Sammanfattning

Av befolkningen 16–84 år var det enligt 2021 års undersökning 29 procent som uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad. Det var en högre andel kvinnor än män som uppgav detta. Andelen var också högre bland personer med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Under perioden 2006–2021 sågs en generell uppgång i andelen som avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla, och särskilt stor har ökningen varit bland män, bland personer födda i Sverige samt bland unga 16–29 år. Andelen personer som uppgav att de avstått från att gå ut ensam av rädsla varierade mellan länen med som lägst 18 procent och som högst 34 procent år 2018/2021 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

En förutsättning för socialt hållbara bostadsområden är att man känner sig säker och trygg i sin boende- och närmiljö (1). På vilket sätt säkerhets- och trygghetsaspekter påverkar fysisk aktivitet och mer övergripande folkhälsa är ett komplext forskningsområde, men det finns anledning att tro att individens rörelsefrihet ökar med en upplevd trygghet i närområdet och det blir lättare att nyttja de aktiviteter och miljöer som främjar hälsa (2).

I bostadsområden med socioekonomiska utmaningar är det vanligare bland såväl kvinnor som män att avstå från att gå ut ensam av rädsla för hot och våld jämfört med andra bostadsområden (3). Mörker, våldsbrott och annan kriminalitet, hög trafikvolym, höga hastigheter på motorfordon och störande uppträdande, är exempel på företeelser som kan bidra till en känsla av osäkerhet och otrygghet (4). Den faktiska respektive upplevda säkerheten och tryggheten för de som bor och vistas i området kan också påverkas genom planering, byggande och underhåll (4–6).

Kön

År 2021 uppgav 29 procent av befolkningen 16–84 år att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 1). Skillnaden mellan könen var stor, bland kvinnor var andelen 45 procent och bland män var den 14 procent. Den högre andelen bland kvinnor än män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2006–2021. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 sågs en uppgång i andelen som uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län var trenden statistiskt säkerställd både för kvinnor och män. För män steg andelen från 9 till 14 procent och för kvinnor steg den från 40 till 45 procent, 2021 jämfört med 2006.

Ålder

Bland personer 16–29 år var det 39 procent som 2021 uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 2). Bland personer 65–84 år var det 30 procent, bland personer 30–44 år 27 procent och bland personer 45–64 år 25 procent. Att avstå från att gå ut ensam av rädsla var särskilt vanligt bland kvinnor 16–29 år; 64 procent (figur 2, val kön). Den högre andelen i gruppen 16–29 år jämfört med referensgruppen 30–44 år var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. I gruppen 45–64 år sågs en statistiskt säkerställd lägre andel bland kvinnor jämfört med kvinnor i referensgruppen 30–44 år som kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. I gruppen 65–84 år sågs en statistiskt säkerställd högre andel bland män jämfört med referensgruppen män 30–44 år som kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på ålder, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 såg utvecklingen likartad ut för åldersgrupperna vad gäller andelen som avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång i samtliga åldersgrupper. En tydlig uppgång, men från en låg nivå, sågs bland män 30–44 år där andelen steg från 6 procent 2006 till 13 procent 2021. Bland kvinnor 16–29 år steg andelen från 44 procent 2006 till 64 procent 2021.

Utbildningsnivå

Andelen personer 25–84 år som 2021 uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla var 30 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 28 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 26 procent bland personer eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Bland kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå var andelen 47 procent (figur 3, val kön). Bland män med eftergymnasial utbildningsnivå var den 11 procent. Det framkom en statistiskt säkerställd högre andel som avstått från att gå ut ensam av rädsla bland personer med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 25–84 år, fördelat på utbildningsnivå, 2006–2021. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2021 såg utvecklingen likartad ut i utbildningsgrupperna vad gäller andelen som avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång i samtliga utbildningsgrupper. Särskilt tydliga uppgångar, men från låga nivåer, sågs bland män med gymnasial respektive eftergymnasial utbildningsnivå där andelen steg från 10 till 16 procent, respektive från 5 till 11 procent, från 2006 till 2021.

