VRE blev anmälningspliktig år 2000 och smittspårningspliktig år 2004.

Trender

Under 2009 anmäldes 402 fall med VRE, en minskning av totala antalet fall med 35 % jämfört med 2008. De är dock fortfarande betydligt fler än under perioden 2000–2006, då 18–35 VRE-fall per år anmäldes. Den kraftiga ökningen av antalet fall de senaste åren har berott på stora utbrott i tre län. Utbrottsstammen är en Enterococcus faecium med resistens av vanB-typ. För att kontrollera utbrotten har bland annat omfattande screening för att upptäcka asymtomatiska smittbärare gjorts och den ökade provtagningen bidrar till de ökade incidenssiffrorna.

I Stockholm har de utbrott som startade under hösten 2007 fortsatt, men med färre anmälda fall under 2009. Under 2008 konstaterades utbrott med VRE, dels på Centrallasarettet i Västerås, Västmanlands län, dels på Sjukhuset i Varberg, Hallands län. Även i dessa båda län har VRE-fall fortsatt rapporterats under 2009 då framför allt under första delen av året. Totalt rapporterades fler fall från Västmanland och färre fall från Halland 2009 jämfört med 2008.

Ålder, kön och geografisk fördelning

Under 2009 rapporterades lika många kvinnor som män med VRE. Medianåldern var 76 år.

De 402 fallen rapporterades från 13 olika län. Stockholm (179), Halland (59) och Västmanland (133) stod för 92 % av årets samtliga fall. 5–7 fall rapporterades från Gotland, Uppsala och Västra Götaland, medan Blekinge, Dalarna, Kalmar, Värmland, Västernorrland, Jönköping och Skåne rapporterade 1–3 fall vardera under året. Den nationella VRE-incidensen var 4,3. I Stockholm och Halland sjönk incidensen till 8,8 respektive 19,9. Västmanland hade den högsta incidensen på 53, en ökning jämfört med 2008. Gotland, med en incidens på 8,7, hamnade också över rikets medelincidens. Övriga län låg under riksgenomsnittet.

Smittväg och smittland

Majoriteten av fallen, 349 stycken (87 %), var inhemskt smittade och rapporterades från sju olika län. Hos 333 (95 %) av dessa fall var smittan associerad med sjukvård. För de resterande 16 inhemska fallen var annan smittväg angiven eller så saknades uppgift om smittväg.

För de 26 utlandssmittade fallen var 16 olika smittländer angivna. 21 fall var smittade inom sjukvård och för övriga fall saknades angiven smittväg. I 27 av samtliga fall saknades uppgift om smittland.

Orsak till undersökning

300 (86 %) av de inhemskt smittade fallen upptäcktes i samband med smittspårning, 8 % vid screening och endast 4 % vid utredning av kliniska symtom. Majoriteten av de 26 utlandssmittade, 16 fall, hittades i screening, 2 fall vid utredning av sjukdomssymtom och för övriga angavs annan orsak alternativt saknades provtagningsorsak.

Art och undersökningslokal

394 fall var smittade med E. faecium. Av dessa hade 326 vanB-genen och 61 vanA-genen, medan uppgift saknades för 7 fall. I 1 fall rapporterades dubbelinfektion med E. faecium med vanA- respektive vanB-gen.

E. faecalis rapporterades i 6 fall, där alla isolat var vanA-positiva. I 3 fall rapporterades dubbelinfektion med både E. faecalis och E. faecium. Enligt första insända laboratorierapport per fall var VRE isolerad från feces i 90 % och från urin alternativt rectum i 2,5 % vardera. Under 2009 rapporterades 5 fall med invasiv VRE-infektion, alla i blod. 4 av dessa var nya fall och 1 fall var känt sedan tidigare år.

Epidemiologisk typning

Med PFGE som typningsmetod för både E. faecalis och E. faecium har Folkhälsomyndigheten visat att samtliga fall av E. faecium med vanB-gen från Halland och Västmanland tillhör samma PFGE-typ. Lokalt utförd typning med PFGE i Stockholm har visat att majoriteten av isolaten från Stockholms län också tillhör denna PFGE-typ. I övriga landet har endast enstaka fall av denna typ påvisats, medan andra stammar av E. faecium med vanA- respektive vanB-gen har uppträtt som sporadiska fall i flera län.

Slutsats

Lokala och intensiva vårdhygieniska insatser i de drabbade länen i kombination med omfattande provtagning för att hitta asymtomatiska smittbärare tycks ha medfört ett trendbrott och ett minskat antal upptäckta VRE-fall 2009. På det nationella planet har de centrala myndigheterna i samarbete med lokala smittskyddsenheter, mikrobiologiska laboratorier och vårdhygieniska enheter kartlagt smittspridning, rådande rutiner och interventioner och utifrån detta sammanställt ett förslag till nationellt vårdprogram som kommer att presenteras 2010.