Nedsatt psykiskt välbefinnande

Nedsatt psykiskt välbefinnande är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras vartannat år.

Sammanfattning

År 2018 var det 17 procent av befolkningen 16–84 år som uppgav att de har ett nedsatt psykiskt välbefinnande. Andelen var högre bland kvinnor än bland män, och högre bland yngre än bland äldre. Det var även vanligare med nedsatt psykiskt välbefinnande bland personer födda utanför Europa, jämfört med personer födda i Sverige. Andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande har ökat sedan 2006, både bland kvinnor och män, i de flesta åldersgrupper och i samtliga utbildningsgrupper. Andelen personer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande varierade mellan länen med som lägst 10 procent och som högst 17 procent år 2015/18 (fyraårsmedelvärde).

Introduktion

Begreppet psykisk ohälsa omfattar många tillstånd med olika svårighetsgrader, alltifrån enstaka och mildare psykiska besvär till allvarliga psykiska sjukdomar (1). Psykisk ohälsa är ett betydande folkhälsoproblem, både i Sverige och i resten av världen. Depression är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna och har – ända sedan 1990-talet – tillhört de diagnoser som bidrar mest till hälsoförlust i världen (2). Detta beror dels på att depression drabbar många, dels på att sjukdomsförloppet många gånger är långdraget. Sedan 2014 tillhör psykiatriska diagnoser som depression, ångestsyndrom och stressrelaterad ohälsa de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i Sverige, särskilt bland kvinnor (3).

Indikatorn "Nedsatt psykiskt välbefinnande" visar hur stor andel av befolkningen i åldern 16–84 år som angett höga värden på självskattningsskalan General Health Questionnaire, GHQ (4), vilket visar på risk för vanligare former av psykiatrisk problematik som depression och ångestsyndrom (5).

Kön

Under 2018 uppgav 17 procent av befolkningen 16–84 år att de har ett nedsatt psykiskt välbefinnande (figur 1). En högre andel kvinnor än män uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande. År 2018 var andelen 20 procent bland kvinnor och 14 procent bland män. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på kön, under perioden 2006–2018.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Nedsatt psykiskt välbefinnande ökade hos både kvinnor och män under perioden 2006–2018 (figur 1). Dessa trender var statistiskt säkerställda Andelen invånare som uppgav nedsatta psykiskt välbefinnande ökade med 3 procentenheter bland kvinnor och 4 procentenheter bland män mellan 2006 och 2018. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnad mellan andelen kvinnor och män som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande under perioden.

Ålder

Andelen invånare med nedsatt psykiskt välbefinnande var högst i den yngsta åldersgruppen och lägst i den äldsta (figur 2). I alla åldersgrupper uppgav kvinnor oftare än män nedsatt psykiskt välbefinnande (figur 2, val kön). I åldersgruppen 16–29 år uppgav 25 procent nedsatt psykiskt välbefinnande 2018. Motsvarande andel i åldersgruppen 30–44 år var 20 procent och i gruppen 45–64 år 14 procent. I åldersgruppen 65–84 år var andelen 9 procent. Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på ålder, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Andelen som angav nedsatt psykiskt välbefinnande ökade under 2006-2018 i alla grupper utom i den äldsta där trenden inte var lika tydlig (figur 2). I den yngsta åldersgruppen 16–29 år var andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande 6 procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. I åldersgruppen 30–44 år var andelen 4 procentenheter högre, och i åldersgruppen 45–64 år 3 procentenheter högre. Trenden i dessa åldersgrupper var statistiskt säkerställd. Även om förändringarna i den äldsta åldersgruppen 65–84 år varierade över tid, fanns en statistiskt säkerställd ökande trend under perioden. Skillnaden i andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16–29 ökade under perioden.

Utbildningsnivå

Andelen invånare i åldern 25–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var likartad mellan de olika utbildningsgrupperna 2018 (figur 3). I grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå var andelen invånare med nedsatt psykiskt välbefinnande 13 respektive 15 procent, medan den var 16 procent i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå. Fler kvinnor än män uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande oavsett utbildningsnivå (figur 3, val kön). Det fanns inga statistiskt säkerställda skillnader i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper. När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län uppstod statistiskt säkerställda skillnader där nedsatt psykiskt välbefinnande var högre bland grupperna med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå. Detta förklaras till stor del av att ålderssammansättningen ser olika ut i de olika utbildningsgrupperna.