Födelseland

Andelen personer som 2021 uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla var 31 procent bland personer födda i övriga Norden, 30 procent bland personer födda i övriga Europa, 29 procent bland personer födda i Sverige och 27 procent bland personer födda utanför Europa (figur 4). Det fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad i andel mellan referensgruppen födda i Sverige och födda i övriga grupper av födelseländer när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Inom gruppen födda utanför Europa sågs det emellertid bland kvinnor en statistiskt signifikant lägre andel som avstått från att gå ut ensam av rädsla jämfört med kvinnor födda i Sverige, och bland män en statistiskt signifikant högre andel jämfört med män födda i Sverige. Båda dessa skillnader kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Även bland män födda i Europa utanför Norden sågs en statistiskt signifikant högre andel som avstått från att gå ut ensam av rädsla jämfört med män födda i Sverige.

Figur 4. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen som avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla varierade över tid i samtliga grupper av födelseländer under 2006–2021 (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd förändring endast bland personer födda i Sverige, där andelen steg under perioden. Denna uppgång var tydligast bland män.

Län

Andelen som uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam av rädsla år 2018/2021 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen med som lägst 18 procent och som högst 34 procent. Bland länen med lägst andel fanns Norrbottens län och bland länen med högst andel fanns Västmanlands län (figur 5).

Figur 5. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2005/2008–2018/2021. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om att avstå från att gå ut ensam av rädsla kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och avser perioden 2006–2021. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Från och med 2016 görs den vartannat år och för 2018 och framåt har det nationella urvalet fördubblats till 40 000. År 2021 genomfördes en extra omgång av enkäten med anledning av den pågående covid-19-pandemin där ett antal extra pandemirelaterade frågor ställdes. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 44 procent 2021. Lägst svarsfrekvens bland åldersgrupperna fanns i gruppen 16–29 år.

Indikatorn bygger på frågan "Händer det att du avstår från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad?". Svarsalternativen är "Nej", "Ja, ibland" och "Ja, ofta". Andelen som svarat ja redovisas.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt i kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjlig på grund av att antalet personer är otillräckligt. För att få tillräckligt stort dataunderlag redovisas flerårsmedelvärden för län. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år, med start 2005–2008, och baseras på undersökningar inom perioden.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året och linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. utbildningsnivå, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i att avstå från att gå ut ensam på grund av rädsla mellan olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. För län redovisas inte resultat från de statistiska analyserna.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Berglund U, Jergeby U. Stadsrum - människorum: att planera för livet mellan husen. Stockholm: Byggforskningsrådet; 1998.
  2. Folkhälsomyndigheten. På väg mot en god och jämlik hälsa: stödstruktur för det statliga folkhälsoarbetet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020 [citerad 19 oktober 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/p/pa-vag-mot-en-god-och-jamlik-halsa--stodstruktur-for-det-statliga-folkhalsoarbetet/
  3. Statistiska Centralbyrån. Statistisk lägesbild 2021: genomförandet av Agenda 2030 i Sverige. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 2021 [citerad 19 oktober 2021]. Hämtad från: https://scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/miljo/miljoekonomi-och-hallbar-utveckling/indikatorer-for-hallbar-utveckling/pong/publikationer/statistisk-lagesbild-2021--genomforandet-av-agenda-2030-i-sverige/
  4. Faskunger J. Den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet: en kunskapssammanställning för regeringsuppdraget "Byggd miljö och fysisk aktivitet". Östersund: Statens folkhälsoinstitut; 2007. Rapport nr R 2007:3 [citerad 19 oktober 2021].
  5. Boverket. Brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv och åtgärder i samhällsbyggnadsprocessen. Karlskrona: Boverket; 2019. Rapport 2019:20 [citerad 25 oktober 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/publikationer/2019/brottsforebyggande-och-trygghetsskapande-perspektiv/
  6. Ceccato V, Vasquez L, Langefors L, Peterson R. Trygg stadsmiljö: teori och praktik för brottsförebyggande & trygghetsskapande åtgärder. Stockholm: Institutet för samhällsplanering och miljö, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH); 2019 [citerad 25 oktober 2021]. Hämtad från: http://kth.diva-portal.org/smash/get/diva2:1358155/FULLTEXT01.pdf