Mellan åren 2000 och 2002 rapporterades inte mer än 20 VRE-fall per år. År 2003 ökade denna siffra markant till 51 fall. År 2004 halverades det totala antalet VRE-fall. Överraskande nog rapporterades endast 1 fall i Stockholms län år 2004. Under 2000–2003 rapporterade Stockholms län som minst 8 fall per år. Det skedde också en stor minskning av antalet fall (15 till 3) som rapporterades av Örebro län efter ett utbrott som ägde rum där 2003. Dessa två faktorer svarar i hög grad för den stora minskning av antalet rapporterade fall mellan 2003 och 2004.

Medianåldern bland fallen steg från 60 år 2002 till 67 år 2003 till 74 år 2004. Hög ålder och underliggande sjukdom är välkända riskfaktorer för VRE-infektion.

Majoriteten av de rapporterade VRE var Enterococcus fae-cium med vanB-gen (n = 92), en genotyp som ger resistens mot vankomycin men inte mot teikoplanin, till skillnad från vanA-genotyp som medför resistens mot båda dessa antibiotika. Sexton isolat var E. faecium med vanA-gen, 5 var E. faecalis med vanA-gen och endast ett isolat E. faecalis med vanB-gen.