Utfall och trend

Under 2015 rapporterades 37 819 fall av klamydiainfektion (incidens 384 fall per 100 000 invånare) vilket är en ökning med 4 procent jämfört med 2014 (Figur 1). Sett över de senaste femton åren ses en signifikant ökande trend av klamydiainfektion bland både män och kvinnor, men sedan 2009 kan man se en stabilisering av incidensen. Variationen i incidensen 2006–2008, med först en utplaning och sedan en kraftig uppgång (det vill säga ”puckeln”), är huvudsakligen en effekt av att en muterad variant av klamydiabakterien, som upptäcktes i Sverige 2006, först 2007 kunde påvisas i alla laboratorietest som då användes för klamydiadiagnostik.

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 2000–2015

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 2000–2015

Ålder och kön

Mer än hälften (57 %) av fallen var liksom tidigare år kvinnor. Medianåldern för kvinnor var 22 år (spridning 0–90 år) och för män 24 år (spridning 0–82 år). För män som smittats heterosexuellt var medianåldern 24 år och för män som smittats genom sex med män var den 32 år. 83 procent av alla rapporterade klamydiafall återfanns i åldrarna 15–29 år.

Under de senaste femton åren har klamydia ökat mest bland kvinnor i åldersgruppen 15–24 år och bland män i åldersgrupperna 20–24 och 25–29 år (se Figur 2). Dock ses efter 2011 en minskning i den yngsta åldersgruppen (15–19 år), både bland kvinnor och män med 11 procent respektive 15 procent (Figur 2).

Figur 2. Klamydiaincidens per kön och åldersgrupper 2000–2015

Figur 1. Klamydiaincidens i Sverige per 100 000 invånare 2000–2015

Smittvägar

Klamydiainfektion rapporterades liksom tidigare år huvudsakligen som heterosexuell smitta både bland kvinnor och män med 93 procent respektive 88 procent av alla fall. Sjuttiosju personer (38 kvinnor och 39 män) rapporterade att smitta kunde har skett genom sex med både kvinnor och män. För 887 män rapporterades smittan ha skett genom sex med män, d.v.s. i 5 procent av alla fall bland män. Det är en ökning med 15 procent jämfört med 2014. Endast 91 fall (0,4 %) bland kvinnorna rapporterades som smittade genom sex med kvinnor. För 6 procent av alla fall var smittvägen inte angiven. Tretton barn till klamydiainfekterade kvinnor hade smittats av modern vid förlossningen och fått klamydiakonjunktivit (ögoninflammation).

Smittland

Andelen fall som rapporterades ha smittats genom sexuella kontakter i Sverige var 86 procent. Personer som smittats utomlands utgjorde 6 procent och för 8 procent var smittlandet inte angivet. För de fall som smittades utomlands var Spanien, Thailand, Grekland, Turkiet, Australien, USA och Norge de vanligaste smittländerna. Samtliga länder är vanliga resmål bland unga för bland annat semester, gästarbete och studier.

Geografisk fördelning i Sverige

De högsta incidenstalen, med mellan 397 och 484 fall per 100 000 invånare, rapporterades från Jämtland, Stockholm, Västernorrland, Uppsala län och Norrbotten som alla fem låg över riksgenomsnittet på 384 fall per 100 000 invånare. Den största ökningen i incidensen sågs under 2015 i Uppsala län (+16 %) och Västernorrland (+15 %). Den största minskningen i incidensen sågs i Värmland (-14 %) och Örebro län (-13 %) (se Figur 3).

Figur 3. Klamydiaincidens per 100 000 invånare 2013–2015 uppdelat på län

Figur 3. Klamydiaincidens per 100 000 invånare 2013–2015 uppdelat på län

Antal testade för klamydia

Enligt den frivilliga laboratorierapporteringen av antalet testade, provtogs 571 135 personer för klamydia under 2015 vilket är en minskning med 3 procent jämfört med 2014 (589 311 prover). Sammantaget var andelen klamydiapositiva av alla provtagna 6,6 procent (6,1 % 2014). Liksom föregående år var 30 procent av alla provtagna personer män. Bland männen var andelen positiva 9,5 procent. Andelen positiva bland kvinnorna var 5,6 procent. Sett över tid under den senaste 15-årsperioden ser man en ökning av antalet provtagna personer, men efter 2007 ses en minskning av andelen klamdydiapositiva prover (Figur 4).

