MRSA blev anmälningspliktig från och med år 2000. Dessförinnan övervakades läget 1995-1999 genom den frivilliga laboratorierapporten. Man kunde där få en viss uppfattning om förekomsten, men det var svårt att värdera kvaliteten och täckningsgraden på siffrorna.

Under de år MRSA varit en anmälningspliktig diagnos har antalet fall ökat från 322 år 2000, 424 år 2001, 441 år 2002 till 549 år 2003. Anmälningar har inkommit från samtliga 21 landsting. Storstadslänen, Skåne, Stockholm och Västra Götaland, omfattade under år 2003 395 (72 %) av det totala antalet fall. Man kan se en stigande trend i antalet fall för Stockholms län med 97, 166, 205 och 228 fall för respektive år. Även för Skåne ses en stigande trend med 22, 74, 68 respektive 104 fall. År 2003 rapporterade 14 av landets 21 län fler fall än föregående år. Fallen i Stockholms län utgjorde 42 % av samtliga anmälda fall, samtidigt som befolkningen där utgör cirka 20 % av hela riket.

Aktuell epidemiologi 2003

Av rapporterade fall var 55 % infekterade med MRSA, och resten enbart koloniserade. Bland de anmälningar där smittlandet var känt, angavs Sverige som smittland i 76 % av fallen. Mer än hälften av de importerade fallen hade smittats med MRSA i sjukvårdsinr��ttningar. Även bland de inhemskt smittade var sjukvårdsinrättningar en vanlig källa till smitta (53 %).

Molekylärepidemiologisk typning med pulsfältsgelelektrofores av MRSA från samtliga anmälda fall visade att mer än 80 % kunde relateras till internationellt kända kloner av MRSA. Det vanligaste typningsmönstret (23 % av samtliga fall) var identiskt med eller relaterat till UK E15, en epidemisk klon som dominerat i Storbritannien sedan slutet av 1990-talet. Denna typ förekom huvudsakligen i Stockholms län, medan de två näst vanligaste typerna, DK E97-1 och Berlin IV liknande, förekom i mer än hälften av landstingen.