Långtidsarbetslöshet

Långtidsarbetslöshet är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en uppfattning om hur befolkningen i Sverige mår. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 steg långtidsarbetslösheten från att ha legat omkring 1 procent av arbetskraften till 1,5 procent, för att därefter gradvis gå tillbaka till 1,1 procent 2017. Långtidsarbetslösheten har mellan 2006 och 2017 varit något högre bland män än bland kvinnor och högre i åldersgruppen 55–64 år jämfört med övriga åldersgrupper. Det förekom även skillnader mellan utbildningsgrupper, med lägst långtidsarbetslöshet i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 0,7 procent, och högst i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå, 3,8 procent. Långtidsarbetslösheten var lägst bland personer födda i Sverige och högst bland personer födda utanför Europa.

Introduktion

Arbetslöshet påverkar både hälsan och hälsans fördelning i samhället (1). För att i statistiska sammanhang räknas som arbetslös måste man uppfylla tre kriterier: förutom att sakna arbete (de som har jobb men söker till ett annat räknas inte som arbetslösa) ska man ha möjlighet att ta ett arbete om man blir erbjuden det och man måste också aktivt söka arbete (2). De som saknar arbete men inte söker något, t.ex. på grund av att man anser det utsiktslöst att få något, räknas inte till de arbetslösa. Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Andelen långtidsarbetslösa redovisas här i procent av alla i arbetskraften, det vill säga den arbetsföra delen av befolkningen. Långtidsarbetslösheten i Sverige är låg jämfört med övriga EU-länder (3). Se även de relaterade indikatorerna Sysselsättning i befolkningen samt Unga som varken arbetar eller studerar.

Kön

År 2006 var 0,9 procent av kvinnorna och 1,0 procent av männen långtidsarbetslösa (figur 1). När konjunkturen försämrades runt 2008 steg långtidsarbetslösheten och nådde en topp 2010 på 1,7 procent för männen och 1,4 procent för kvinnorna. Långtidsarbetslösheten sjönk därefter långsamt och låg 2017 på 1,3 procent för männen respektive 0,9 procent för kvinnorna. Totalt var 1,1 procent av arbetskraften långtidsarbetslösa 2017.

Figur 1. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på kön, under perioden 2006‒2017.

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), Statistiska centralbyrån (SCB).

Ålder

År 2017 var andelen med långtidsarbetslöshet i befolkningen högst i åldersgruppen 55–64 år, 1,7 procent (figur 2). Lägst var andelen i åldersgrupperna 15–24 år samt 25–34 år med 0,9 procent i respektive åldersgrupp.

Figur 2. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på ålder, under perioden 2006‒2017. Möjliga val: kön.

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), Statistiska centralbyrån (SCB).

Utbildningsnivå

Långtidsarbetslösheten var högst i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå, 3,8 procent, och lägst i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, 0,7 procent 2017 (figur 3). I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 ökade långtidsarbetslösheten framför allt bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, medan personer med eftergymnasial utbildningsnivå påverkades i mycket liten grad. Skillnaderna mellan personer med eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå hade från 2006 till 2017 ökat från 0,7 procentenheter till 3,1 procentenheter.

Figur 3. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 25‒74 år, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006‒2017. Möjliga val: kön.

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), Statistiska centralbyrån (SCB).

Födelseland

Långtidsarbetslösheten var lägst bland personer födda i Sverige, 0,5 procent, och högst bland personer födda i övriga världen, 4,8 procent 2017 (figur 4). Bland personer födda i övriga Norden och i övriga Europa var motsvarande siffror 1,2 respektive 1,7 procent. I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 steg långtidsarbetslösheten framförallt bland personer födda i övriga världen och har sedan dess legat kvar på samma nivå.

Figur 4. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på födelseland, under perioden 2006‒2017. Möjliga val: kön.

Källa: Arbetskraftsundersökningarna (AKU), Statistiska centralbyrån (SCB).

Metod

Uppgifterna kring långtidsarbetslöshet kommer från Statistiska centralbyråns (SCB:s) arbetskraftsundersökningar (AKU) 2006‒2017. AKU är en urvalsundersökning där ett slumpmässigt urval av befolkningen i Sverige tillfrågas om bland annat arbete och arbetslöshet (4). Att det är en urvalsundersökning innebär också att antalet observationer ibland inte räcker till för att redovisa situationen för mindre geografiska områden. Redovisning av långtidsarbetslösheten på regionnivå finns alltså inte med här.

Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Resultaten som beskrivs i text och visas i figurerna med andel långtidsarbetslösa i arbetskraften visas för åldrarna 15–74 år, utom vad gäller utbildningsnivå där resultat visas för åldern 25–74 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå.

I statistiken används olika termer för att beskriva arbetssituationen och ett viktigt ord när man beräknar andelen arbetslösa är begreppet "arbetskraften". I arbetskraften ingår endast de man brukar kalla för den arbetsföra befolkningen, det vill säga människor som arbetar eller skulle kunna tänkas arbeta om förutsättningarna varit annorlunda, till exempel arbetslösa och tillfälligt sjukskrivna. De som inte tillhör arbetskraften är bland annat pensionärer, heltidsstuderande, intagna på anstalt och förtidspensionerade (figur 5).

Figur 5. Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen.

Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen

Källa: Statistiska centralbyrån (SCB), Bakgrundsfakta, Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik 2013:8, Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) och Arbetsförmedlingens (Af) arbetslöshetsstatistik – En jämförande studie.

Referenser

  1. Janlert U. Arbete, arbetslöshet och jämlik hälsa – en kunskapsöversikt. Underlagsrapport nr 2 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för Jämlik Hälsa; 2016. Hämtad från: http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/arbete-arbetsloshet-och-jamlik-halsa-en-kunskapsoversikt
  2. International Labour Organization (ILO). Resolution concerning statistics of the economically active population, employment, unemployment and underemployment. Adopted by the Thirteenth International Conference of Labour Statisticians (October 1982). Genève: ILO; 1982. Hämtad från: http://www.ilo.org/global/statistics-and-databases/standards-and-guidelines/guidelines-adopted-by-international-conferences-of-labour-statisticians/WCMS_087481/lang--en/index.htm
  3. Eurostat. Long-term unemployment rate by sex. Luxembourg: Eurostat; 2018. [citerad 6 mars 2019]. Hämtad från: https://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&language=en&pcode=tesem130&plugin=1
  4. Statistiska centralbyrån (SCB). Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Stockholm: SCB; 2017. [citerad 6 mars 2019]. Hämtad från: http://www.scb.se/am0401

Gå till toppen av sidan