Figur 3. Andel (procent) invånare i åldern 25–84* år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

* Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Andelen med nedsatt psykiskt välbefinnande ökade i alla utbildningsgrupper under perioden 2006–2018 (figur 3). Dessa trender var statistiskt säkerställda i samtliga utbildningsgrupper. Andelen invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var 4 procentenheter högre i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och 2 procentenhet högre i gruppen med gymnasial utbildningsnivå 2018 jämfört med 2006. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå var andelen 1 procentenhet högre. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande under perioden.

Födelseland

Andelen personer som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var 16 procent bland personer födda i Sverige (figur 4). Bland personer födda i övriga Norden var andelen 12 procent. Bland personer födda i övriga Europa samt utanför Europa var andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande 20 respektive 21 procent. Skillnaden i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan personer födda i Sverige och i övriga födelseregioner var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län med undantag för övriga Norden där skillnaden försvann.

Figur 4. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2018 såg utvecklingen av nedsatt psykiskt välbefinnande olika ut för personer från de olika födelseregionerna (figur 4). Andelen invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande var 3 procentenheter högre hos personer födda i Sverige 2018 jämfört med 2006, medan andelen i övriga grupper fluktuerade över tid. Trenden bland personer födda i Sverige var statistiskt säkerställd. Skillnaden i andelen som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande mellan gruppen födda i Sverige och födda i övriga Europa samt övriga världen minskade under perioden.

Län

Andelen invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande varierade mellan länen med som lägst 10 procent och som högst 17 procent år 2015/18 (fyraårsmedelvärde). Bland de länen med högst andel invånare som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande fanns Örebro län och Stockholms län (figur 5). Bland länen med lägst andel fanns Blekinge län.

Figur 5. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav nedsatt psykiskt välbefinnande, fördelat på län, under perioden 2004/07–2015/18. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Nationella folkhälsoenkäten "Hälsa på lika villkor?", Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om nedsatt psykiskt välbefinnande kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och avser perioden 2006–2018. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Sedan 2016 skickas enkäten ut vartannat år. Enkäten skickades till 40 000 personer 2018. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2018. Lägst svarsfrekvens fanns i åldersgruppen 16–29 år. Indikatorn "Nedsatt psykiskt välbefinnande" visar andelen invånare i åldern 16–84 år som har angett höga värden på självskattningsskalan General Health Questionnaire, GHQ (2), vilket kan indikera lättare former av psykisk ohälsa (4). Analyserna baseras på fem frågor från GHQ, vilka presenteras i informationsrutan i anslutning till varje figur. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i nedsatt psykiskt välbefinnande mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken Län används fyraårsmedelvärden för att få tillräckligt stort dataunderlag.

Referenser

  1. Bremberg S, Dalman C. Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk hälsa, psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd: en kunskapsöversikt. Stockholm: Formas, Forte, Vetenskapsrådet och Vinnova, 2015; Hämtad från: https://forte.se/publikation/begrepp-matmetoder/
  2. GDB 2017 Disease and Injury Incidence and Prevalence Collaborators. Global, regional, and national incidence, prevalence , and years lived with disability for 354 diseases and injuries for 195 countries and territories, 1990–2017: a systematic analysis for the Global Burden of Disease Study 2017. Lancet, 2018, 392; 1789–858.
  3. Försäkringskassan. Lång väg tillbaka till arbete vid sjukskrivning, 2016. Hämtad från: https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/d57be02c-46dc-4079-b68d-760739441f11/korta-analyser-2017-1.pdf?MOD=AJPERES&CVID=
  4. Goldberg D, Williams P. A user's guide to the General Health Questionnaire.Windsor, UK: NFER-Nelson; 1988.
  5. Lundin A, Hallgren M, Theobald H, Hellgren C, Torgén M. Validity of the 12-item version of the General Health Questionnaire in detecting depression in the general population. Public Health, 2016, 136; 66–74.
Gå till toppen av sidan