Syfilis 2014

Syfilis var under början av 1900-talet en vanligt förekommande sexuellt överförd infektion i Sverige, men under senare delen av 1900-talet minskade incidensen och i slutet av 1990-talet rapporterades färre än 50 fall om året. Syfilisfallen har dock ökat under 2000-talet och årligen rapporteras nu omkring 200–300 fall i Sverige, en trend som är gemensam med många andra länder i Europa. Syfilis orsakas av en bakterie och botas med antibiotika. Obehandlad har infektionen normalt sett ett långsamt sjukdomsförlopp som delas in i tre symtomgivande stadier: primär, sekundär och tertiär syfilis. I tertiärstadiet kan syfilis angripa bl.a. hjärta, hjärna och nervsystemet och orsaka livshotande skador. Man kan bära på syfilis i många år utan att uppvisa symtom, men sjukdomen kan också självläka. Tidig syfilis (inom 2 år efter smittotillfället), som kan vara både symtomatisk (primär och sekundär syfilis) och asymtomatisk (tidig latent), är smittsam och ska därför rapporteras enligt gällande anmälningskriterier. Enstaka anmälningar av icke-smittsam (sen latent och tertiär) syfilis förekommer dock i rapporteringssystemet och ingår liksom tidigare även i denna årsrapport, liksom fall med oklart stadium eller som saknar uppgift om stadium.

Utfall och trend

Under 2014 rapporterades 244 fall av syfilis (incidens 2,5 fall per 100 000 invånare). Det är en minskning med 14 % jämfört med 2013 då 275 fallrapporterade (incidens 2,9). Syfilis är fortsatt mycket vanligare bland män än bland kvinnor, något som framför allt förklaras av att infektionen är mer förekommande bland män som har sex med män jämfört med övriga befolkningen.

Av de rapporterade fallen hade 71 (29 %) primär syfilis, 29 (12 %) sekundär syfilis och 65 (27 %) tidigt latent syfilis (mindre än 2 år efter smittotillfället). Två fall uppfyllde inte de rekommenderade kriterierna för fallanmälan, då det anmäldes i sen latent fas av infektionen men ingår ändå i totalstatistiken. Resterande 77 fall (32 %) hade oklart eller ej angivet stadium. Det betyder att minst 68 % av fallen hade smittats inom två år före syfilisdiagnosen och hade en infektion i smittsamt skede vid diagnosen.

Under de senaste tio åren ses stora variationer i antalet rapporterade fall per år, men trenden över tid har varit uppåtgående efter år 2000. Under 2014 sågs dock en viss minskning båda bland kvinnor och män jämfört med 2013 (se Figur 1).

DiagramFigur 1. Antal rapporterade fall av syfilis per kön 2000–2014

Figur 1. Antal rapporterade fall av syfilis per kön 2000–2014

Ålder och kön

2014 rapporterades 206 fall (84 %) av syfilis bland män och 38 fall (16 %) bland kvinnor. Syfilis är fem gånger vanligare bland män än bland kvinnor (Figur 1). Antalet fall bland män låg 2014 högre än genomsnittet för den föregående femårsperioden (i genomsnitt 170 fall för män) (Figur 1).

Medianåldern vid tiden för diagnos var för kvinnor 35 år (spridning 2–70 år) och för män 38 år (spridning 16–77 år). Medianåldern för män som smittats genom heterosexuell kontakt var 34 år (spridning 20–61 år) och för män som smittats genom sex med män 38 år (spridning 18–77 år).

I samtliga åldersgrupper var incidensen per 100 000 invånare högre bland män än bland kvinnor. Incidensen var högst i åldersgrupperna 25–34 och 35–44 år oavsett kön (Figur 2). Under 2014 sågs en ökning med 9 % bland män i åldersgruppen 35–44 år. I alla andra åldersgrupper, både bland män och kvinnor, sågs en minskning. I den yngsta åldersgruppen, 15–24 år, sågs en minskning med 25 % bland kvinnor och 56 % bland män (Figur 2).

DiagramFigur 2: Incidens per 100 000 invånare av syfilis uppdelat på kön och åldersgrupper 2000–2014

Figur 2: Incidens per 100 000 invånare av syfilis uppdelat på kön och åldersgrupper 2000–2014

Smittväg

Av totalt 206 rapporterade fall bland män var 27 (13 %) smittade genom heterosexuell kontakt, en minskning med 34 % jämfört med 2013 (Figur 3). 141 män (68 % av männen) hade smittats genom sexuella kontakter med män, en liten ökning av andelen jämfört med 2013. Uppgift om smittväg saknades för 38 män.

