Ekonomisk standard

Ekonomisk standard är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

Personer med hög ekonomisk standard lever i genomsnitt längre, och är även friskare, än personer med låg ekonomisk standard. Medianvärdet för disponibel inkomst 2017 i befolkningen, inklusive kapitalinkomst, var 248 400 kronor. Det var en ökning från 2011 med 13 procent mätt i fasta priser. I åldern 30–64 år hade män och kvinnor en likvärdig utveckling av disponibel inkomst under perioden, medan personer med förgymnasial utbildningsnivå hade en sämre procentuell utveckling än personer med längre utbildning. Den disponibla inkomsten varierade mellan länen och högst medianvärde 2017 hade Stockholm och Halland.

Introduktion

Den sociala gradienten i hälsa är väl belagd. Oavsett om den mäts i termer av utbildningsnivå, yrkesstatus, inkomst eller ekonomisk standard är de socioekonomiskt mer gynnade i genomsnitt friskare och lever längre än de med mindre resurser (1). Sannolikt går orsakssambanden i båda riktningar (2), det vill säga från hälsa till ekonomisk standard (3) men också från ekonomisk standard till hälsa. Att leva under knapphändiga materiella förhållanden, ekonomisk stress och med bristande kontroll över sin livssituation har troligen negativa hälsoeffekter, också när hänsyn tagits till faktorer som yrkesstatus och utbildningsnivå (4). En individs ekonomiska standard beror till stor del på inkomsterna i individens hushåll och på hushållets försörjningsbörda. Sedan mitten av 1980-talet har skillnaderna i disponibel inkomst ökat. Detta har också inneburit en ökning av andelen personer i hushåll med en disponibel inkomst under 60 procent av medianen i befolkningen, vad som brukar benämnas låg ekonomisk standard eller ekonomisk utsatthet. År 2016 levde 14 procent av befolkningen i sådana hushåll, jämfört med 7 procent 1991 (5). Se även de relaterade indikatorerna Barn i ekonomisk utsatthet samt Vuxna i ekonomisk utsatthet.

Ekonomisk standard definieras som summan av hushållsmedlemmarnas inkomster efter det att skatt och andra negativa transfereringar dragits av, med hänsyn taget till hushållets storlek och sammansättning. Det mått som används är ekvivalerad disponibel inkomst.

Fördelningen i befolkningen

På befolkningsnivå förbättras den ekonomiska standarden. Medianvärdet för den disponibla inkomsten 2017 för samtliga invånare i Sverige var 248 400 kronor, en ökning från året innan med 0,6 procent, och från 2011 med 13 procent, mätt i fasta priser (figur 1). Figuren visar övre inkomstgränsen för de 5 procent i befolkningen som har lägst disponibel inkomst, medianinkomsten samt nedre inkomstgränsen för de 5 procent i befolkningen som har högst disponibel inkomst.

Figur 1. Utveckling av ekonomisk standard och inkomstspridning för hela befolkningen (0+ år) perioden 2011–2017.

Källa: SCB.

Under perioden 2011–2017 skedde en något högre procentuell ökning för gruppen med högst disponibel inkomst än för gruppen med lägst disponibel inkomst (figur 1). Den undre inkomstgränsen för de fem procent av befolkningen med högst disponibel inkomst ökade under perioden med 14 procent, och den övre gränsen för de fem procent med lägst disponibel inkomst ökade med 13 procent.

Kön

Bland personer 25-64 år ökade den disponibla inkomsten bland både män och kvinnor under perioden 2011–2017. Medianvärdet för män år 2017 var 278 400 kronor, en ökning med 13 procent sedan 2011. Medianvärdet för kvinnor år 2017 var 271 900 kronor, en ökning med 14 procent (figur 2).

Figur 2. Utveckling av ekonomisk standard totalt i befolkningen 25–64 år och fördelat på kön, under perioden 2011–2017.

Källa: SCB.

Ålder

Medianvärdet för disponibel inkomst var högst bland personer 45–64 år med 306 500 kr år 2017. Lägst medianvärde för disponibel inkomst hade åldersgruppen 85 år eller äldre, 164 500 kr. Medianen i åldersgruppen 0–14 år hade en ekonomisk standard motsvarande 221 800 kr i disponibel inkomst, åldersgruppen 15–29 år 248 800 kr, åldersgruppen 30–44 år 249 200 kr och åldersgruppen 65–84 år 221 100 kr. Den disponibla inkomsten förbättrades i alla åldersgrupper 2011–2017. Ökningen var mellan 11 och 17 procent. Den största ökningen sågs bland personer 15–29 år.

