Legionellabakterien är vanligt förekommande i jord och vatten och den sprids främst via vatten och kan då man andas in den ge svår lunginflammation. Det är framför allt äldre personer som insjuknar, och i huvudsak män. Även personer med nedsatt immunförsvar blir oftare svårt sjuka.

Utfall och trend

Under 2012 rapporterades totalt 135 fall av legionellainfektion. Efter en ökning av antalet inhemska fall från 2003 till 2008, det år då 93 fall rapporterades, har en viss minskning skett och 2012 rapporterades 72 personer smittade i Sverige. Även bland de utlandssmittade rapporterades flest fall 2008 (53 fall). Därefter minskade antalet till 33 fall år 2010 för att åter öka och 2012 rapporterades 54 utlandssmittade fall (Figur 1). För 9 fall var inget smittland angivet.

Ålder och kön

Av samtliga legionellafall var 87 procent 50 år och äldre. Liksom tidigare år insjuknade fler män än kvinnor, 88 respektive 47 personer.

Smittvägar

Legionellabakterien finns naturligt i miljön och kan växa till i olika typer av vattenkällor. Bakterien sprids via aerosoler (små vattendroppar) från t ex duschar, bubbelpooler, kyltorn och bioreningsanläggningar.

Smittland

Vanligaste smittland utanför Sverige var Spanien med 14 fall, Thailand och Italien med 8 fall vardera och Turkiet med 7. Från övriga smittländer rapporterades 1-2 fall från varje land.

Geografisk spridning i Sverige

Fallen var spridda över landet med total incidens i Gävleborgs län med 4,6 fall per 100 000 invånare, därefter i Norrbottens, Uppsala och Jämtlands län med 3,2 fall per 100 000 invånare vardera.

Säsongsvariation

Flest inhemska fall rapporterades under november (12 fall). Av fallen med utlandssmitta rapporterades något fler under maj-juni, sammanlagt 16 fall.

Utbrott och mikrobiologisk typning

Under 2012 utreddes 33 smittspårningsärenden mikrobiologiskt och epidemiologiskt vid SMI och i 7 av dessa kunde smittkällan säkert fastställas. Utredning av en smittspårning innebär att man genom sekvensbaserad typning (SBTtypning), av ett isolat av bakterien från patienten samt från en misstänkt vattenkälla i patientens omgivning, undersöker om dessa är identiska. I ett fall kunde t ex kylvatten från en process i den tillverkningsindustri där patienten arbetade påvisas som smittkälla genom SBT-typning, eftersom SBT-typen överensstämde mellan patientens isolat och miljöisolat från arbetsplatsen. Vårdrelaterad smitta misstänktes vid 7 smittspårningar och i 2 fall detekterades identisk stam i patient- och vattenisolat genom SBT-typning. I ett fall detekterades identisk SBT-typ som hos patienten, både från hemmet och vårdinrättningen. Var patienten smittats kunde då inte säkert fastställas. I 4 fall var vårdrelaterad smitta den troligaste smittvägen, då patienten hade verifierad legionellainfektion och växt av legionellabakterier i miljöisolat från vårdinrättningen konstaterats, men typning av miljöisolat kunde inte utföras. Sedan en person boende i Domsjö insjuknat i legoniellainfektion i december och senare avled, stängde Domsjö Fabriker en del av sin bioreningsanläggning. L pneumophila serogrupp 1, ST 15 detekterades både från patienten och i bioreningsanläggningen.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Eftersom allt fler i befolkningen blir äldre, ökar risken att fler insjuknar i legionella. Den ökning av inhemska fall som sågs mellan 2003 och 2008 har nu planat ut. Det är dock inte klarlagt vad vare sig ökningen eller utplaningen beror på. Många personer smittas också vid resor till länder med ett varmare klimat, och när fler äldre reser utomlands kan även antalet legionellasmittade resenärer öka. Någon säker trend har vi dock inte kunnat se under 2000-talet. Under 2012 inträffade inga större utbrott utan ett stort antal smittspåringar gjordes på enskilda händelser och i flera fall kunde samband mellan patient och smittkälla påvisas. Genom den sekvensbaserade typningen, som exemplifieras ovan, har möjligheten ökat att på ett säkrare sätt fastställa ett samband mellan smittkällan och den smittade personen vilket gör det möjligt att sätta in adekvata åtgärder där det är nödvändigt för att förhindra fortsatt smitta. För att möjliggöra detta är det önskvärt med en samordning av analys av patient- och miljöisolat.