Vuxna i ekonomisk utsatthet

Vuxna i ekonomisk utsatthet är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

År 2017 befann sig 14 procent av Sveriges befolkning i ekonomisk utsatthet. En högre andel kvinnor än män befann sig i ekonomisk utsatthet. Även i den äldsta (65–84 år) åldersgruppen, bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå var det vanligare att befinna sig i ekonomisk utsatthet. Det var även vanligare att befinna sig i ekonomisk utsatthet bland personer födda i andra födelseregioner än Sverige. Totalt sett, och i den äldsta åldersgruppen ökade andelen personer i ekonomisk utsatthet, under perioden 2011‒2017, samtidigt som den minskade i den yngsta åldersgruppen 20–29 år. Andelen personer i ekonomisk utsatthet varierade mellan länen med som lägst 11 procent och som högst 17 procent 2017.

Introduktion

Ekonomisk utsatthet innebär att hushållets disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för riket, och är ett mått som anger vilka som lever i risk för fattigdom. Forskning visar att fattigdom kan påverka hälsan genom brist på nödvändigheter såsom mat eller tryggt boende, men också genom sociala och psykologiska svårigheter förknippade med fattigdom (1). I förlängningen påverkar det även risken att dö i förtid (2). Att leva i fattigdom är även förknippat med svårigheter att delta i samhället på samma sätt som andra och kan därför innebära en risk för social exkludering (3).

Arbete är den viktigaste källan till inkomst och risken är därför högre att hamna i ekonomisk utsatthet i hushåll där en eller flera är arbetslösa. Att ha dålig hälsa är i sig förknippat med högre risk för arbetslöshet och ekonomisk utsatthet. Den ekonomiska standarden har generellt ökat i Sverige och de flesta har fått det bättre. Samtidigt har andelen som lever i ekonomisk utsatthet ökat i alla hushållstyper sedan 1990-talet och mest bland hushåll med en ensamstående förälder (4). Av dem som arbetar är det vanligast att leva i ekonomisk utsatthet bland ensamstående föräldrar, yngre och utlandsfödda (5). Se även de relaterade indikatorerna Barn i ekonomisk utsatthet samt Ekonomisk standard.

Kön

År 2017 levde 14 procent av Sveriges befolkning i åldrarna 20 år och äldre i ekonomisk utsatthet (figur 1). Fler kvinnor än män, 15 respektive 12 procent, levde i ekonomisk utsatthet. Under hela perioden 2011‒2017 var andelen personer i ekonomisk utsatthet högre bland kvinnor än bland män (figur 1, val kön). Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 1. Andel (procent) personer i ekonomisk utsatthet, 20 år och äldre, fördelat på kön, under perioden 2011‒2017.

Källa: SCB.

Under perioden 2011‒2017 ökade andelen kvinnor och män i ekonomisk utsatthet marginellt (figur 1), men endast trenden för kvinnor var statistiskt säkerställd. Andelen kvinnor som levde i ekonomisk utsatthet ökade med 10 procent. Totalt sett ökade andelen i ekonomisk utsatthet i åldrarna 20 år och äldre med 5 procent under 2011‒2017. Skillnaden mellan andelen kvinnor och män i ekonomisk utsatthet ökade under perioden.

Ålder

År 2017 var andelen som befann sig i ekonomisk utsatthet högst i åldersgruppen 85 år och äldre, 30 procent (figur 2). Andelen ekonomiskt utsatta var mer än dubbelt så hög för kvinnor som för män i denna åldersgrupp (figur 2, val kön). Lägst var andelen ekonomiskt utsatta i åldersgruppen 45‒64 år där 10 procent befann sig i ekonomisk utsatthet. I de två yngsta åldersgrupperna, 20–29 samt 30–44 år och bland 65‒84-åringar befann sig 16, 14 respektive 13 procent i ekonomiskt utsatthet. I samtliga åldersgrupper var det en högre andel kvinnor än män i ekonomisk utsatthet, undantaget åldersgruppen 45‒64 år. Skillnaden mellan referensgruppen 30‒44 år och övriga åldersgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län för alla åldersgrupper, med undantaget personer i åldern 65–84 år.

Figur 2. Andel (procent) personer i ekonomisk utsatthet, 20 år och äldre i ekonomisk utsatthet fördelat på ålder, under perioden 2011‒2017. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Under perioden 2011‒2017 såg utvecklingen olika ut för de olika åldersgrupperna (figur 2). I den yngsta åldersgruppen minskade andelen personer i ekonomisk utsatthet med 22 procent. I åldersgrupperna 45‒64 år, 65‒84 år samt 85 år och äldre ökade däremot andelen personer i ekonomisk utsatthet med 10, 41 respektive 31 procent under samma period. Alla dessa trender var statistiskt säkerställda. Skillnaden i andelen personer i ekonomisk utsatthet mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 20–29 år samt 45–64 år minskade under perioden, medan skillnaderna mellan referensgruppen och åldersgruppen 85 år och äldre ökade.

Utbildningsnivå

År 2017 var andelen personer som befann sig i ekonomisk utsatthet högst i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå, 26 procent (figur 3). Lägst andel personer i ekonomisk utsatthet fanns i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 8 procent. Bland dem med gymnasial utbildningsnivå var andelen 12 procent. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå fanns det en högre andel män än kvinnor i ekonomisk utsatthet, medan det i övriga grupper var en högre andel kvinnor än män i ekonomisk utsatthet (figur 3, val kön). Skillnaden mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län.

