Shigellainfektion (shigellos) är en vatten- och livsmedelsburen bakterieinfektion som varje år skördar många liv i låginkomstländer. Bakterien sprids genom vatten som förorenats av mänsklig avföring. På grund av den låga infektionsdosen är smittsamheten hög, och infektionen sprids lätt då hygien och sanitära förhållanden är undermåliga. Shigellainfektioner var förr vanligt även i Sverige, men numera smittas de flesta vid utlandsresor. Under åren 1997-2012 rapporterades det i igenomsnitt knappt 500 fall av shigellainfektion varje år till till SMI. Av dessa fall var 81 % utlandssmittade.

Utfall och trend

Totalt rapporterades 328 fall av shigellainfektion i Sverige under 2012. Det är den lägsta noteringen för perioden 1997-2012 (Figur 1). Antalet fall var rekordlågt för både inhemskt smittade (33 fall) och utlandssmittade (293 fall). Incidensen för inhemskt smittade var 3,4 fall per 100 000 invånare under 2012, jämfört med 4,8 fall per 100 000 invånare 2011. Sedan 2008 har incidensen för inhemska fall kontinuerligt minskat, men för hela perioden 1997-2012 kan inte någon tydlig nedåtgående trend ses. Även antalet utlandssmittade har minskat under de två sista åren.

Figur 1. Antal rapporterade fall av shigellainfektion under åren 1997-2012

Diagram: Antal rapporterade fall av shigellainfektion under åren 1997-2012Diagram: Antal rapporterade fall av shigellainfektion under ��ren 1997-2012

Ålder och kön

Medianåldern för shigellafallen under 2012 var 39 år. Fler kvinnor än män smittades utomlands och totalt sett var 56 % av alla fall kvinnor. Bland de inhemska fallen var det något fler män (55 %) än kvinnor. Bland de inhemskt smittade var incidensen högst i åldersgruppen 0-4 år. De yngsta barnen hade också en relativt hög incidens bland de utlandssmittade, men bland dem hade åldersgruppen 20-24 år högst incidens.

Smittland

För 293/328 (89 %) av shigellafallen 2012 angavs utlandssmitta. Det är en något högre andel än åren 1997-2011 då i medeltal 81 % av alla rapporterade fall smittades utomlands. Störst andel (17 % av utlandssmittade) smittades under 2012 i Indien. I Egypten smittades endast 7 % under 2012, mot 41 % 2010 och 32 % 2011. Detta är en mycket liten andel med tanke på att antalet resor till Egypten ökade 2012 jämfört med 2011 (Rese- och turistdatabasen, Resurs AB). Den reserelaterade risken (fall per 100 000 resor) har historiskt sett varit högre för Indien än för Egypten. För Egypten har risken minskat med knappt 30 fall under perioden 1998 till 2012 och var endast 11 fall per 100 000 resor år 2012. För Indien ses också en minskning av den reserelaterade risken, men det finns resedata för färre år (2002-2012) än för Egypten, och det är därför svårare att uttala sig om någon trend. Under 2012 var den reserelaterade risken för Indien ovanligt låg med 50 fall per 100 000 resor. Andra vanliga smittländer under 2012 var Turkiet, Tanzania och Kap Verde.

Säsongsvariation

Antalet inhemska fall av Shigella brukar öka något under sensommaren men denna ökning sågs inte under 2012. De utlandssmittade fallen ökar normalt under vintermånaderna och denna trend var tydlig även under 2012.

Utbrott

I Sverige är utbrott av Shigella ovanliga och de som ändå inträffar härleds ofta till infekterade personer som har hanterat mat. År 2012 kom inte något utbrott av Shigella i Sverige till SMI:s kännedom.

Mikrobiologisk typning

Shigellafamiljen delas in i arterna S. dysenteriae, S. boydii, S. flexneri och S. sonnei. Under 2012 typades 31av de inhemska shigellaisolaten (94 %). Arterna fördelade sig enligt följande: S. flexneri (52 %), S. sonnei (42 %), S. boydii (6 %). Under 2010 och 2011 var S. sonnei den vanligaste arten (62 % respektive 75 %) bland inhemska fall, men under 2012 var S. flexneri vanligast. För inhemska isolat av S. flexneri var serotyp 2a och 1c vanligast. Bland de utlandssmittade fallen artbestämdes 278 shigellaisolat (95 %). Av dessa var 58 % S. sonnei, 32 % S. flexneri, 5 % S. boydii och 4 % S. dysenteriae. Ett fall som smittats i Eritrea var dubbelinfekterad med både S. boydii och S. dysenteriae. Ett fall från Indien var dubbelinfekterad med S. flexneri och S. boydii. Bland de utlandssmittade fallen av S. flexneri var serotypen 2a vanligast.

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Under 2012 smittades ovanligt få svenskar av Shigella i Sverige och en orsak är att inga utbrott inträffade. Även de utlandssmittade minskade i antal sedan 2011. Shigellainfektion är en klassisk livsmedelsburen smitta som sprids lätt på grund av den låga smittdosen. Kanske har en ökad medvetenhet kring hygienens betydelse för att hindra smittspridning bidragit till att antalet fall har gått ned, såväl utomlands som i Sverige. Många utlandssmittade fall skulle ändå fortfarande kunna undvikas med bättre handhygien och ökad försiktighet vid konsumtion av grönsaker och andra livsmedel som lätt kontamineras. Shigellainfektion är vanligast hos småbarn och yngre resenärer. Information om riskländer, som Indien och Egypten, och om hur risken för vanliga mag- och tarmsmittor kan minskas vid resa utomlands bör kanske speciellt riktas till yngre resenärer som ofta reser lite mer primitivt och till familjer som reser med små barn.