Sammanfattning

År 2018 uppgav 71 procent av befolkningen 16–84 år en bra eller mycket bra hälsa. Under perioden 2006–2018 ökade denna andel. Andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa var högre bland män än bland kvinnor, och bland yngre jämfört med äldre. Andelen var också högre bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå jämfört med personer med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå. Andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa varierade mellan länen med som lägst 69 procent och som högst 75 procent år 2015/18 (fyraårsmedelvärde).

Introduktion

Självskattat allmänt hälsotillstånd visar hur människor uppfattar sin egen hälsa. Måttet har visats kunna förutsäga en persons framtida hälsa, både fysiskt och psykiskt (1-3). I ett Europeiskt perspektiv framstår svenskars självskattade hälsa som god (4, 5). Jämförelser mellan länder i självskattad hälsa ska dock tolkas med viss försiktighet på grund av kulturskillnader och språkliga nyanser i frågans utformning (3, 5). Undersökningar i Sverige pekar på att vuxnas självskattade allmänna hälsotillstånd utvecklats sämre bland kvinnor och yngre, jämfört med män och äldre, från 80- och 90-talet och framåt (6, 7). En mängd olika faktorer kan påverka den självskattade hälsan. Bland annat kan nämnas socioekonomisk status, bostadsområde, graden av socialt och emotionellt stöd och stress (8–10). Även vissa minoritetsgrupper samt hbtq-personer uppger oftare en sämre självskattad hälsa, jämfört med befolkningen som helhet (11-13).

Kön

Under 2018 uppgav 71 procent av befolkningen 16–84 år en bra eller mycket bra hälsa (figur 1). En högre andel män uppgav en bra eller mycket bra hälsa, 74 procent, jämfört med kvinnor, 69 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå, ålder, födelseland och län.

Figur 1. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav bra eller mycket bra hälsa, fördelat på kön, under perioden 2006–2018.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa ökade något under perioden 2006–2018 (figur 1). Trenden var statistiskt säkerställd för både kvinnor och män. Andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa var 3 procentenheter högre för kvinnor och 2 procentenheter högre för män vid mätningen 2018 jämfört med 2006. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen kvinnor och män som uppgav en bra eller mycket bra hälsa under perioden.

Ålder

Andelen invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa vid mätningen 2018 var högst i åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år, med 79 procent, och lägst i den äldsta åldersgruppen 65–84 år, med 58 procent (figur 2). Motsvarande andel i åldersgruppen 45–64 år var 70 procent. Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och de två äldre åldersgrupperna var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav bra eller mycket bra hälsa, fördelat på ålder, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa ökade 2006–2018 i alla åldersgrupper med undantag för de yngsta, 16–29 år, där andelen i stället
minskade (figur 2). Endast ökningen bland personer 45–64 år, samt minskningen bland personer 16–29 år, var emellertid statistiskt säkerställda. Andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa i åldersgruppen 45–64 år var 3 procentenheter högre vid mätningen 2018 med jämfört med 2006. I den yngsta åldersgruppen var andelen med en bra eller mycket bra hälsa 2 procentenheter lägre. Skillnaden i andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16–29 år minskade under perioden.

Utbildningsnivå

År 2018 var andelen invånare i åldern 25–84 år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa högst bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 79 procent, och lägst bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 54 procent (figur 3). Motsvarande andel bland personer med gymnasial utbildningsnivå var 67 procent. Skillnaderna mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och gymnasial respektive förgymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län.

Figur 3. Andel (procent) invånare i åldern 25–84* år som uppgav bra eller mycket bra hälsa, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

* Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Andelen invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa varierade över tid i alla utbildningsgrupper under perioden 2006–2018 (figur 3). Bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå var andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa 2 procentenheter högre 2018 jämfört med 2006. Trenden var statistiskt säkerställd. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper som uppgav en bra eller mycket bra hälsa under perioden.

Födelseland

Andelen invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa var högst bland personer födda utanför Europa, med 74 procent, och lägst bland personer födda i övriga Norden (utanför Sverige), med 60 procent (figur 4). Motsvarande andelar bland personer födda i Sverige och i övriga Europa (utanför Norden) var båda 72 procent. Oavsett födelseregion uppgav en högre andel män än kvinnor en bra eller mycket bra hälsa 2018 (figur 4, val kön). Skillnaden mellan personer födda i Sverige och födda i övriga Norden var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, ålder och län.

Figur 4. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav bra eller mycket bra hälsa, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2018. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa ökade bland personer födda i alla födelseregioner med undantag för personer födda i övriga Norden, under perioden 2006–2018 (figur 4). Trenden var statistiskt säkerställd för grupperna födda i Sverige, övriga Europa samt övriga världen. Andelen invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa var 2 procentenheter högre bland personer födda i Sverige vid mätningen 2018 jämfört med 2006. Bland personer födda i övriga Europa respektive övriga världen var andelen 8 respektive 14 procentenheter högre. Skillnaden i andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa mellan personer födda i Sverige och övriga födelseregioner, med undantag för övriga Norden, minskade under perioden.

