Under 2014 rapporterades 972 fall av virala meningoencefaliter.
Enterovirus var med 355 rapporterade fall var den vanligaste orsaken.

Tabell 1: Virala meningoencefaliter 2010-2014, fördelning efter påvisat virus

Tabell 1: Virala meningoencefaliter 2010-2014, fördelning efter påvisat virus

Enterovirus-meningoencefaliter

Incidensen av enterovirus-meningoencefaliter var högst bland barn under 1 år, följt av vuxna i åldern 25-39 år. Majoriteten av fallen (79 %) rapporterades under perioden juni–oktober.

Figur 1. Åldersfördelning bland rapporterade fall av enterovirus-meningoencefaliter

Åldersfördelning bland rapporterade fall av enterovirus-meningoencefaliter

Molekylär typning av Enterovirus

Totalt typades 378 prov från 338 patienter vid Folkhälsomyndigheten under 2014. Av dessa kom 257 prov från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit (68%).

De fem vanligast förkommande enterovirustyperna under 2014 var Echovirus (E-) serotyper E-30 och E-6, Coxsackievirus (CV-) serotyper CV-A9, CV-B5 och CV-A16.

Figur 2: De fem vanligast förekommande Enterovirustyperna 2014 jämfört med åren 2012 och 2013

De fem vanligast förekommande Enterovirustyperna 2014 jämfört med åren 2012 och 2013

E-30 var även den vanligaste serotypen bland prover från patienter med enterovirusorsakad meningoencefalit (40%).

Figur 3: Antal typade enterovirusprover per månad (ankomst) från patienter med enterovirusorsakad meningoenecefalit 2014 ( n= 219).

Antal typade enterovirusprover per månad (ankomst) från patienter med enterovirusorsakad meningoenecefalit 2014 ( n= 219)
Andra påvisade Enterovirusserotyper var: E-16, E-18, E-25, CV-B4, E-4, E-11, E-6, CV-B2, E-27, CV-B3, E-7, E-9 och E-3.

Fördelningen av serotyper visade lite variation beroende av vilket provmaterial som analyserades:

E-30 var den vanligast förekommande serotypen i både avföringsprov/isolat (17%) och likvorprov (43 %) följt av CV-A16 och CV-A6 (7% och 6,5%) i avföringsprov/isolat och CV-A9 och CV-B6 (10% och 8%) i likvorprov.

Andelen prov som inte kunde typas var ungefär lika för likvorproverna (17%) och avföringsprov/isolat (23%).

Virologiska polioövervakning: Enterovirusisolering

Den virologiska polioövervakningen i Sverige baseras på isolering av enterovirus i avföringsprover från patienter med virusorsakad meningoencefalit. Därför är det mycket viktigt att Sverige upprätthåller en högkvalitativ isolering av enterovirus. Laboratoriet vid Folkhälsomyndigheten är WHO certifierat och ackrediterat och enterovirusisolering används i enlighet med Folkhälsomyndighetens och WHO:s riktlinjer. Detta utgör en viktig del av det arbete som utförs i Sverige för att kunna säkerställa att landet även fortsättningsvis kan förklaras poliofritt.

I analysprocessen ingår att alla avföringsprover ympas på L20B- och RD-celler enligt WHO:s riktlinjer: 2014 analyserades 182 avföringsprov/isolat (och 30 likvorprov) med virusisolering däribland påvisades ingen vildtyps poliovirus eller poliovirusvaccinstam.

Enligt WHO:s riktlinjer har analysen av avföringsprov med isolering och efterföljande molekylära metoder den högsta sensitiviteten för påvisning av polio. Även om dem flesta länder i världen har varit poliofria i många år, är det mycket viktigt att upprätthålla det nationella övervakningsprogrammet för polio eftersom risken för import till Sverige finns.

Vill vi därför vänligen påminna om:

  • vikten av att tänka på polio i diagnostiken av oklara förlamningssymptom (e.g. AFP) och vid serösa meningiter.
  • att skicka avföringsprovet (respektive enterovirusisolatet) till Folkhälsomyndigheten för att upprätthålla det nationella övervakningsprogrammet för polio.