Figur 4: Antal prover undersökta för klamydiainfektion (staplar, vänster axel) samt andel positiva (linje, höger axel) enligt den frivilliga laboratorierapporteringen, 2000–2015

(Anmärkning: Dubbelrapportering kan förekomma i den frivilliga laboratorierapporteringen pga. olika rapporterings- och dublettkontrollrutiner vid olika laboratorier.)

Figur 4: Antal prover undersökta för klamydiainfektion (staplar, vänster axel) samt andel positiva (linje, höger axel) enligt den frivilliga laboratorierapporteringen, 2000–2015

Analys

Den kraftigt ökade incidensen av klamydia som skedde mellan 1997 och 2007, ser under de senaste åren ut att ha planat ut och stabiliserats på en nivå runt 37 000 fall per år.

Skillnader i incidensen mellan olika år och mellan olika län kan påverkas av flera faktorer som exempelvis provtagningsvolym, tillgänglighet till testning, smittspårningsrutiner och preventionsinsatser. Under de senaste åren har antalet provtagna personer ökat betydligt till närmare 600 000 de senaste två åren. Dock har andelen klamydiapositiva prover minskat, vilket kan tyda på en minskad klamydiaförekomst (prevalens) eller förändringar av vilka som testar sig. En ny svensk studie (Hammarström et al, Scand J Public Health 2015; 43: 399–407) visar att klamydiafallen inte är jämt fördelade bland unga, utan en liten andel unga står för en stor andel av klamydiafallen. Vidare pekar forskningen på att sexuell hälsa hänger samman med grad av social utsatthet och delaktighet i samhället (Lindroth et al, Scand J Public Health 2013; 41: 722–8), vilket understryker vikten av att det förebyggande arbetet når de mest risktagande och riskutsatta unga.

Incidensen av klamydiainfektion har under de senaste åren minskat bland ungdomar, i åldern 15–19 år, vilket kan vara en effekt av det hälsofrämjande- och förebyggande arbetet som utgått från Nationell handlingsplan för klamydiaprevention (2009–2014) och bedrivs runt om i landet. Dock är klamydiaincidensen fortsatt högst bland ungdomar och unga vuxna. Detta visar att arbetet med att främja sexuell hälsa och erbjuda tillgång till testning behöver förstärkas ytterligare och åtgär­derna förbättras om klamydiaincidensen ska minska i dessa åldersgrupper.

Svenska och utländska studier har tidigare visat att den som har haft klamydia har en ökad risk att smittas igen. Därför kan ett erbjudande om återbesök för testning riktad till unga som har diagnostiserats med klamydia under det senaste året vara en möjlighet att minska mörkertalet av asymtomatiska bärare av klamydia. Evidensbaserade screeningverktyg för samtal som sexuell hälsa och risktagande behöver också utvecklas för att identifiera personer som har haft oskyddat sex med många sexpartner och erbjuda dem rådgivning som inbegriper självreflektion och möjliggör att bygga strategier som leder till ökad hälsa.

En viktig åtgärd är att öka testningsfrekvensen och erbjuda samtal om sexuell hälsa för unga män. Även om andelen män som testar sig för klamydia ökat något under den senaste tioårsperioden, är det fortfarande betydligt färre män än kvinnor som testar sig. Det påverkar i hög grad smittspridningen, eftersom män oftast är asymtomatiska och därför ovetande om sin klamydiainfektion. Gratis testning via Internet, som under senare år införts som ett komplement till den ordinarie provtagningsverksamheten inom hälso- och sjukvården i 18 av 21 landsting och regioner, har ökat möjligheten till lättillgänglig testning.