Figur 3. Utveckling av ekonomisk standard totalt i befolkningen fördelat på ålder, under perioden 2011–2017. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Utbildningsnivå

År 2017 var medianvärdet för disponibel inkomst för personer 25–64 år med förgymnasial utbildningsnivå 216 900 kronor, för personer med gymnasial utbildningsnivå 267 700 kronor och för personer med eftergymnasial utbildningsnivå 301 100 kronor (figur 3). Den disponibla inkomsten förbättrades för alla utbildningsgrupperna mellan 2011 och 2017, men olika mycket. För personer med eftergymnasial utbildningsnivå ökade den disponibla inkomsten med 13 procent och för gruppen med gymnasial utbildningsnivå med 14 procent. Bland personer med förgymnasial utbildningsnivå förbättrades den disponibla inkomsten framför allt i mitten av perioden, men mer blygsamt än grupperna med gymnasial och eftergymnasial utbildningsnivå, föra att minska något igen mot slutet av perioden. Sammantaget ökade den disponibla inkomsten för denna grupp med 4,0 procent 2011–2017.

Figur 4. Utveckling av ekonomisk standard totalt i befolkningen 25–64 år och fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2011–2017. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Födelseland

År 2017 var medianvärdet för disponibel inkomst för personer 25–64 år högst bland personer födda i Sverige, 290 500 kronor (figur 4). Lägst disponibel inkomst hade personer födda utanför Europa, 191 000 kronor. För personer födda i övriga Norden och i övriga Europa var den disponibla inkomsten 279 600 respektive 237 900 kronor. För personer födda i Sverige ökade den disponibla inkomsten med 15 procent 2011–2017. För personer födda i övriga Norden var ökningen 17 procent under samma period. Bland personer födda i övriga Europa och övriga världen ökade den disponibla inkomsten med 21 respektive 18 procent 2011–2017. Gruppen födda i övriga världen var den enda där vars disponibla inkomst inte steg mellan 2016 och 2017.

Figur 5. Utveckling av ekonomisk standard totalt i befolkningen 25–64 år och fördelat på födelseland, under perioden 2011–2017. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Län

Högst medianvärde för den disponibla inkomsten för personer 25–64 år 2017 hade Stockholms län (302 900 kronor), följt av Hallands län (283 400 kronor; figur 5). Lägst medianvärde för disponibel inkomst hade Gotlands län (253 700 kronor) och Jämtlands län (255 300 kr). Den disponibla inkomsten ökade i samtliga län under perioden 2011–2017, ökningen var mellan 11 och 14 procent.

Figur 6. Utveckling av ekonomisk standard totalt i befolkningen 25–64 år och fördelat på län, under perioden 2011–2017. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Metod

Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyråns (SCB) Inkomst- och taxeringsregister (IoT) och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. Ekonomisk standard definieras som ekvivalerad disponibel hushållsinkomst, det vill säga summan av hushållsmedlemmarnas inkomster inklusive kapitalinkomster, efter det att skatt och andra negativa transfereringar dragits av, dividerat med en ekvivalensskala som tar hänsyn till hushållets storlek och sammansättning. Med detta mått antas alla personer inom ett hushåll ha samma ekonomiska standard. I figurerna visas resultaten avrundade till tusental kronor, och räknat i fasta priser under perioden 2011–2017. Belopp visas i 2017 års priser. Indikatorn ekonomisk standard presenteras till och med 2017 då data som från IoT blir tillgängligt med en viss fördröjning på grund av deklarationsförfarandet.

På grund av övergång från SCB:s urvalsbaserade inkomstfördelnings-undersökning, Hushållens ekonomi (HEK), till ny totalräknad inkomstfördelnings-statistik (TRIF), är uppgifterna före 2011 inte jämförbara med senare uppgifter. Av denna anledning presenteras här uppgifter endast för perioden 2011–2017.

Observera att figur 1 och 3 presenterar utvecklingen av den ekvivalerade disponibla inkomsten för hela befolkningen, medan figurerna 2 (kön), 4 (utbildningsnivå), 5 (födelseland) och 6 (län) avser åldersgruppen 25–64 år.

Referenser

  1. Elo IT. Social class differentials in health and mortality: Patterns and explanations in comparative perspective. Annu Rev Sociol. 2009;35:553-72. DOI: 10.1146/annurev-soc-070308-115929
  2. Kröger H, Pakpahan E, Hoffmann R. What causes health inequality? A systematic review on the relative importance of social causation and health selection. Eur J Public Health. 2015;25(6):951-60. DOI: doi.org/10.1093/eurpub/ckv111
  3. Currie J. Healthy, wealthy, and wise: Socioeconomic status, poor health in childhood, and human capital development. J Econ Lit. 2009;47(1):87-122. DOI: 10.1257/jel.47.1.87
  4. Geyer S, Hemström Ö, Peter R, Vågerö D. Education, income, and occupational class cannot be used interchangeably in social epidemiology. Empirical evidence against a common practice. J Epidemiol Community Health. 2006;60(9):804-10. DOI: 10.1136/jech.2005.041319
  5. Statistiska Centralbyrån. Ekonomisk välfärdsstatistik 2016:1, Inkomstrapport 2016 – Individer och hushåll. Stockholm: Statistiska centralbyrån, 2018. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/hushallens-ekonomi/inkomster-och-inkomstfordelning/inkomster-och-skatter/pong/publikationer/inkomstrapport-2016--individer-och-hushall/
Gå till toppen av sidan