Under 2008 anmäldes 49 fall (0,5 fall per 100 000 invånare) av invasiv meningokocksjukdom. Samtliga var laboratorieverifierade. Sjukdomsincidensen i Sverige är därmed något lägre än genomsnittet inom EU. Dödligheten har varierat mellan 6,6 % och 19 % under de senaste 10 åren i Sverige. År 2008 avled 7 personer, vilket motsvarar en dödlighet i sjukdomen på 14 %.

Åldersfördelning

Bland de insjuknade under 2008 var 27 män och 22 kvinnor i åldrar från 3 månader till 96 år. Flest fall, 12, inträffade bland ungdomar i åldern 15–19 år. I åldersgruppen 20–24 år insjuknade 7 personer och bland barn i åldern 0–4 år insjuknade 5.

Geografisk fördelning

Både i Skåne och i Västra Götaland insjuknade 11 personer och i Uppsala län 6 personer.

I augusti anmäldes 2 fall med koppling till varandra i Västra Götaland. Karakterisering av isolaten visade identiska stammar av Neisseria meningitidis serogrupp C.

Laboratorieverifiering och serogruppstillhörighet

Enligt uppgifter om diagnostiska metoder på laboratorieanmälningarna var 40 fall odlingsverifierade, 8 var diagnostiserade med PCR-teknik och ett med direktmikroskopi. Fördelning på serogrupp var följande: 17 fall tillhörde serogrupp B, 18 fall serogrupp C, 10 fall serogrupp Y och 1 fall serogrupp W-135. För 3 fall saknades uppgifter om serogrupp. 3 av de avlidna (12, 59 respektive 95 år gamla) hade serogrupp B-infektion, 2 (19 resp 65 år gamla) hade serogrupp C och 2 (34 resp 96 år gamla) serogrupp Y.

En minskning av serogrupp B kan ses under de 5 senaste åren och den ligger nu på ungefär samma nivå som serogrupp C (figur).

Figur. Antal fall av invasiv meningokocksjukdom per serogrupp 1999–2008.
Figur. Antal fall av invasiv meningokocksjukdom per serogrupp 1999–2008.

Molekylär typning

38 blod/likvorisolat blev karakteriserade avseende serogrupp, serotyp, genosubtyp och antibiotikakänslighet av referenslaboratoriet i Örebro. Dessa undersökningar är av definierat nationellt/internationellt intresse och bekostas av allmänna medel. Någon klart dominerande klon kan inte ses bland de karakteriserade isolaten. Genetiska tecken till en nedsatt känslighet för penicillin ses bland de undersökta stammarna. Denna är ännu så länge, med de stora mängderna penicillin G som ges intravenöst, utan direkt klinisk betydelse. Det är givetvis viktigt att fortsätta följa utvecklingen av antibiotikakänsligheten.