Sorkfeber beskrevs första gången i västerländsk litteratur 1934. Sorkfeber är en virussjukdom som sprids via infekterade skogssorkar. Sjukdomen finns i stort sett i hela Europa, men är vanligast i norr och incidensen är högst i Finland.

Människor smittas genom inandning av damm som kontaminerats av infekterade skogssorkars urin, spillning och/eller saliv. Smittan bedöms enligt anmälningarna ofta ha skett i samband med vedhantering eller rengöring av utrymmen, till exempel uthus, där sorkar har hållit till. De vanligaste symtomen är hög feber, allmän sjukdomskänsla samt svåra buk- och ryggsmärtor. Eftersom sorkfeberviruset angriper njurarna, brukar även njurfunktionen bli tillfälligt nedsatt och dialysbehandling kan krävas. I stort sett alla som insjuknat tillfrisknar utan några kvarstående men och dödligheten i sjukdomen är mycket låg.

I Sverige blev sjukdomen anmälningspliktig 1989 och sedan dess ser man en tydlig trend med ökande antal fall, men med mycket kraftiga mellanårsvariationer som är kopplade till skogssorkens 3-4-åriga beståndscykler. De flesta fallen observeras i Norrland under vinterhalvåret och antalet fall kan i stor utsträckning korreleras till antalet skogssorkar i höstpopulationen.

Utfall och trend

Under 2011 anmäldes 350 sorkfeberfall, vilket är en minskning med 16% från 2010.

Ålder och kön

Under 2011 anmäldes som vanligt flest fall i åldern 40-70 år. Majoriteten av de anmälda personerna var liksom tidigare män (60%), bortsett från i åldersgruppen 25-29 år, där kvinnorna dominerade. Vad den ojämna ålders- och könsfördelningen beror på är oklart.

Smittland

I stort sett samtliga sorkfeberfall smittas i Sverige. Under 2011 angavs Finland som smittland i en anmälan.

Geografisk spridning i Sverige

Liksom tidigare år anmäldes flest fall (76%) från de fyra nordligast länen, Jämtland, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten. Incidensen/100000 invånare var som vanligt högst i Västerbotten (36 fall).

Säsongsvariation

Efter en topp vid årsskiftet 2010/2011, sjönk antalet anmälningar under vintern för att stabilisera sig på en relativt jämn nivå runt ett medeltal på 28 anmälningar per månad. Den karakteristiska ökning i antal fall som man brukar kunna se på höstkanten när sorkarna börjar söka sig inomhus till värmen i mänskliga boningar uteblev. Förmodligen berodde detta på en nedgång i skogssorkspopulationen.

Analys

Antalet anmälda sorkfeberfall speglar tydligt skogssorks-populationens naturliga 3-4-åriga beståndscykel. Eftersom det skedde en nedgång i antalet sorkar en bit in på 2011, minskade samtidigt antalet sjuka människor.

Det är viktigt att människor som bor och vistas i områden där sorkfeber förekommer, informeras om hur man bäst skyddar sig mot infektionen. Effektiva skyddsåtgärder kan till exempel vara att undvika inandning av damm som kan vara förorenat av sorkens utsöndringar, att använda handskar vid hantering av sorkavföring, döda sorkar eller föremål från platser där sorkar ofta befinner sig, till exempel ved, samt att klippa eller kratta fjolårsgräs strax efter att det har regnat.