Figur 3. Andel (procent) personer i ekonomisk utsatthet, 25 år och äldre fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2011‒2017. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: SCB.

Under perioden 2011‒2017 skedde relativt små förändringar i andelen personer i ekonomisk utsatthet i samtliga utbildningsgrupper (figur 3). I grupperna med förgymnasial samt gymnasial utbildningsnivå ökade andelen med 24 respektive 12 procent. I gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå minskade andelen med 6 procent. Trenderna i samtliga grupper var statistiskt säkerställda. Skillnaden i andelen personer i ekonomisk utsatthet mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper ökade under perioden.

Födelseland

År 2017 var andelen i ekonomisk utsatthet högst bland personer födda utanför Europa, 36 procent, och lägst bland personer födda i Sverige, 10 procent (figur 4). Bland personer födda i övriga Norden samt övriga Europa var andelen 20 respektive 21 procent. Oavsett födelseregion var det en högre andel kvinnor än män i ekonomisk utsatthet (figur 4, val kön). Skillnaden mellan personer födda i Sverige och personer födda i övriga födelseregioner var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 4. Andel (procent) personer i ekonomisk utsatthet, 20 år och äldre fördelat på födelseland, under perioden 2011‒2017. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: SCB.

Under perioden 2011‒2017 ökade andelen personer i ekonomisk utsatthet bland personer födda i Sverige samt övriga Norden medan den minskade något i grupperna födda i övriga Europa samt övriga världen (figur 4). Bland personer födda i Sverige samt övriga Norden ökade andelen med 12 respektive 10 procent. I grupperna födda i övriga Europa och övriga världen minskade andelen med 8 procent under samma period. Dessa trender var statistiskt säkerställda. Skillnaden i andelen personer i ekonomisk utsatthet mellan personer födda i Sverige och personer födda i övriga Europa och övriga världen minskade under perioden.

Län

Andelen vuxna som lever i ekonomisk utsatthet varierade mellan länen. Högst andel personer i ekonomisk utsatthet 2017 fanns i Värmlands län, 17 procent (figur 5). Lägst var andelen i Stockholms och Hallands län, 11 procent. I samtliga län var det en högre andel kvinnor än män som befann sig i ekonomisk utsatthet 2017 (figur 5, val kön).

Figur 5. Andel (procent) personer i ekonomisk utsatthet, 20 år och äldre fördelat på län, under perioden 2011‒2017. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: SCB.

Metod

Ekonomisk utsatthet definieras som att hushållets disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för riket. Disponibel hushållsinkomst definieras som summan av hushållsmedlemmarnas inkomster efter det att skatt och andra negativa transfereringar dragits av, dividerat med en ekvivalensskala som tar hänsyn till hushållets storlek och sammansättning. Kapitalinkomst ingår. Måttet visar vilka som har låg inkomst och innefattar även dem som riskerar fattigdom, dock skulle alla i denna grupp förmodligen inte räknas som fattiga i absoluta termer. Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyråns (SCB:s) Inkomst- och taxeringsregister (IoT) och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. På grund av övergång från SCB:s urvalsbaserade inkomstfördelnings-undersökning, Hushållens ekonomi (HEK), till ny totalräknad inkomstfördelnings-statistik (TRIF), är uppgifterna före 2011 inte jämförbara med senare uppgifter. Av denna anledning presenteras här uppgifter endast för perioden 2011–2017. Indikatorn Vuxna i ekonomisk utsatthet presenteras till och med 2017 då data som från IoT blir tillgängligt med en viss fördröjning på grund av deklarationsförfarandet.

De deskriptiva resultaten beskrivs i text och visas i figurerna med andel (procent) för personer 20 år och äldre. Utbildningsnivå redovisas för personer 25 år och äldre, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för utbildningsnivå, födelseland och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i ekonomisk utsatthet mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 20 år och äldre för kön, ålder och födelseland och på åldrarna 25 år och äldre för utbildningsnivå. Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen.

Referenser

  1. Shaw M, Dorling D, Davey Smith G. Poverty, social exclusion and minorities. I: Marmot M, Wilkinson R, redaktörer. Social Determinants of Health. New York: Oxford University Press; 2006. s. 196-223.
  2. Fritzell J, Rehnberg J, Bacchus Hertzman J, Blomgren J. Absolute or relative? A comparative analysis of the relationship between poverty and mortality. Int J Public Health. 2015;60(1):101-10. DOI:10.1007/s00038-014-0614-2.
  3. Lister R. Poverty. Cambridge: Polity; 2004.
  4. Försäkringskassan. Socialförsäkringsrapport 2018:4. Barn- och familjeförmånernas betydelse för barnhushållen ekonomi- utveckling över tid. Stockholm: Försäkringskassan; 2018 [citerad 9 mars 2020]. Hämtad från: www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/735601c4-42bc-443e-90ec-0fe25c75458b/socialforsakringsrapport-2018-04.pdf?MOD=AJPERES&CVID=
  5. Statistiska centralbyrån (SCB). Andelen i arbete under fattigdomsgräns oförändrad. Stockholm: SCB; 2018 [uppdaterad 16 februari 2018; citerad 9 mars 2020]. Hämtad från: www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulf-silc/pong/statistiknyhet/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulfsilc3/
Gå till toppen av sidan