Infektion med Salmonella är efter Campylobacter den vanligaste anmälningspliktiga zoonosen i Sverige. Bakterierna sprids med kontaminerade livsmedel, mellan människor och via direktkontakt med djur, till exempel reptiler. Sverige har sedan 1950-talet bekämpat Salmonella i hela smittspridningskedjan för livsmedel, från foder och djur till livsmedel och människa.

Nuvarande övervakning och kontroll fast lades i samband med Sveriges EU-inträde och ger också Sverige rätt att ha särskilda krav vid införsel av vissa djur och livsmedel. Som en följd av Sveriges helhetssyn på salmonellabekämpning är salmonellasituationen unik i ett internationellt perspektiv med i princip salmonellafria svenskproducerade livsmedel och en majoritet av insjuknade smittade utomlands. I de flesta andra europeiska länder är situationen helt annorlunda. Trots detta rapporteras 3000-4000 fall årligen i Sverige.

Utfall och trend

Totalt rapporterades 2885 fall år 2011 (incidens 30 fall/100000 invånare) varav 2072 (73%) var utlandssmittade, en minskning med 20% sedan 2010. Antalet utlandssmittade fall har minskat sedan början av 2000-talet och 2011 var antalet utlandssmittade fall det lägsta sedan början på 1980-talet. Tar man hänsyn till det genom åren ökade antalet utlandsresor blir minskningen ännu tydligare.

Antalet inhemska fall minskade något under 2011 och som ett resultat av det omfattande svenska kontrollprogrammet ligger den inhemska incidensen/100000 invånare stabilt mycket låg på 5-10 fall per år. År 2011 var den inhemska incidensen 8,3 fall. Mindre variationer ses mellan åren beroende på hur många utbrott det har varit.

Ålder och kön

Hälften av fallen var vuxna i åldern 30-69 år och fallen var relativt jämnt fördelade i resten av åldersgrupperna. En knapp fjärdedel var barn och ungdomar under 20 år. Liknande åldersfördelning sågs för de utlandssmittade fallen. Könsfördelningen var liksom tidigare år jämn, för både inhemska och utlandssmittade fall.

Minskningen av inhemska fall sågs i nästan alla åldersgrupper.

Smittland

Antalet utlandssmittade minskade kraftigt under 2011 jämfört med 2010. Färre fall från de fem vanligaste smittländerna Thailand, Turkiet, Egypten, Spanien och Tunisien stod för nästan hela minskningen. Fall från Tunisien och Egypten minskade mest. Det kan förklaras av politiska oroligheter framför allt i Egypten, vilket troligen resulterat i ett kraftigt minskat antal resor till dessa länder under 2011. Thailand är sedan 2002 det vanligaste smittlandet för Salmonella. Landet är ett populärt resmål för många svenskar.

Fram till och med 2008 har risken att smittas av Salmonella i Thailand (fall per 100000 resor) legat relativt konstant för att minska kraftigt 2009-2011. Antalet resor har inte sjunkit avsevärt men antalet fall har blivit färre. Möjligen kan detta förklaras av en ökad medvetenhet om livsmedelshygien i landet och hos resenärerna.

Geografisk spridning i Sverige

Incidensen/100000 invånare av inhemska fall varierar årligen mellan länen, beroende på om det varit lokala eller nationella utbrott med fall från specifika län. Dalarna (15,2 fall), Västerbotten (13,1 fall), Örebro (11,7 fall) och Värmland (11,0 fall) hade högst incidens under 2011. Dessa län hade fall i flera av årets utbrott även om majoriteten av fallen var sporadiska.

Säsongsvariation

Inhemska fall anmäls med en tydlig säsongsvariation med flest fall i juli och augusti. Det var också under sommaren 2011 som de största utbrotten inträffade. Flest utlandssmittade fall anmäls däremot under de månader då flest svenskar åker utomlands till varmare resmål, det vill säga i januari till mars.

Utbrott

Under 2011 inträffade med svenska mått flera stora nationella utbrott, spridda i landet och orsakade av livsmedel. Utöver dessa drabbades även restauranggäster av Salmonella vid olika lokala utbrott. Totalt rapporterades 14 utbrott till Folkhälsomyndigheten med 235 insjuknade, något fler än under de senaste åren. Årets salmonellautbrott var svårutredda och misstänkta smittkällor kunde oftast inte bekräftas. Flera av salmonellatyperna i utbrotten hade historiskt sett varit ovanliga vid inhemsk smitta.

