TBE

2013 rapporterades det 209 fall av TBE (figur 1.). Detta är en minskning om man jämför med de två föregående åren (2012-2011) med 287 respektive 284 fall. Mellan 1956 och 1984 varierade antalet fall per år på en relativt låg nivå. Under perioden 1985 till 1999 skedde det en gradvis ökning av rapporterade fall per år. Under 2000-talet har en relativt kraftig ökning av antalet fall skett, samtidigt som infektionen spritt sig norr- och västerut i landet.

Figur 1. Antal rapporterade fall av TBE mellan åren 1956-2013.

Kön och Ålder

Det är en större andel män än kvinnor som anmäls med TBE. 2013 var 60 % av fallen män 2013 var sjukdomen vanligast i åldersgruppen 60-69 år, men spridningen var stor, från 2 till 91 år. Incidensen var högst för åldersgrupper mellan 60 till 79 år(figur 2.).

Figur 2. Incidens (fall/100 000 invånare) i Sverige 2013 bland kvinnor och män fördelat över åldersgrupper.

Geografisk spridning

Nästan hälften av fallen 2013 anmäldes från Stockholms län, men många sjuka personer rapporterades även från Södermanland, Uppsala, Västra Götaland och Östra Götalands län (Figur 3.). Fall förekommer främst i de östra delarna utmed Mälaren och Östersjön. TBE-smittan finns i stora delar av landet, från Skåne i söder till nordligaste Uppland och södra Dalarna i norr. Ett fåtal fall smittades utanför Sverige, i Finland, Lettland och Slovenien.

Figur 3. Geografisk spridning av TBE-fall i Sverige 2013.

Trend

Antalet sålda doser av TBE-vaccin har ökat successivt under det senaste decenniet. Detta kan tänkas påverka minskningen av antalet fall. Samtidigt som antalet fall av fästingburna sjukdomar har ökat, tycks fästingarnas utbredning och antal också ha ökat. Klimatförändringar kan förklara delar av detta, men även att antalet vilda djur som fästingarna suger blod på har förändrats.

Virala meningoencefaliter

Under 2013 rapporterades 972 fall av virala meningoencefaliter.

Enterovirus och TBE-virus var de vanligaste orsakerna till virala meningoencefaliter med 417 respektive 208 rapporterade fall.

Tabell. Virala meningoencefaliter 2009-2013, fördelning efter påvisat virus

Totalt 546 734 934 860 976
Virus Typ 2009 2010 2011 2012 2013
TBE 210 174 284 288 209
Enterovirus 133 338 369 248 417
Herpes simplexvirus

Totalt

HSV - 1

HSV-2

HSV

107

21

59

27

100

19

66

15

137

28

98

11

133

32

88

13

135

30

95

10

Varicella-zostervirus 77 96 111 135 143
Humant herpersvirus typ 6  6 9 3 19 18
Epstein-Barrvirus  1 4 19 22 16
Cytomegalovirus  3 5 6 2
West Nile virus 1 1
Influensa B
Adenovirus 1 1 1
Japansk encefalit 1
JC virus 1 1 3
Toscana-virus 1
Parotitvirus 1
Uppgift saknas 9 5 9 7 26

Enterovirus-meningoencefaliter

Majoriteten av enterovirusfall (52%) förekom i en ålder mellan 25-39 år. Incidensen var högst bland barn under 1 år (25,4/100 000).

Figur 1: Åldersfördelning av patienter med enterovirusmeningoencefaliter (n=417).

Molekylär typning av enterovirus

Totalt typades 317 prov från 289 patienter vid Smittskyddsinstitutet/Folkhälsomyndigheten under 2013. Av dessa kom 169 prov från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit (58,5%).

De fem vanligast förkommande enterovirustyperna under 2013 var Echovirus (E-) serotyper E-30, E-9, E-11, Coxsackievirus (CV-) serotyper CV-A9 och CV-B3. Andelen E-30 ökade markant under 2013 (39%) jämfört med 2012 och 2011 (13%).

Figur 2: De fem vanligast förkommande enterovirustyperna 2013 jämfört med åren 2011 och 2012.

E-30 var även den vanligaste serotypen bland prover från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit (48,5%).

Figur 3: Antal typade enterovirusprover per månad (ankomst) från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit 2013 (n=169). Andra påvisade EV-serotyper var CV-A16, CV-B2, CV-B5, E-14, E-16, E-18, E-6, EV-A71-GG2.

Fördelningen av serotyper var oberoende av vilket provmaterial som analyserades: E-30 var den vanligast förekommande serotypen i både avföringsprov/isolat (66%) och likvorprov (40%) följt av E-9 (6,5% och 9,6%) och CV-A9 (4,8% och 2,8%). Andelen prov som inte kunde typas var högre för likvorproverna (33%) jämfört med avföringsprov/isolat (8%).

I ett patientprov påvisades poliovaccinstam Sabin 2 med molekylär teknik. Provet var taget från ett barn som nyligen hade vaccinerats med oralt poliovaccin.

Enterovirusisolering

Den virologiska polioövervakningen i Sverige baseras på isolering av enterovirus i avföringsprover från patienter med virusorsakad meningoencefalit. Därför är det mycket viktigt att Sverige upprätthåller en högkvalitativ isolering av enterovirus. Laboratoriet vid Folkhälsomyndigheten är WHO certifierat och ackrediterat och enterovirusisolering används i enlighet med Socialstyrelsens och WHO:s riktlinjer. Alla avföringsprover från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit ympas på L20B- och RD-celler enligt WHO:s riktlinjer. Detta utgör en viktig del av det arbete som utförs i Sverige för att kunna säkerställa att landet även fortsättningsvis kan förklaras poliofritt.

2013 analyserades 317 prov från 289 patienter däribland påvisades ingen vildtyps poliovirus. Totalt var andelen prov med positiv enterovirusisolering (non-polio enterovirus (NPEV)) högre bland faecesprov/isolat (26%) jämfört med likvorproverna (6,8%) (n=139 faecesprov/isolat och n=146 likvorprov).

Enligt WHO:s riktlinjer har analysen av avföringsprov med isolering och efterföljande molekylära metoder den högsta sensitiviteten för påvisning av polio. Vi vill därför vänligen påminna om att de laboratorier som säkerställer enterovirusorsakad meningoencefalit (t. ex. genom PCR diagnostik på liqvorprov), ska skicka avföringsprovet (respektive enterovirusisolatet) till Folkhälsomyndigheten för att upprätthålla det nationella övervakningsprogrammet för polio.