Långtidsarbetslöshet

Långtidsarbetslöshet är en av de indikatorer som Folkhälsomyndigheten valt för att mäta folkhälsan och dess bestämningsfaktorer. Tillsammans med övriga indikatorer ger den en bild av folkhälsan i Sverige. Indikatorn uppdateras en gång per år.

Sammanfattning

I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 steg långtidsarbetslösheten från att ha legat på knappt 1 procent av arbetskraften till 1,5 procent, för att därefter gradvis falla tillbaka till 0,9 procent 2018. Något färre män än kvinnor är långtidsarbetslösa. Skillnaderna mellan män och kvinnor har under hela perioden 2006–2018 varit små, men har blivit något större efter lågkonjunkturen 2008–2010. Långtidsarbetslösheten har varit högst i gruppen med endast förgymnasial utbildningsnivå och lägst i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå under hela perioden 2006–2018. Långtidsarbetslösheten var under samma period lägst bland personer födda i Sverige och högst bland personer födda utanför Europa.

Introduktion

Arbetslöshet påverkar både hälsan och hälsans fördelning i samhället (1). Arbetslöshet är därför en viktig bestämningsfaktor för jämlik hälsa (1–5). Långvarig arbetslöshet ökar risken för flera negativa hälsokonsekvenser, särskilt psykisk ohälsa (1, 3, 4, 6). Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Andelen långtidsarbetslösa redovisas här i procent av alla i arbetskraften, det vill säga av de som är sysselsatta eller arbetslösa. Långtidsarbetslösheten i Sverige är låg jämfört med övriga EU-länder, men inte jämfört med de övriga nordiska länderna (7). Se även de relaterade indikatorerna Sysselsättning i befolkningen samt Unga som varken arbetar eller studerar.

Kön

Långtidsarbetslösheten var 0,8 procent för kvinnorna och 1,1 procent för männen 2018 (figur 1). Totalt var 0,9 procent av arbetskraften långtidsarbetslösa, vilket innebär 50 800 personer. År 2006 var 0,9 procent av kvinnorna och 1,0 procent av männen långtidsarbetslösa. När konjunkturen försämrades 2008 steg långtidsarbetslösheten och nådde en topp 2010 på 1,7 procent för männen och 1,4 procent för kvinnorna, och har sedan dess sjunkit långsamt.

Figur 1. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på kön, under perioden 2006‒2018.

Källa: SCB.

Ålder

År 2018 var andelen långtidsarbetslösa i befolkningen högst bland personer 55–64 år, 1,2 procent (figur 2). Lägst var andelen bland personer 15–24 år, 0,6 procent. Den högre långtidsarbetslösheten bland 55–64-åriga män utmärkte sig särskilt mellan 2014 och 2017.

Figur 2. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på ålder, under perioden 2006‒2018. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Utbildningsnivå

Långtidsarbetslösheten var högst bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 3,6 procent, och lägst bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 0,6 procent, 2018 (figur 3). I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 ökade långtidsarbetslösheten framför allt bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, medan personer med eftergymnasial utbildningsnivå påverkades i mycket liten grad. Skillnaden i långtidsarbetslöshet mellan personer med eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå har från 2006 till 2018 ökat från 0,7 procentenheter till 3,0 procentenheter. Skillnaden 2018 mellan personer med eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå var störst bland kvinnor: 4,6 procentenheter, jämfört med 2,1 procentenheter bland män.

Figur 3. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 25‒74 år, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006‒2018. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Födelseland

Långtidsarbetslösheten var lägst bland personer födda i Sverige, 0,4 procent, och högst bland personer födda utanför Europa, 4,2 procent, 2018 (figur 4). Bland personer födda i övriga Europa var motsvarande siffra 1,3 procent. Siffror för övriga Norden redovisas ej för 2018 då antalet personer var för få i denna grupp. I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 steg långtidsarbetslösheten framförallt bland personer födda utanför Europa, och har sedan dess legat kvar på en högre nivå. För män var skillnaden i långtidsarbetslöshet 2018 mellan personer födda i Sverige och personer födda i födda utanför Europa 4,3 procentenheter. För kvinnor var skillnaden 3,1 procentenheter.

