Trender

Under 2007 anmäldes 1 128 fall av MRSA, en ökning med 7 % jämfört med 2006. Samtliga 21 landsting anmälde fall, med en incidens för riket på 12,3 fall/100 000 invånare. Sedan MRSA blev anmälningspliktig år 2000 har antalet fall ökat varje år. Detta är troligen en reell ökning av antalet smittade personer, men sannolikt också en följd av att antalet provtagningar med frågeställning MRSA har ökat i takt med att olika vårdprogram implementerats. Folkhälsomyndigheten har gjort en aktiv insats, tillsammans med smittskyddsenheterna/vårdhygien, för att förbättra kvalitén på den epidemiologiska informationen gällande MRSA. Den trend som ses är att MRSA-fallen, oavsett om dessa smittas i Sverige eller utomlands, nu till största delen smittas utanför vården. Andelen MRSA bland invasiva isolat av S. aureus som rapporterades till det europeiska nätverket EARSS var 0,5 %. Sverige tillhör därmed fortfarande gruppen länder med låg prevalens, tillsammans med Norge, Danmark och Nederländerna. 2007 inträffade bara några få begränsade MRSA-utbrott inom vård- och äldreomsorg.

Smittland

Under 2007 rapporterades 608 fall (54 %) som inhemskt smittade. Cirka en tredjedel (376 st) var sannolikt smittade utomlands. De 5 vanligaste smittländerna var 2007: Filippinerna (24 fall), förutvarande Serbien och Montenegro (23), Kina (21), Thailand (20) och USA med 20 fall. I 12 % av alla rapporterade fall var både Sverige och 1–4 andra länder samtidigt angivna som smittland. Angivelse om smittland sakandes i 4 fall och i 9 fall var smittland okänt.

MRSA
Figur 1. Smittväg för MRSA-fall i relation till smittland för 2006 och 2007. ”Inhemsk/Utland” alternativt ”Utland/Inhemsk” innebär fler uppgivna alternativ i nämnd ordning.

Smittväg och provtagningsorsak

För 609 fall (57 % av alla inhemskt smittade, 44 % av alla utlandssmittade och nästan 3/4 av alla fall med fler angivna smittländer) angavs samhällsförvärvad smitta, det vill säga smitta som inte var klart relaterad till sjukvård eller omsorg. Samhällssmitta var därmed vanligaste smittväg. Osäkerheten beträffande smittväg var störst för de inhemska fallen där 11 % hade okänd smittväg eller information saknades. Sjukvårdsassocierad MRSA var oftare angiven bland de utlandssmittade fallen, 152/376 (40 %), jämfört med de inhemska, 127/608 (21 %). Under 2007 identifierades 58 % av alla inhemskt smittade via riktad screening och 41 % i utredning av kliniska symptom. För de utlandssmittade fallen var fördelning 66 % respektive 33 %.

MRSA
Figur 2. Incidens per 100 000 invånare i Sverige av MRSA 2005–2007 per län.

Kön och ålder

Könsfördelningen för MRSA var jämn. Patienter återfanns i alla åldersgrupper. 59 % av fallen med säkerställd inhemsk smitta var yngre än 50 år. Medelålder för de inhemskt smittade var 44 år och 33 år för de utlandssmittade.

Bland samtliga inkommna laboratorierapporter rapporterades 21 fall av invasiva MRSA-infektioner. 15 var nya MRSA-fall, 6 hade rapporterats som MRSA-fall tidigare år.

Epidemiologisk typning

Spa-typning används som primär typningsmetod för MRSA. Den är i de flesta fall tillräckligt diskriminerande för att vara ett verktyg i det lokala smittspårningsarbetet samtidigt som den ger möjlighet till internationella jämförelser. Under 2007 identifierades 190 olika spa-typer hos 979 isolat. De tio vanligaste var t032, t008, t044, t002, t037, t015, t437, t690, t024 och t019, och dessa tio stod för nästan hälften av alla MRSA-fall. Alla isolat undersöks på förekomst av gener för PVL-toxin, och detta tillsammans med spa-typning ger ytterligare värdefull information. Ett exempel är isolat med spa-typ t008, där PVL-positiva stammar utgör 67 % (69/102). De PVL-positiva kan ofta härledas till den i USA helt dominerande stammen med PFGE-mönster USA300. I Sverige har anmälda fall med denna stam också ökat kraftigt i antal sedan 2003 då den först identifierades.