Ett utbrott med ett 30-tal fall under sommaren orsakades av S. Haifa som är vanligare utomlands, framför allt i Afrika. Importerad rödlök misstänktes som smittkälla men kunde aldrig bekräftas mikrobiologiskt trots flera provtagningar. Sommarens största utbrott, S. Enteritidis, fagtyp 29, drabbade 50 fall och utreddes grundligt. Färdigköpt kycklingsallad misstänktes tidigt vara smittkällan, men trots omfattande provtagning kunde inte heller denna smittkälla bekräftas. En utredning av ett utbrott av S. Poona under hösten 2010 och våren 2011 pekade på cashewnötter från Indien men även här blev proverna negativa. Också för denna serotyp är Afrika normalt det vanligaste smittlandet för svenskar. Vid provtagning av livsmedel för att bekräfta en misstänkt smittkälla är det sällan man påvisar bakterierna eftersom lång tid ofta har passerat och livsmedel från det aktuella partiet inte finns kvar.

I ett större utbrott av S. Abony med närmare 50 fall fanns trots ett omfattande epidemiologiskt arbete till exempel inga misstankar om smittkälla. Under slutet av 2011 inträffade ytterligare ett nationellt utbrott, denna gång med S. Java. Ett 20-tal fall anmäldes spridda i landet och med hjälp av PFGE-typning kunde Folkhälsomyndigheten visa att det var samma bakteriestam som i det stora utbrottet av S. Java år 2007, där Sverige och flera andra länder i Europa hade fall. Sedan dess har flera länder rapporterat nya fall och i Sverige har denna specifika typ rapporterats med jämna mellanrum. Smittkällan 2007 var importerad baby-spenat men i utbrottet 2011 kunde inte denna koppling bekräftas även om bladgrönsaker och sallad misstänktes.

Mikrobiologisk typning

År 2011 var liksom tidigare år S. Typhimurium (25%) den vanligaste serotypen, följt av S. Enteritidis (19%) och monofasisk Typhimurium (4,[5],12:i:-) (10%). Bland de utlandssmittade var S. Enteritidis vanligast (46%). Detta speglar Sveriges unika läge, med färre fall av inhemsk Salmonella och där S. Typhimurium är vanligaste serotypen, medan det internationellt sett är S. Enteritidis som är vanligast. S. Typhimurium och S. Enteritidis fagtypas och bland de vanligaste fagtyperna återfinns de som figurerade i utbrott (S. Typhimurium NT [Non Typable], 104 och 120 och S. Enteritidis fagtyp 29 och 1). Beroende på utbrott kan fagtyperna därför vara olika fördelade från år till år.

Analys

Den största minskningen av salmonellasmitta har skett i europeiska länder, med Spanien som det tydligaste exemplet. Detta var tidigare det vanligaste smittlandet för svenska fall men trots att det fortfarande är ett av svenskarnas vanligaste resmål så har risken att smittas där sjunkit drastiskt under 2000-talet. Ett antal åtgärder inom EU för att kontrollera Salmonella inom fjäderfänäringen har bidragit till att antalet rapporterade salmonellafall inom unionen 2004-2009 nästan halverades. Genom Sveriges rapporteringssystem, med klinisk anmälan med smittland, har denna minskning kunnat noteras hos svenska resenärer under en lång tid. Aktiv information kring risker för Salmonella och andra vanliga mag-tarmsmittor vid resor utomlands behövs dock fortfarande för att utlandssmittade fall ska minska ytterligare.

Sveriges sätt att bekämpa Salmonella har historiskt gett tydliga resultat med färre fall hos människa men eftersom flera utbrott misstänks ha importerade livsmedel som smittkälla, har den inhemska incidensen förblivit konstant. Sveriges kontrollprogram är omfattande och kostsamt. Myndigheter och näringen har under 2011 arbetat med att ta fram en gemensam handlingsplan för bekämpning av Salmonella. Den syftar till att verka för att övervakning, kontroll och förebyggande av fall bedrivs så kostnadseffektivt som möjligt och kommer att publiceras 2012.