Figur 4. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på födelseland, under perioden 2006‒2018. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Metod

Uppgifterna kring långtidsarbetslöshet kommer från Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU) 2006‒2018. AKU är en urvalsundersökning där ett slumpmässigt urval av befolkningen i Sverige tillfrågas om bland annat arbete och arbetslöshet (8). Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Att det är en urvalsundersökning innebär att antalet observationer ibland inte räcker till för att redovisa situationen för mindre geografiska områden. Redovisning av långtidsarbetslösheten på regional nivå finns därför inte med här.

Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Resultaten som beskrivs i texten och visas i figurerna avser andel långtidsarbetslösa i arbetskraften. De visas i åldrarna 15–74 år, utom vad gäller utbildningsnivå där resultat visas i åldrarna 25–74 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. AKU redovisar enligt ILO:s rekommendationer och EU:s förordningar åldersgruppen 15‒74 år sedan 2007 (8).

Enligt SCBs definition omfattar arbetslöshet personer som är utan förvärvsarbete under en undersökningsvecka men som sökt arbete den senaste månaden och kan börja ett arbete inom högst två veckor (8). Personer som fått ett arbete som börjar inom tre månader men som skulle kunna arbeta inom högst två veckor räknas också som arbetslösa (8). Personer som inte har förvärvsarbete och inte heller uppfyller ovanstående kriterier för arbetslöshet kategoriseras som ej tillhörande arbetskraften (8).

I statistiken används olika termer för att beskriva arbetssituationen och ett viktigt ord när man beräknar andelen arbetslösa är begreppet arbetskraften. I arbetskraften ingår endast de som brukar kallas för den arbetsföra befolkningen, det vill säga människor som arbetar eller skulle kunna arbeta om förutsättningarna varit annorlunda, till exempel arbetslösa och tillfälligt sjukskrivna. De som inte tillhör arbetskraften är bland annat pensionärer, heltidsstuderande, intagna på anstalt och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning (figur 5).

Figur 5. Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen.

Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen

Källa: SCB: Bakgrundsfakta, Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik 2013:8, Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) och Arbetsförmedlingens (Af) arbetslöshetsstatistik – En jämförande studie.

Referenser

  1. Kommissionen för jämlik hälsa. Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa: Slutbetänkande (SOU 2017:47). Stockholm: Wolters Kluwer, 2017. [citerad 17 oktober 2019]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/49ba4e/contentassets/3917644bbd69413bbc0c017647e53528/nasta-steg-pa-vagen-mot-en-mer-jamlik-halsa-slutbetankande-av-kommissionen-for-jamlik-halsa_sou2017_47.pdf
  2. Toivanen S, Vinberg S. Arbete och ojämlikhet i hälsa i vuxenlivet. I: Rostila M, Toivanen S, redaktörer. Den orättvisa hälsan - om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd. 2 uppl. Stockholm: Liber; 2018. s. 335.
  3. Diderichsen F, Andersen I, Manuel C, Working Group of Danish Review on Social Determinants of H, Andersen A-MN, Bach E, et al. Health inequality--determinants and policies. Scand J Public Health. 2012;40(8 Suppl):12-105. DOI:10.1177/1403494812457734.
  4. Janlert U. Arbete, arbetslöshet och jämlik hälsa – en kunskapsöversikt. Underlagsrapport nr 2 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa, 2016. [citerad 8 januari 2019]. Hämtad från: http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/arbete-arbetsloshet-och-jamlik-halsa-en-kunskapsoversikt/
  5. Dahl E, Bergsli H, van der Wel K. Sosial ulikhet i helse – en norsk kunnskapsoversikt. Oslo: Fakultet for samfunnsfag/Sosialforsk. Høgskolan i Oslo og Akershus, 2014. [citerad 22 januari 2020]. Hämtad från: http://www.hioa.no/Forskning-og-utvikling/Hva-forsker-OsloMet-paa/Forskning-og-utvikling-ved-Fakultet-for-samfunnsvitenskap/Sosialforsk/Sosiale-ulikheter-i-helse
  6. Marmot M. The Health Gap. London: Bloomsbury Publishing PLC; 2015. s. 189
  7. Eurostat. Long-term unemployment rate by sex. Luxemburg: Eurostat; 2018 [uppdaterad 17 augusti 2018; citerad 4 november 2019]. Hämtad från: https://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&language=en&pcode=tesem130&plugin=1
  8. Statistiska centralbyrån (SCB). Kvalitetsdeklaration. Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Stockholm: SCB, 2019. [citerad 4 november 2019]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/c12fd0d28d604529b2b4ffc2eb742fbe/am0401_kd_2019_lj_190214.pdf
Gå till toppen av sidan