Klamydiainfektion 2014

Av de sexuellt överförbara sjukdomar som omfattas av rapporteringsplikt är klamydiainfektion den vanligaste. Klamydiafallen utgör dessutom ungefär hälften av alla fall av infektionssjukdomar som årligen rapporteras enligt smittskyddslagen. Klamydiainfektion orsakas av en bakterie och ger oftast inte några symtom, men obehandlade eller upprepade infektioner kan leda till utomkvedshavandeskap och sterilitet hos kvinnor på grund av äggledarinfektion samt bitestikelinflammation hos män.

Klamydiaincidensen har sedan sjukdomen inkluderades i smittskyddslagen 1988 legat på en hög nivå jämfört med övriga sexuellt överförbara infektioner, med som lägst omkring 13 000 fall om året i mitten av 1990-talet. Sedan 1998 har klamydia ökat kraftigt till nuvarande nivå runt 36 000 fall om året. Flertalet av alla klamydiafall är, till skillnad från hiv och andra sexuellt överförbara infektioner, smittade i Sverige och huvudsakligen genom heterosexuell smittväg. Klamydiafallen är också, till skillnad från andra sexuellt överförbara infektioner, framför allt koncentrerade till ungdomar och unga vuxna yngre än 30 år.

Utfall och trend

Under år 2014 rapporterades 36 125 fall av klamydiainfektion (incidens 370 fall per 100 000 invånare) vilket är vilket är på ungefär samma nivå som 2013 (Figur 1). Sett över de senaste femton åren ses emellertid en signifikant ökande trend av klamydiainfektion bland både män och kvinnor, men sedan 2009 kan man se en stabilisering. Variationen i incidensen 2006–2008, med först en utplaning och sedan en kraftig uppgång (det vill säga "puckeln"), är huvudsakligen en effekt av att en muterad variant av klamydiabakterien, som upptäcktes i Sverige 2006, kunde påvisas i alla laboratorietest först 2007.

DiagramFigur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 1989–2014

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 1989–2014

Ålder och kön

Mer än hälften (57 %) av fallen var liksom tidigare år kvinnor. Medianåldern för kvinnor var 21 år (spridning 0–75 år) och för män 24 år (spridning 0–78 år). För män som smittats heterosexuellt var medianåldern 23 år och för män som smittats genom sex med män var den 32 år. 84 % av alla rapporterade klamydiafall återfanns i åldersgruppen 15–29 år.

Under de senaste femton åren har klamydia ökat mest bland kvinnor och män i åldersgrupperna 15–29 år (se Figur 2). Dock ses efter 2011 en minskning bland kvinnor i åldersgruppen 15-19 år (med 11 %) och även bland män i åldersgrupperna 15-19 år (med 14 %) och 20-24 år (med 9 %).

DiagramFigur 2. Klamydiaincidens per kön och åldersgrupper 1995–2014

Figur 2. Klamydiaincidens per kön och åldersgrupper 1995–2014

Smittvägar

Klamydiainfektion rapporterades liksom tidigare år huvudsakligen som heterosexuell smitta både bland kvinnor och män med 94 % respektive 88 % av alla fall. För 757 män rapporterades smittan ha skett genom sex med män, d.v.s. i 5 % av alla fall bland män. Endast 49 fall (0,2 %) bland kvinnorna rapporterades som smittade genom sex med kvinnor. För 6 % av alla fall var smittvägen inte angiven. 29 barn till klamydiainfekterade kvinnor hade smittats av modern vid förlossningen och fått klamydiakonjunktivit (ögoninflammation).

Smittland

Andelen fall som rapporterades ha smittats i Sverige var 84 %. Personer som smittats utomlands utgjorde 7 % och för 9 % var smittlandet inte angivet. För de fall som smittades utomlands var Spanien, Thailand, Grekland, Norge, USA och Turkiet de vanligaste smittländerna. Samtliga länder är vanliga resmål bland unga för bland annat semester och gästarbete.

Geografisk fördelning i Sverige

Den högsta incidensen, antalet fall per 100 000 invånare, rapporterades från Jämtland (incidens 551), Stockholms län (incidens 431) och Värmland (incidens 381) som alla tre låg över riksgenomsnittet på 370 fall per 100 000 invånare. Den största ökningen i incidensen sågs under 2014 i Jämtland (en ökning med 14 %) och den största minskningen i incidensen sågs på Gotland (en minskning med 34 %) (se fiigur 3).

DiagramFigur 3. Klamydiaincidens per 100 000 invånare 2012–2014 uppdelat på län

Figur 3. Klamydiaincidens per 100 000 invånare 2012–2014 uppdelat på län

Frivillig laboratorierapportering

Enligt den frivilliga laboratorierapporteringen av antalet testade, provtogs 529 759 personer för klamydia under 2014. Data saknas emellertid från ett län som årligen brukar bidra med ca 8 000 prover för klamydia. Med dessa inkluderade skulle antalet provtagna vara 537 500, en ökning med 14 %.

