Sammanfattning

Långtidsarbetslösheten bland personer 25–64 år i arbetskraften 2020 var 1,1 procent, vilket innebär en uppgång från året innan. Skillnaden mellan män och kvinnor i andelen långtidsarbetslösa var liten under perioden 2006–2020. Under denna period har emellertid långtidsarbetslösheten bland personer med högst förgymnasial utbildningsnivå ökat kraftigt. Ökningen är särskilt markant bland kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå. Bland grupperna av födelseländer har långtidsarbetslösheten under hela perioden varit högst bland personer födda utanför Europa och lägst bland personer födda i Sverige.

Introduktion

Arbetslöshet påverkar både hälsan och hälsans fördelning i samhället och är därför en viktig bestämningsfaktor för jämlik hälsa (1–5). Det finns ett tydligt samband mellan en hög utbildningsnivå och en minskad risk för arbetslöshet. Sedan 1990 har vi sett en mer än tre gångers ökning av arbetslösheten i Sverige (6). Långvarig arbetslöshet ökar risken för flera negativa hälsokonsekvenser, särskilt psykisk ohälsa (1, 3, 4, 7). Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Andelen långtidsarbetslösa redovisas här i procent av arbetskraften. Med arbetskraften avses personer som är sysselsatta eller arbetslösa. Långtidsarbetslösheten är låg i Sverige jämfört med övriga EU-länder, men inte jämfört med övriga nordiska länder (8). Se även de relaterade indikatorerna Sysselsättning samt Unga som varken arbetar eller studerar.

Kön

Andelen långtidsarbetslösa i arbetskraften 25–64 år var 1,1 procent för både kvinnor och män 2020 (figur 1). Även totalt var andelen 1,1 procent, vilket innebär 52 800 personer. Det var 9 500 personer fler än 2019. År 2006 var 0,9 procent av kvinnorna och 1,0 procent av männen långtidsarbetslösa. När konjunkturen försämrades 2008 steg långtidsarbetslösheten och nådde en topp 2010 på 1,7 procent för männen och 1,4 procent för kvinnorna, och har sedan dess sjunkit långsamt, men ökade igen 2020.

Figur 1. Långtidsarbetslöshet (andel i procent), 25‒64 år, fördelat på kön, 2006‒2020.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Ålder

År 2020 var andelen långtidsarbetslösa bland personer 55–64 år 1,5 procent (figur 2). Bland personer 45–54 år var den 1,2 procent, bland personer 35–44 år 1,1 procent och bland personer 25–34 år 0,8 procent. De högsta långtidsarbetslöshetssiffrorna under perioden 2006–2020 sågs bland män 55–64 år under 2011, då de nådde 2,3 procent (figur 2, val kön).

Figur 2. Långtidsarbetslöshet (andel i procent), 25‒64 år, fördelat på ålder, 2006‒2020. Möjliga val: kön.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Utbildningsnivå

Långtidsarbetslösheten var högst bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 4,6 procent, och lägst bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 0,7 procent, 2020 (figur 3). För personer med gymnasial utbildningsnivå var den 1,1 procent. Skillnaden i långtidsarbetslöshet mellan personer med eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå ökade under perioden 2006–2020 från 0,7 procentenheter till 3,9 procentenheter. För personer med förgymnasial utbildning sågs en liknande utveckling i långtidsarbetslöshet mellan 2019 och 2020 som under finanskrisen mellan 2008 och 2009. Under 2020 ökade långtidsarbetslösheten till 4,6 procent, från 3,6 procent 2019, för personer med förgymnasial utbildningsnivå. Skillnaden 2020 mellan personer med eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå var större bland kvinnor, 6,2 procentenheter, jämfört med män, 2,7 procentenheter (figur 3, val kön). De högsta värdena under perioden 2006–2020 uppvisade kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå, med 6,8 procent 2020.

Figur 3. Långtidsarbetslöshet (andel i procent), 25‒64 år, fördelat på utbildningsnivå, 2006‒2020. Möjliga val: kön.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Födelseland

Långtidsarbetslösheten 2020 bland personer födda utanför Europa var 4,5 procent (figur 4). Bland personer födda i Europa utanför Norden var den 1,7 procent och bland personer födda i Sverige 0,5 procent. Gruppen övriga Norden redovisas inte för 2020 då antalet personer var otillräckligt i denna grupp. Långtidsarbetslösheten har under hela perioden 2006–2020 legat högre bland personer födda utanför Europa än i övriga grupper av födelseländer. Under 2020 ökade långtidsarbetslösheten till 5,0 procent för kvinnor födda utanför Europa, från 3,6 procent 2019. Skillnaden i långtidsarbetslöshet mellan personer födda i Sverige och personer födda utanför Europa var större för kvinnor än för män; 4,6 respektive 3,5 procentenheter, 2020 (figur 4, val kön).

