Under 2010 rapporterades 409 fall av PNSP i Sverige, motsvarande en incidens på 4,3 för riket. Jämfört med 2009 rapporterades 37 färre fall, en minskning med 8 %. Under perioden 1997 till 2002 minskade den årliga incidensen från 10,1 till 5,8 för att sedan åter öka något (Figur). Sedan 2007 och framåt har antalet fall återigen minskat årligen. En förklaring till fluktuationen kan vara ändrad provtagningsfrekvens. Under 2010 rapporterades 23 patienter med invasiva PNSP, alla från blod. PNSP rapporterades från alla län utom Halland. Stockholms län och region Skåne stod för 68 % av alla fall med 171 respektive 108 fall, båda med en incidens på 8,5. Under 2010 rapporterades 19 % fler fall i Stockholms län och 20 % färre fall i Skåne län jämfört med 2009. Övriga landsting rapporterade mellan 2 och 30 fall, där incidensen varierade mellan 0,7 och 4,7. Det varierande antalet rapporterade fall och incidens kan åtminstone delvis förklaras av att smittspårningsintensiteten, liksom riktade screeningprogram, varierar mellan landstingen. Jämförelser mellan län är därför svåra att göra.

Penicillinresistent pneumokockinfektion (PNSP)
Figur. Antal fall (vänster axel) och incidens (höger axel) av PNSP mellan 1997 och 2010.

Ålder och kön

PNSP-fallen var nästan jämnt fördelade mellan könen, och var vanligast bland barn yngre än 10 år. 47 % av fallen var barn 0-4 år och 5 % var 5-9 år. Jämfört med 2009 har antalet fall som rapporterats i åldrarna 0-9 år minskat med 59 fall (22 %). Antalet PNSP-fall ökade med över 40 % för vuxna 50 år och uppåt under 2010 jämfört med 2009, från 76 fall 2009 till 108 rapporterade fall 2010.

Smittväg och smittland

49 % av alla fall uppgavs vara inhemskt smittade och 12 % angavs vara smittade utomlands. För resterande 160 fall fanns inget smittland angivet. Smittväg saknades för 76 % av alla rapporterade PNSP-fall.

Serotypsdistribution för PNSP

Enligt preliminära data för de 385 stammar som inkommit hittills till Folkhälsomyndigheten var den vanligaste serotypen typ 19F (25 %), följt av icke typbara (12 %), 9V och 14 (10 % vardera), 19A (9 %), 35B (7 %), samt 6B och 23F (4 % vardera). Således har serotypsdistributionen förändrats något och typ 9V dominerar inte längre. Den potentiella täckningsgraden för det 7-, 10- och 13-valenta vaccinet var 53 %, 53 % respektive 67 %.