Sammantaget var andelen klamydiapositiva av alla provtagna 6,8 %. 30 % av alla provtagna personer var män. Bland männen var andelen positiva 9,6 % vilket är ungefär samma nivå som 2013 då andelen var 10,3 %. Andelen positiva bland kvinnorna var 5,6 % (5,3 % under 2013). Observera att data saknas från ett län.

Tabell: Antal prover undersökta för klamydiainfektion samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen, 2005–2014.

TabellAntal prover undersökta för klamydiainfektion samt positiva enligt den frivilliga laboratorierapporteringen, 2005–2014

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Den kraftigt ökade incidensen av klamydia som skedde mellan 1997 och 2007, ser under de senaste åren ut att ha planat ut och stabiliserats på en nivå runt 36 000 fall per år.

Skillnader i incidensen mellan olika år och mellan olika län kan påverkas, förutom av testkvaliteten, av många andra faktorer som exempelvis provtagningsvolym, tillgänglighet till testning, smittspårningsarbetets utformning och preventionsinsatser.

Incidensen av klamydiainfektion har under de senaste åren minskat bland ungdomar, särskilt i åldern 15–19 år, vilket kan vara en effekt av preventionskampanjer som bedrivs runt om i landet. Dock är klamydiaincidensen fortsatt högst bland ungdomar och unga vuxna. Detta visar att de förebyggande insatserna i samhället behöver förstärkas ytterligare och åtgär­derna förbättras om klamydiaincidensen ska fortsätta minska i dessa åldersgrupper. Exempelvis kan ett erbjudande om återbesök för testning riktad till unga som har diagnostiserats med klamydia under det senaste året vara en möjlighet att minska mörkertalet av asymtomatiska bärare av klamydia då studier har visat att den som har haft klamydia har en ökad risk att infekteras igen. Evidensbaserade screeningverktyg i hälso- och sjukvården behöver också utvecklas för att identifiera personer som har haft oskyddat sex med många sexualpartner och erbjuda dem rådgivning som inbegriper motiverande samtal och självreflektion kring riskbeteende.

En viktig åtgärd är att öka testningsfrekvensen bland ungdomar, särskilt bland unga män. Även om andelen män som testar sig för klamydia ökat något under den senaste tioårsperioden, är det fortfarande betydligt färre män än kvinnor som kommer till testning. Det påverkar i hög grad smittspridningen, eftersom män oftast är asymtomatiska och därför ovetande om sin klamydiainfektion. Gratis testning via Internet, som under de senaste åren införts som ett komplement till den ordinarie provtagningsverksamheten inom hälso- sjukvården i 18 av 20 landsting, har gett en jämnare könsfördelning än provtagning på t.ex. ungdomsmottagningar.

Lymfogranuloma venereum

Lymfogranuloma venereum (LGV) är en allvarlig typ av klamydiainfektion som orsakas av Chlamydia trachomatis genotyp L1, L2 och L3. I Sverige och övriga Västeuropa har sjukdomen varit mycket ovanlig under de senaste decennierna, men från 2003 har en viss spridning rapporterats bland män som har sex med män i Västeuropa. Även i Sverige har fall noterats i denna grupp från 2004 och framåt. Under 2014 rapporterades 33 fall av LGV, samtliga bland män som smittats genom sex med män, jämfört med 23 fall 2013. Flertalet av fallen rapporterades från Stockholms län där en ökning från 21 fall 2013 till 29 fall 2014 noterades, en ökning som dock sammanfaller med utökad provtagning för LGV på grund av ett screeningprojekt på Venhälsan i Stockholm som riktar sig till män som har sex med män.

17 (52 %) av männen rapporterades ha smittats i Sverige, den hittills största andelen sedan 2004 som rapporterats som inhemskt smittade. Detta kan tyda på att LGV etablerat sig endemiskt inom en grupp av MSM i Stockholm. 16 fall (48 %) rapporterades ha smittats utomlands med Tyskland och Danmark som de vanligaste smittländerna. Medianåldern var 41 år (spridning 26–72 år). Minst 24 (73 %) av männen hade vid LGV-diagnosen även hivinfektion. Det är viktigt att hälso- och sjukvården vid STI-undersökning av män som har sex med män är uppmärksam på symtom som kan vara orsakade av LGV för att kunna ställa rätt diagnos och ge adekvat antibiotikabehandling, som skiljer sig från vanlig klamydiabehandling, se aktuella behandlingsrekommendationer för LGV och klamydiainfektion publicerade i Information från Läkemedelsverket 2015:1 på Läkemedelsverkets webbplats.