Län

Andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa år 2015/18 (fyraårsmedelvärde) varierade mellan länen med som lägst 69 procent och som högst 75 procent av befolkningen i åldern 16–84 år. (figur 5). Bland länen med högst andel invånare som uppgav en bra eller mycket bra hälsa fanns Hallands och Jönköpings län. Bland länen med lägst andel fanns Norrbottens och Västernorrlands län.

Figur 5. Andel (procent) invånare i åldern 16–84 år som uppgav bra eller mycket bra hälsa, fördelat på län, under perioden 2004/07–2015/18. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och avser perioden 2006–2018. Under perioden 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Sedan 2016 skickas enkäten ut vartannat år. Enkäten skickades till 40 000 personer 2018. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2018. Lägst svarsfrekvens fanns i åldersgruppen 16–29 år. Självrapporterat allmänt hälsotillstånd mäts på en femgradig skala som EU-länderna har enats kring för att följa hälsans utveckling i Europa (14). Här presenteras hur stor andel som svarat "Bra" eller "Mycket bra" på frågan "Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?". Övriga svarsalternativ är "Någorlunda", "Dåligt" samt "Mycket dåligt". Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera
skillnader mellan grupper det senaste året, trender över tid inom en grupp och skillnader i trender över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön,
åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i självskattad hälsa mellan t.ex. olika utbildningsgrupper associeras med utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom vad gäller utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Under rubriken Län används fyraårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Undén A-L, Elofsson S. Självupplevd hälsa : faktorer som påverkar människors egen bedömning. Stockholm: Forskningsrådsnämnden (FRN); 1998.
  2. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2018. [citerad 18 december 2019]. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d16468d6725b48f7bfbad5f56c9a81cf/syfte-bakgrund-nationella-folkhalsoenkaten-2018.pdf (PDF, 894 kB)
  3. Fayers PM, Sprangers MAG. Understanding self-rated health. Lancet.
    2002;359(9302):187-8. DOI:10.1016/S0140-6736(02)07466-4.
  4. Eurostat. Self-perceived health statistics. Eurostat Statistics
    Explained. 2019 [citerad 18 december 2019]. Hämtad från: ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Self-perceived_health_statistics
  5. Jürges H. True health vs response styles: exploring cross-country
    differences in self-reported health. Health Econ. 2007;16(2):163-78.
    DOI:10.1002/hec.1134
  6. Waller Lidström M, Wennberg P, Lundqvist R, Forssén A, Waller G. Time trends of comparative self-rated health in adults aged 25-34 in the Northern Sweden MONICA study, 1990-2014. PLoS One. 2017;12(11):e0187896-e. DOI:10.1371/journal.pone.0187896.
  7. Johansson SE, Midlov P, Sundquist J, Sundquist K, Calling S. Longitudinal trends in good self-rated health: effects of age and birth cohort in a 25-year follow-up study in Sweden. Int J Public Health. 2015;60(3):363-73. DOI:10.1007/s00038-015-0658-y.
  8. Reche E, König H-H, Hajek A. Income, Self-Rated Health, and Morbidity. A Systematic Review of Longitudinal Studies. Int J Environ Res Public Health. 2019;16(16):2884. DOI:10.3390/ijerph16162884.
  9. Moor I, Spallek J, Richter M. Explaining socioeconomic inequalities in self-rated health: a systematic review of the relative contribution of material, psychosocial and behavioural factors. J Epidemiol Community Health. 2017;71(6):565-75. DOI:10.1136/jech-2016-207589.
  10. Kristenson M. Betydelsen av psykosociala faktorer för en jämlik hälsa. Underlagsrapport nr 7 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa, 2017. [citerad 18 december 2019]. Hämtad från: kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/betydelsen-av-psykosociala-faktorer-for-en-jamlik-halsa/
  11. Nielsen SS, Krasnik A. Poorer self-perceived health among migrants and
    ethnic minorities versus the majority population in Europe: a systematic
    review. Int J Public Health. 2010;55(5):357-71. DOI:10.1007/s00038-010-0145-4.
  12. Statens folkhälsoinstitut. Hur mår Sveriges nationella minoriteter? Kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt förslag till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Östersund: Statens folkhälsoinstitut, 2010.
  13. Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner – en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2015. [citerad 18 december 2019]. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/halsan-och-halsans-bestamningsfaktorer-for-transpersoner-en-rapport-om-halsolaget-bland-transpersoner-i-sverige/
  14. Robine J-M, Jagger C, Euro RG. Creating a coherent set of indicators to monitor health across Europe: the Euro-REVES 2 project. Eur J Public Health. 2003;13(3 Suppl):6-14. DOI:10.1093/eurpub/13.suppl_1.6.