Sammanfattning

År 2020 uppgav 73 procent av befolkningen 16–84 år att de har en bra eller mycket bra hälsa. Andelen var högre bland män än bland kvinnor, och högre bland yngre jämfört med äldre. Bland personer med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå fanns en lägre andel som skattade sin hälsa som bra eller mycket bra jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Under perioden 2006–2020 ökade andelen som skattade sin hälsa som bra eller mycket bra. En särskilt stor ökning sågs bland personer födda utanför Europa. Andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa varierade mellan länen med som lägst 66 procent och som högst 76 procent år 2017/20 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Självskattat allmänt hälsotillstånd visar hur människor uppfattar sin egen hälsa. Måttet har visats kunna förutsäga en persons framtida hälsa (1-3). I ett Europeiskt perspektiv framstår svenskarnas självskattade hälsa som god (4, 5). Jämförelser mellan länder av självskattad hälsa ska dock tolkas med viss försiktighet på grund av kulturskillnader och språkliga nyanser i frågans utformning (5). Undersökningar i Sverige pekar på att självskattat allmänt hälsotillstånd bland vuxna har utvecklats sämre bland kvinnor och bland yngre än bland män och äldre, från 80- och 90-talen och framåt (6, 7). En mängd faktorer påverkar hur man skattar sitt allmänna hälsotillstånd, som socioekonomisk status, bostadsområde, graden av socialt och emotionellt stöd och stress (8–10). Vissa minoritetsgrupper, hbtq-personer samt personer med funktionshinder skattar oftare sin hälsa som dålig jämfört med befolkningen som helhet (11-14).

Kön

År 2020 uppgav 73 procent av befolkningen 16–84 år en bra eller mycket bra hälsa (figur 1). En högre andel män uppgav en bra eller mycket bra hälsa, 76 procent, än kvinnor, 71 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå, ålder, födelseland och län.

Figur 1. Andel (procent) invånare 16–84 år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa, fördelat på kön, under perioden 2006–2020. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa ökade under perioden 2006–2020 (figur 1). När hänsyn togs till utbildningsnivå, ålder, födelseland och län var ökningen statistiskt säkerställd och ungefär lika stor för kvinnor som för män. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen kvinnor och män som uppgav en bra eller mycket bra hälsa under perioden.

Ålder

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa vid mätningen 2020 var 82 procent i de två yngsta åldersgrupperna 16–29 år och 30–44 år, 72 procent i åldersgruppen 45–64 år och 59 procent bland de äldsta, 65–84 år (figur 2). Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och de två äldre åldersgrupperna var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. Det framkom även en statistiskt säkerställd skillnad i den yngsta åldersgruppen 16–29 år jämfört med referensgruppen 30–44 år när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) invånare 16–84 år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa, fördelat på ålder, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa ökade 2006–2020 i alla åldersgrupper undantaget de yngsta, 16–29 år (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd minskning i åldersgruppen 16–29 år av andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa, och en ökning i åldersgrupperna 30–44 år och 45–64 år. Skillnaden i andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 16–29 år minskade under perioden.

Utbildningsnivå

År 2020 var andelen personer 25–84 år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa 80 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå och 57 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå (figur 3). Andelen bland personer med gymnasial utbildningsnivå var 68 procent. Skillnaden mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län.

Figur 3. Andel (procent) invånare 25–84* år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

* Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa ökade i alla utbildningsgrupper under perioden 2006–2020 (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län var samtliga dessa trender statistiskt säkerställda. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och övriga utbildningsgrupper som uppgav en bra eller mycket bra hälsa under perioden.

Födelseland

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa var 77 procent bland personer födda utanför Europa och 61 procent bland personer födda i andra nordiska länder än Sverige (figur 4). Motsvarande andel bland personer födda i Sverige var 74 procent och bland personer födda i övriga Europa (utanför Norden) 70 procent. Skillnaden mellan personer födda i Sverige och födda i övriga Norden respektive övriga Europa var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Skillnaden mellan gruppen födda i övriga världen och gruppen födda i Sverige var inte statistiskt signifikant när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 4. Andel (procent) invånare 16–84 år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa ökade i alla grupper av födelseländer undantaget personer födda i övriga Norden, under perioden 2006–2020 (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län var ökningarna statistiskt säkerställda. Bland personer födda utanför Europa sågs en särskilt stor ökning; andelen var 17 procentenheter högre 2020 än 2006. Det skedde ingen tydlig förändring i skillnaden mellan andelen födda i Sverige och personer födda i övriga grupper av födelseländer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa under perioden.

Län

Andelen i befolkningen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa år 2017/20 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen, med som lägst 66 procent och som högst 76 procent (figur 5). Bland länen med högst andel fanns Stockholms, Uppsala och Hallands län. Bland länen med lägst andel fanns Jämtlands och Gotlands län.

