Trender

Ökningen av antalet anmälda MRSA-fall i Sverige fortsatte under 2005 i de flesta landsting, trots alla åtgärder som vidtagits. Totalt anmäldes 975 fall under 2005, vilket är en ökning med 38 % jämfört med 2004. De flesta rapporterades från de tre storstadsregionerna, men nästan alla landsting hade en tydlig ökning. Endast i Kronoberg, Värmland, Västernorrland och Västerbotten hade man färre fall 2005 än 2004.

Den största ökningen noterades i Östergötland, där två omfattande, sjukhusrelaterade utbrott inträffade under 2005. Dessa stod för merparten av fallen. Det största utbrottet, som upptäcktes och kartlades i början av hösten, omfattade vid årets slut cirka 50 patienter. Den infekterande stammen (SE01–9) var multiresistent vilket komplicerade handläggningen och vården av patienterna. Det andra utbrottet (SE02–17) omfattande knappt 20 personer och inträffade under våren, medan övriga fall anmälda från Östergötland oftast var sporadiska och samhällsfärvärvade eller importerade.

Uppgifter från Stockholms län visar på en situation där smittspridning inom slutenvården kraftigt har minskat, men där istället en ökning har skett av fall som beskrivs som samhällsförvärvade eller utlandssmittade. Spridning av MRSA inom äldrevården förekommer också.

Antal MRSA-fall 2000-2005
Antal MRSA-fall 2000-2005

Kön, ålder, smittväg och smittland

MRSA-fall har anmälts från alla åldersgrupper och från båda könen. Fler fall rapporterades bland kvinnor i åldergruppen 20–34 år (111 kvinnor jämfört med 69 män), medan fler fall rapporterades bland män i åldersgruppen 60–84 år (135 män jämfört med 90 kvinnor). Uppgift om orsak till provtagning saknades i merparten av fallen, men där den angavs var utredning av sjukdomssymptom respektive smittspårning/kontaktpsårning de två vanligaste alternativen.

Hos 23 % av fallen hade smittan sannolikt skett utomlands, hos 55 % sannolikt i Sverige, och för 22 % av fallen saknades uppgift. De länder som oftast omnämndes som sannolikt smittland var Thailand, USA, Kina, Sri Lanka och Egypten, medan mer än 50 länder angavs vid ett eller flera tillfällen.

Stamkarakterisering

Bakterieisolat från samtliga anmälda fall av MRSA sedan 2000 har sänts till SMI och typats med pulsfältsgelelektrofores (PFGE) och i vissa fall även med andra molekylärbiologiska metoder som MLST och spa-typning. Typningsresultaten har jämförts med epidemiska stammar från andra länder i Europa och i vissa fall även med USA. Typbeteckningarna bygger på identitet eller likhet i PFGE-bandmönster (t ex UK E15 eller UK E15-liknande).

Isolat med PFGE-mönster identiska med eller snarlika UK E15 (ST22) är alltsedan 2001 vanligast (15,9 % av alla MRSA 2005) och har huvudsakligen förekommit i Stockholms län. De följs tätt av isolat med PFGE-mönster identiska med eller snarlika Bel EC-3a (ST5 m.fl.) (15,5 % 2005), där olika varianter förekommit i Östergötland (SE01–9), i Skåne (SE01–5) och i Stockholm. Den tredje vanligaste typen är DK E97–1 (ST80) (14,9 % 2005) inklusive dess varianter. Dessa upptäcks i många län men framför allt i Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Värda att nämna är också isolat med PFGE-mönster identiska med eller snarlika Berlin IV (ST45) (12,7 % 2005) som förekommit i flertalet län.

MRSA-isolaten undersöks med avseende på gener som kodar för Panton-Valentine leucocidin (PVL). Vi har funnit flera PVLpositiva kloner, särskilt typen DK E97–1, men också SE00–3 (UK E16 liknande), SE00–7 (Fra B liknande), SE01–3, SE03–5 (USA300) och SE02–18 (USA400). Flera av dessa uppmärksammas också internationellt som så kallad samhällsförvärvad MRSA.

Läs mer om resistenta Staphylococcus aureus i resistensårsrapporten SWEDRES 2005.