Figur 4. Långtidsarbetslöshet (andel i procent), 25‒64 år, fördelat på födelseland, 2006‒2020. Möjliga val: kön.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kring långtidsarbetslöshet kommer från Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU) 2006‒2020. AKU är en urvalsundersökning där ett slumpmässigt urval av befolkningen i Sverige tillfrågas om bland annat arbete och arbetslöshet (9). Urvalet har sedan 2018 minskat vilket innebär att osäkerhetsintervallerna ökat samt att antalet observationer ibland inte räcker till för att redovisa situationen för mindre geografiska områden. Redovisning av långtidsarbetslösheten på regional nivå finns därför inte med här. Detta faktablad uppdateras en gång per år med nya data.

Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Resultaten som beskrivs i texten och visas i figurerna avser andel långtidsarbetslösa i arbetskraften. Samtliga gäller åldrarna 25–64 år. Bland personer äldre än 64 år har många gått i pension, och personer yngre än 25 år utvecklas en ny indikator för att mäta unga som varken arbetar eller. AKU redovisar enligt ILO:s rekommendationer och EU:s förordningar åldersgruppen 15‒74 år sedan 2007 (9).

Enligt SCB:s definition omfattar arbetslöshet personer som är utan förvärvsarbete under en undersökningsvecka, men som sökt arbete den senaste månaden och kan börja ett arbete inom högst två veckor (9). Personer som fått ett arbete som börjar inom tre månader men som skulle kunna arbeta inom högst två veckor räknas också som arbetslösa. Personer som inte har förvärvsarbete och inte heller uppfyller ovanstående kriterier för arbetslöshet kategoriseras som ej tillhörande arbetskraften.

I statistiken används olika termer för att beskriva arbetssituationen, och ett viktigt begrepp när man beräknar andelen arbetslösa är arbetskraften. I arbetskraften ingår endast de som brukar kallas för den arbetsföra befolkningen, det vill säga människor som arbetar eller skulle kunna arbeta om förutsättningarna varit annorlunda, till exempel arbetslösa och tillfälligt sjukskrivna. De som inte tillhör arbetskraften är bland annat pensionärer, heltidsstuderande, intagna på anstalt och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning (figur 5).

Figur 5. Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen.

Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen

Källa: SCB: Bakgrundsfakta, Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik 2013:8, Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) och Arbetsförmedlingens (Af) arbetslöshetsstatistik – En jämförande studie.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Kommissionen för jämlik hälsa. Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa: förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa: slutbetänkande (SOU 2017:47). Stockholm: Wolters Kluwer; 2017 [citerad 16 mars 2022]. Hämtad från: https://www.regeringen.se/49ba4e/contentassets/3917644bbd69413bbc0c017647e53528/nasta-steg-pa-vagen-mot-en-mer-jamlik-halsa-slutbetankande-av-kommissionen-for-jamlik-halsa_sou2017_47.pdf
  2. Toivanen S, Vinberg S. Arbete och ojämlikhet i hälsa i vuxenlivet. I: Rostila M, Toivanen S, redaktörer. Den orättvisa hälsan: om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd. 2 uppl. Stockholm: Liber; 2018. s. 335.
  3. Diderichsen F, Andersen I, Manuel C, Working Group of Danish Review on Social Determinants of H, Andersen A-MN, Bach E, et al. Health inequality: determinants and policies. Scand J Public Health. 2012;40(8 Suppl):12-105. doi:10.1177/1403494812457734.
  4. Janlert U. Arbete, arbetslöshet och jämlik hälsa: en kunskapsöversikt: underlagsrapport nr 2 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa; 2016 [citerad 16 mars 2022]. Hämtad från: http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/arbete-arbetsloshet-och-jamlik-halsa-en-kunskapsoversikt/
  5. Dahl E, Bergsli H, van der Wel KA. Sosial ulikhet i helse: en norsk kunnskapsoversikt. Oslo: Fakultet for samfunnsfag/Sosialforsk. Høgskolan i Oslo og Akershus; 2014 [citerad 16 mars 2022]. Hämtad från: http://tidliginnsats.forebygging.no/Rapporter/Sosial-ulikhet-i-helse-En-norsk-kunnskapsoversikt/
  6. Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Befolkningen 15-74 år (AKU) efter kön, ålder och arbetskraftstillhörighet. År 2021. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 2022 [uppdaterad 28 januari 2022; citerad 16 mars 2022]. Hämtad från: http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__AM__AM0401__AM0401A/NAKUBefolkning2Ar/
  7. Milner A, Page A, LaMontagne AD. Long-term unemployment and suicide: a systematic review and meta-analysis. PLoS One. 2013:8(1):e51333. doi: 10.1371/journal.pone.0051333. Epub 2013 Jan 16.
  8. Eurostat. Long-term unemployment rate by sex. Luxembourg: Eurostat; 2018 [uppdaterad 24 februari 2022; citerad 16 mars 2022]. Hämtad från: https://ec.europa.eu/eurostat/databrowser/view/tesem130/default/table?lang=en
  9. Statistiska centralbyrån (SCB). Kvalitetsdeklaration. Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Stockholm: SCB; 2022 [citerad 16 mars 2022]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/c12fd0d28d604529b2b4ffc2eb742fbe/am0401_kd_2022.pdf