I många låginkomstländer är tarmbakterier som Shigella ett allvarligt medicinskt problem och en vanlig orsak till barnadödlighet. Sverige har historiskt haft en liknande situation, men nuförtiden anmäls endast omkring 500 fall per år och sjukdomen går att behandla med antibiotika, även om viss antibiotikaresistens har rapporterats.

Inkubationstiden är normalt ett till tre dygn, men upp till en vecka förekommer. Bakterien utsöndras via avföring och sprids fekal-oralt, genom direktkontakt eller via livsmedel. Smittdosen är låg, vilket bidrar till att smittspridning lätt sker. Asymtomatiska infektioner förekommer och en person är smittsam så länge som bakterien utsöndras i feces. Normalt upphör utsöndringen inom tre till fyra veckor.
Majoriteten av alla shigellafall i Sverige har blivit smittade utomlands. Andelen inhemska fall brukar vara runt 15-20% av alla rapporterade fall. Utbrott av inhemsk Shigella har framför allt förekommit på förskolor, mycket på grund av att bakterien lätt sprids i den miljön.

Utfall och trend

Totalt rapporterades 454 fall av shigellainfektion i Sverige under 2011 och 19% av dessa var inhemskt smittade. Efter en viss ökning under 2010 sjönk det totala antalet fall till strax under 2009 års nivå. Under 2011 var den totala incidensen/100000 invånare 4,8 fall jämfört med 5,9 fall under år 2010. Dock var den inhemska incidensen oförändrad (0,9 fall) under 2010 och 2011. Anledningen till minskningen av den totala incidensen är att incidensen för de utlandssmittade var lägre under 2011 (3,9 fall) jämfört med 2010 (5,0 fall).

Ålder och kön

Totalt diagnostiserades fler kvinnor än män med Shigella under 2011, men skillnaden var relativt liten. Bland de inhemska fallen skiljde det endast 8% och bland de utlandssmittade var skillnaden 10%. Av de inhemska fallen var de flesta i åldrarna 1-4 år samt 30-39 år, för både män och kvinnor. Bland männen återfanns emellertid även flera inhemska fall i gruppen 5-9 år.

Smittland

Liksom under tidigare år blev majoriteten (81%) av alla shigellafall 2011 smittade utomlands. Egypten fortsätter, liksom under både 2009 och 2010, att vara det vanligaste smittlandet. Emellertid gick andelen shigellafall därifrån ner från 41% under 2010 till 32% år 2011 (samma nivå som 2009). Nummer två på listan över smittländer är liksom tidigare år Indien (15%). Tanzania och Kenya stod under 2011 för 4% vardera. Antalet fall från Kenya var därmed något fler än tidigare år, vilket även gällde för Kap Verde som under 2011 angavs som smittland för 3% av de utlandssmittade fallen. Tunisien, som under flera år har funnits med på listan över de fem vanligaste smittländerna, kopplades under 2011 endast till ett shigellafall i Sverige.

Geografisk spridning i Sverige

De län som under 2011 rapporterade in flest fall av inhemsk shigellainfektion var Skåne, Stockholm och Västra Götaland. Skåne län hade även den högsta incidensen/100000 invånare av inhemska fall (2,0 fall), följt av länen Örebro (1,4 fall) och Uppsala (1,2 fall). För de utlandssmittade fallen hade Stockholms län högst incidens (30 fall), följt av Västra Götalands län (20 fall) och Uppsala län (13 fall).

Säsongsvariation

Två utbrott, ett i augusti och ett i november, bidrog till att de inhemska shigellafallen ökade under hösten. Utlandsfallen var som flest i januari till mars, troligen på grund av att det var under den perioden som flest svenskar reste till varmare länder.

Utbrott

I Sverige är utbrott av Shigella ovanliga och de utbrott som ändå inträffar härleds ofta till att infekterade personer har hanterat mat. Under 2011 inträffade 2 förskoleutbrott, båda gångerna med Shigella sonnei.

Det första utbrottet inträffade i augusti på 3 sammanlänkade förskolor i Västra Götaland. Totalt 9 fall, 5 barn och 4 vuxna, kunde bekräftas. Ytterligare 7 personer uppvisade symtom, men hos dessa kunde Shigella inte påvisas – troligen på grund av sen provtagning. Det framkom även att 4 barn hade varit på förskolorna trots symtom. Utbrottet betraktades som allvarligare än vanligt eftersom den identifierade bakterien var ESBL-bärande, det vill säga resistent mot penicilliner och cefalosporiner. Stammen visade sig dock vara känslig mot trimetoprim/sulfametoxazol. En beskrivning av utbrottet publicerades i Folkhälsomyndighetens nyhetsbrev den 5 oktober 2011.

Det andra utbrottet inträffade i november på en förskola i Malmö. Utbrottet uppmärksammades då ett av barnen lades in på sjukhus och diagnostiserades med shigellainfektion. Troligen orsakades utbrottet av ett syskonpar som smittats utomlands och sedan varit magsjuka på förskolan. Smittan spreds till 10 andra barn på förskolan och även personal insjuknade. Totalt bekräftades 18 fall bland såväl förskolebarn, syskon och föräldrar som personal.

Mikrobiologisk typning

Under 2011 typades totalt 98% av de inhemska shigellafallen och de fyra arterna fördelade sig enligt följande: S. sonnei 75%, S. flexneri 20%, S. boydii 5% och S. dysenteriae 0%. Av de utlandssmittade shigellafallen typades 95% och även i denna grupp var S. sonnei vanligast (66%), därefter kom S. flexneri (28%), S. boydii (3%) och S. dysenteriae (2%). En person som hade smittats i Afghanistan var infekterad med både S. flexneri och S. dysenteriae.

Analys

Jämfört med 2010 var det något färre utlandssmittade fall under 2011, men den stora skillnaden mellan åren är framför allt vilka länder som svenskar har blivit smittade i. De politiska oroligheterna i Egypten har minskat resandet dit, och detta märks i statistiken över shigellafall. Kanske har fler svenskar valt att resa till andra länder, som till exempel Kenya och Kap Verde, och blivit smittade där istället.

Shigellainfektion är en klassisk livsmedelsburen smitta som sprids oerhört lätt på grund av den låga smittdosen. God livsmedelshygien och personlig hygien är därför nödvändiga för att hindra smittspridning. Många utlandssmittade fall skulle säkert kunna undvikas med bättre handhygien och ökad försiktighet vid konsumtion av grönsaker och andra livsmedel som lätt kontamineras. De båda förskoleutbrotten visar återigen på vikten av väl fungerande hygienrutiner och att magsjuka barn inte ska vistas på förskolan.

Hygienriktlinjer finns bland annat framtagna i Socialstyrelsens kunskapsunderlag ”Smitta i Förskolan”.