Legionellabakterien är vanligt förekommande i jord och vatten och den sprids främst via vatten och kan då man andas in den ge svår lunginflammation. Det är framför allt äldre personer som insjuknar, och i huvudsak män. Även personer med nedsatt immunförsvar blir oftare svårt sjuka.

Utfall och trend

Under 2013 rapporterades totalt 128 fall av legionellainfektion, varav 85 rapporterades smittade i Sverige och 39 utomlands. Efter en ökning av antalet inhemska fall från 2003 till 2008, det år då 93 fall rapporterades, skedde en minskning fram till 2012 då 72 personer rapporterades. Under 2013 ökade åter antalet inhemska fall och 85 fall rapporterades. Även bland de utlandssmittade rapporterades många fall 2008 (53 fall). År 2010 minskade antalet fall till 33 fall men ökade till 54 fall år 2012 för att åter minska 2013 då 39 utlandssmittade fall rapporterades (Figur 1). För 4 fall var inget smittland angivet. Någon tydlig trend kan inte skönjas vare sig bland de som smittats i Sverige eller de som smittats utomlands.

Figur1. Antal rapporterade fall med legionellainfektion, smittade i Sverige, utomlands och totalt år 2000-2013.

Ålder och kön

Av samtliga legionellafall 2013 var 84 procent 50 år och äldre, medianåldern var 65 år (1-92 år). Liksom tidigare år insjuknade fler män än kvinnor, 81 respektive 47 personer.

Smittvägar

Legionellabakterien finns naturligt i miljön och kan växa till i olika typer av vattenkällor. Bakterien sprids via aerosoler (små vattendroppar) från t ex duschar, bubbelpooler, kyltorn och bioreningsanläggningar.

Smittland

Vanligaste smittland utanför Sverige var Spanien och Italien med 6 fall vardera, Thailand med 4 fall och Grekland och Turkiet med 3 fall vardera. Från övriga smittländer rapporterades 1-2 fall från varje land.

Geografisk spridning i Sverige

De inhemska fallen var spridda över landet med högst incidens i Norrbottens län med 3,2 fall per 100 000 invånare, därefter Gävleborgs län med 2,5 fall per 100 000 invånare. Från Blekinge, Gotland, Västmanland och Örebro rapporterades inga fall under året.

Säsongsvariation

Flest inhemska fall rapporterades under juni-juli (21 fall). Av fallen med utlandssmitta rapporterades flest fall under september-oktober (12 fall).

Utbrott och mikrobiologisk typning

Under 2013 utreddes 40 smittspårningsärenden mikrobiologiskt och epidemiologiskt vid SMI och i 6 av dessa kunde smittkällan säkert fastställas. Utredning av en smittspårning innebär att man genom sekvensbaserad typning (SBT), av ett isolat av bakterien från patienten samt från en misstänkt vattenkälla i patientens omgivning, undersöker om dessa är identiska.
Vårdrelaterad smitta misstänktes vid 5 smittspårningar och i 3 fall detekterades identisk stam i patient- och vattenisolat genom SBT. I de 2 övriga fallen var vårdrelaterad smitta den troligaste smittvägen, då växt av legionellabakterier konstaterats i miljöisolat från vårdinrättningen och patienten hade verifierad legionellainfektion, men isolat från patient kunde inte erhållas för SBT. Samhällsförvärvad smitta kunde säkert fastställas i 3 smittspårningar. I övriga smittspårningar misstänktes samhällsförvärvad smitta och hos 15 patienter med verifierad legionellainfektion var det den troligaste smittvägen. I dessa fall kunde växt av legionellabakterier konstateras i miljöisolatet men SBT-typning kunde inte utföras på både patient- och miljöisolat för att verifiera att de var identiska.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Eftersom allt fler i befolkningen blir äldre, ökar risken att fler insjuknar i legionella. Många personer smittas också vid resor till länder med ett varmare klimat, och när fler äldre reser utomlands kan även antalet legionellasmittade resenärer öka. Någon säker trend har vi dock inte kunnat se under 2000-talet vare sig bland de som smittats utomlands eller de som smittats i Sverige.
Under 2013 inträffade inga större utbrott utan ett stort antal smittspårningar gjordes på enskilda händelser och i flera fall kunde samband mellan patient och smittkälla påvisas. Genom den sekvensbaserade typningen, som exemplifieras ovan, har möjligheten ökat att på ett säkrare sätt fastställa ett samband mellan smittkällan och den smittade personen vilket gör det möjligt att sätta in adekvata åtgärder där det är nödvändigt för att förhindra fortsatt smitta. För att möjliggöra detta är det önskvärt med en samordning av analys av patient- och miljöisolat.