Av 38 anmälda syfilisfall bland kvinnor (minskning med 25 % jmf med 2013) rapporterades 18 kvinnor ha smittats genom heterosexuell kontakt medan uppgift om smittväg saknades för 20 kvinnor.

DiagramFigur 3. Antal rapporterade fall av syfilis per smittväg och kön 2000–2014

Figur 3. Antal rapporterade fall av syfilis per smittväg och kön 2000–2014

Smittland

För 86 fall (35 %) angavs Sverige som smittland och för 139 fall (57 %) angavs smittan ha skett utomlands. För 19 fall (8 %) saknades uppgift om smittland.

Bland kvinnorna hade 23 (61 %) smittats utomlands och 7 (18 %) i Sverige. Uppgift om smittland saknades för 8 (21 %) av kvinnorna. För utlandssmittade kvinnor och de fall inget smittland angivits rör det sig oftast om migranter som vanligen smittats före ankomsten till Sverige, ofta med oklart eller ej angivet stadium då infektionen påvisats i rutintestning vid hälsoundersökningen som erbjuds asylsökande och andra migrantgrupper.

Bland männen hade 116 (56 %) smittats utomlands och 79 (38 %) i Sverige. Uppgift om smittland saknades för 11 män (6 %). Av de 27 män som smittats genom heterosexuell kontakt hade 6 (22 %) smittats i Sverige och 21 (78 %) utomlands. Av de 141 män som smittats genom sex med män hade 70 (50 %) smittats i Sverige och 70 (50 %) smittats utomlands, varav Spanien, Tyskland, Danmark och Thailand var de vanligaste smittländerna med minst 6 rapporterade fall vardera.

Geografisk fördelning i Sverige

Incidensen i Stockholm, Jämtland, Kalmar Västernorrland och Norrbotten var högre än i riket som helhet (2,5 fall per 100 000 invånare; se Figur 4). Skillnader mellan länen varierar från den ena året till det andra och beror oftast på tillfälliga ökningar av antalet flyktingar från länder med högre syfilisprevalens i befolkningen. Särskilt fallen bland män som smittats genom sex med män var koncentrerad till de tre storstadsregionerna: 84 % (111 av 131 fall) i Stockholms län rapporterades vara bland MSM. Motsvarande siffra för Skåne var 64 % (14 av 22 fall) och 53 % för Västra Götaland (9 av 17 fall).

DiagramFigur 4. Incidens per 100 000 invånare av syfilis fördelat på län 2012–2014

Figur 4. Incidens per 100 000 invånare av syfilis fördelat på län 2012–2014

Sammanfattande bedömning och åtgärder

Ökningen av syfilis efter millennieskiftet ses framför allt i de tre storstadsregionerna bland män som smittas genom sex med män. Majoriteten av alla kvinnor och män som smittats genom heterosexuella kontakter är smittade utomlands. Bland män som smittats genom sex med män har åtminstone hälften smittats i Sverige, men andelen utlandssmittade är relativt stor även i denna grupp och troligen av direkt betydelse för den fortgående inhemska smittspridningen som sker inom denna grupp. Det är därför viktigt att uppmärksamma att syfilis blivit vanligare också i omvärlden, inte bara i Sverige, och att oskyddade sexuella kontakter på utlandsresan kan innebära ökad risk för smitta.

Hos män som har sex med män är syfilis dessutom en markör för ökad risk att också vara smittad av hiv, eftersom en syfilisinfektion i dess tidiga stadier kan underlätta överföringen av hiv. För att kunna upptäcka asymtomatiska smittbärare och förebygga att allvarliga skador uppkommer senare i infektionens tertiärstadium, är det viktigt att erbjuda syfilistestning i samband med hivtestning och även erbjuda hivpositiva män som har sex med män rutintestning för syfilis, då syfilis är överrepresenterat i denna grupp.

De geografiska skillnaderna i landet beror, utöver lokal smittspridning i de tre storstadsregionerna, oftast på antalet genomförda hälsoundersökningar bland migranter från länder med hög syfilisförekomst. Syfilistestning görs rutinmässigt vid hälsoundersökningar som erbjuds av landstingen till asylsökande och andra migranter. Även alla gravida kvinnor i Sverige erbjuds syfilistest, då en obehandlad syfilisinfektion hos en gravid kvinna kan överföras till fostret och orsaka allvarliga skador. Syfilis behandlas med antibiotika och behandlingen måste följas upp under lång tid. Nya behandlingsrekommendationer för syfilis finns publicerade i Information från Läkemedelsverket 2015:1 på Läkemedelsverkets webbsida.