klamydiakonjunktivit (ögoninflammation).

Smittland

Andelen fall som rapporterades ha smittats i Sverige var 84 %. Personer som smittats utomlands utgjorde 6 % och för 10 % var smittlandet inte angivet. För de fall som smittades utomlands var Spanien, Thailand, Grekland, Norge och Turkiet de vanligaste smittländerna. Samtliga är vanliga resmål bland unga för bland annat semester och gästarbete.

Geografisk spridning i Sverige

Den högsta incidensen rapporterades från Gotland (incidens 528 fall), Jämtland (incidens 484 fall) och Örebro län (incidens 434 fall). Den största ökningen i incidensen sågs under 2013 i Kronobergs län (ökning med 22%), som dock tillsammans med Kalmar län alltjämt har den lägsta incidensen i riket (incidens 311 respektive 306 fall).

Figur 3. Klamydiaincidens per 100 000 invånare 2011–2013 uppdelat på län

Frivillig laboratorierapportering

Enligt den frivilliga numeriska laboratorierapporteringen provtogs 426 318 personer för klamydia under 2013. Data saknas emellertid från tre län som tillsammans årligen brukar bidra med ca 50 000 prover för klamydia. Med dessa inberäknade skulle antalet undersökta ha legat kvar på samma nivå som 2012, eller till och med ökat något (uppskattningsvis ca 3–5 %).

Sammantaget var andelen klamydiapositiva av alla provtagna 7,1 %. 30 % av alla provtagna personer var män. Bland männen var andelen positiva 10,3% vilket är något högre än 2012 då andelen var 9,8 %. Andelen positiva bland kvinnorna ökade också något från 5,3 % 2012 till 5,7 %. Observera dock att data saknas från tre län.

En positiv tendens är att antalet undersökta personer ökat under den senaste tioårsperioden jämfört med 1990-talet och början av 2000-talet. Andelen män av de provtagna har också ökat under de senaste tio åren från 25 % till 30 %.

Tabell: Antal personer undersökta för klamydiainfektion samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen, 2000–2013

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Den kraftiga ökningen av klamydia som skedde mellan 1997 och 2007, med en mer än tredubblad incidens, ser under de senaste tre åren ut att ha planat ut runt 35 000–37 000 fall per år. Toppnoteringen från 2007 med fler än 47 000 rapporterade fall var en effekt av den muterade genetiska variant av Chlamydia trachomatis som upptäcktes 2006 i Sverige. Mutanten kunde först inte påvisas med de diagnostiska metoder som användes vid en del av landets laboratorier och många smittade blev därmed inte diagnostiserade och behandlade och ingen smittspårning gjordes. Efter bytet under 2007 till testmetoder som påvisar mutanten ökade antalet upptäckta klamydiafall kraftigt, för att därefter minska under 2008–2009 som en följd av den förbättrade diagnostiken, behandling och en intensifierad smittspårning.

Incidensen per 100 000 invånare i landet och i enskilda län kan påverkas, förutom av testkvalitet, av många andra faktorer som exempelvis provtagningsvolym, tillgänglighet till testning, smittspårningsarbetets utformning och preventionsinsatser.

Smittspridningen av klamydiainfektion är fortsatt stor bland ungdomar och unga vuxna. Att infektionen är så vanligt förekommande och i många fall inte heller ger symtom bidrar till att klamydia kan få en så omfattande spridning i ungdomsgruppen. Studier som den nationella ungdomsstudien (UngKAB09) visar att det finns en positiv attityd till kondom bland ungdomar, men trots det använder endast hälften kondom vid sex med en ny eller tillfällig partner. Majoriteten av ungdomar (15–24 år) bedömer själva att de har ingen eller liten risk att smittas med klamydia. Många ungdomar och unga vuxna har således en hög grad av sexuellt risktagande och låg riskmedvetenhet.

Den epidemiologiska utvecklingen och studier av sexuellt riskbeteende bland unga visar att de förebyggande insatserna i samhället behöver förstärkas ytterligare och åtgär­derna förbättras. Evidensbaserade screeningverktyg i hälso- och sjukvården behöver utvecklas för att identifiera personer som har haft oskyddat sex med många sexualpartner och erbjuda dem rådgivning som inbegriper motiverande samtal och självreflektion kring riskbeteende. Studier har också visat att den som har haft klamydia har en ökad risk att infekteras igen. Därför bör särskilda insatser med erbjudande om återbesök för testning utvecklas för unga som har diagnostiserats med klamydia.

En viktig åtgärd är att öka testningsfrekvensen bland ungdomar, särskilt bland unga män. Även om andelen män som testar sig för klamydia ökat något under den senaste tioårsperioden, är det fortfarande betydligt färre män än kvinnor som kommer till testning. Det påverkar i hög grad smittspridningen. Testning via Internet, som under de senaste åren införts som ett komplement till den ordinarie provtagningsverksamheten inom hälso- sjukvården i flertalet landsting, har gett en jämnare könsfördelning än provtagning på t.ex. ungdomsmottagningar. För närvarande erbjuder 18 av 21 landsting och regioner möjlighet för sina invånare att gratis beställa klamydiatest på nätet.

Lymphogranuloma venereum

Lymphogranuloma venereum (LGV) är en allvarlig typ av klamydiainfektion som orsakas av Chlamydia trachomatis genotyp L1, L2 och L3. I Sverige och övriga Västeuropa har sjukdomen varit mycket ovanlig under de senaste decennierna, men från 2003 har en viss spridning rapporterats bland män som har sex med män i Västeuropa. Även i Sverige har fall noterats i denna grupp från 2004 och framåt. Under 2013 rapporterades 22 fall av LGV (av dessa rapporterades 20 fall i Stockholms län), jämfört med 15 fall 2012. Samtliga var män som smittats genom sex med män. 7 (35 %) av dessa rapporterades ha smittats i Sverige, 12 fall (60 %) hade smittats utomlands och för tre fall är smittland okänt. Tyskland och Spanien var de vanligaste länder bland de utomlandsmittade männen. Medianåldern var 39 år (spridning 20–59 år). Minst 10 (50 %) av männen hade vid LGV-diagnosen även hivinfektion. Hälso- och sjukvården bör vid STI-undersökning av män som har sex med män vara uppmärksam på symtom som kan vara orsakade av LGV för att kunna ställa rätt diagnos och ge adekvat antibiotikabehandling.

Läs mer om klamydia

Sjukdomsinformation om Klamydiainfektion

Text: Inga Velicko, Avdelningen för epidemiologi och utvärdering, Folkhälsomyndigheten