Figur 5. Andel (procent) invånare 16–84 år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa, fördelat på län, under perioden 2004/07–2017/20. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor" (HLV) och avser perioden 2006–2020. Under perioden 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Efter 2016 skickas enkäten ut vartannat år till ett dubbelt så stort urval. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2020. Lägst svarsfrekvens fanns i åldersgruppen 16–29 år.

Självrapporterat allmänt hälsotillstånd mäts på en femgradig skala som EU-länderna har enats kring för att följa hälsoläget i Europa (14). Här presenteras hur stor andel som svarat "Bra" eller "Mycket bra" på frågan "Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?". Övriga svarsalternativ är "Någorlunda", "Dåligt" samt "Mycket dåligt".

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjlig på grund av att antalet personer är otillräckligt.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senaste året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i självskattad hälsa mellan t.ex. olika utbildningsgrupper associeras med utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen. Under rubriken Län används flerårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år och baseras på de undersökningar som gjorts inom perioden.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten: hälsa på lika villkor. Solna: Folkhälsomyndigheten 2020. [citerad 25 november 2020]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/syfte-och-bakgrund-till-fragorna-i-nationella-folkhalsoenkaten-halsa-pa-lika-villkor-ar-2020/
  2. DeSalvo KB, Bloser N, Reynolds K, He J, Muntner P. Mortality Prediction with a Single General Self-Rated Health Question. J Gen Intern Med. 2006;21(3):267-75. doi:10.1111/j.1525-1497.2005.00291
  3. Fayers PM, Sprangers MAG. Understanding self-rated health. Lancet. 2002;359(9302):187-8. doi:10.1016/S0140-6736(02)07466-4.
  4. 4. Eurostat. Self-perceived health statistics. Luxembourg: Eurostat Statistics Explained, 2019. [citerad 25 november 2020]. Hämtad från: https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Self-perceived_health_statistics
  5. Jürges H. True health vs response styles: exploring cross-country differences in self-reported health. Health Econ. 2007;16(2):163-78. doi:10.1002/hec.1134.
  6. Waller Lidström M, Wennberg P, Lundqvist R, Forssén A, Waller G. Time trends of comparative self-rated health in adults aged 25-34 in the Northern Sweden MONICA study, 1990-2014. PLoS One. 2017;12(11):e0187896-e. doi:10.1371/journal.pone.0187896.
  7. Johansson SE, Midlov P, Sundquist J, Sundquist K, Calling S. Longitudinal trends in good self-rated health: effects of age and birth cohort in a 25-year follow-up study in Sweden. Int J Public Health. 2015;60(3):363-73. doi:10.1007/s00038-015-0658-y.
  8. Reche E, König H-H, Hajek A. Income, self-rated health, and morbidity: a systematic review of longitudinal studies. Int J Environ Res Public Health. 2019;16(16):2884. doi:10.3390/ijerph16162884.
  9. Moor I, Spallek J, Richter M. Explaining socioeconomic inequalities in self-rated health: a systematic review of the relative contribution of material, psychosocial and behavioural factors. J Epidemiol Community Health. 2017;71(6):565-75. doi:10.1136/jech-2016-207589.
  10. Kristenson M. Betydelsen av psykosociala faktorer för en jämlik hälsa: underlagsrapport nr 7 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa, 2017 [citerad 25 november 2020]. Hämtad från: http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/betydelsen-av-psykosociala-faktorer-for-en-jamlik-halsa/
  11. Nielsen SS, Krasnik A. Poorer self-perceived health among migrants and ethnic minorities versus the majority population in Europe: a systematic review. Int J Public Health. 2010;55(5):357-71. doi:10.1007/s00038-010-0145-4.
  12. Statens folkhälsoinstitut. Hur mår Sveriges nationella minoriteter? Kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt förslag till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Östersund: Statens folkhälsoinstitut, 2010. Dnr 00470-2014, Hänvisning: INFA 2009/249.
  13. Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner: en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2015. Dnr 01748-2015.
  14. Robine J-M, Jagger C, Euro RG. Creating a coherent set of indicators to monitor health across Europe: the Euro-REVES 2 project. Eur J Public Health. 2003;13(3 Suppl):6-14. doi:10.1093/eurpub/13.suppl_1.6.
  15. Folkhälsomyndigheten. Slutrapportering av regeringsuppdrag inom ramen för "En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016" Dnr 00599/2014, 15 mars 2016. Solna: Folkhälsomyndigheten, 2016. [citerad 30 november 2020]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/halsa-i-olika-grupper/funktionsnedsattning/myndighetens-uppdrag-inom-funktionsnedsattning/