Sammanfattning

Av befolkningen 16–84 år var det enligt 2021 års undersökning 74 procent som uppgav att de har en bra eller mycket bra hälsa. Andelen var högre bland män än bland kvinnor, och högre bland yngre jämfört med äldre. Bland personer med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå var andelen som skattade sin hälsa som bra eller mycket bra lägre, jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Under perioden 2006–2021 ökade andelen i befolkningen som skattade sin hälsa som bra eller mycket bra. Andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa varierade mellan länen med som lägst 68 procent och som högst 76 procent år 2018/21 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Självskattad hälsa visar hur människor uppfattar sin egen hälsa. Måttet har visats kunna förutsäga en persons framtida hälsa (1-3). I ett Europeiskt perspektiv framstår svenskarnas självskattade hälsa som god (4, 5). Jämförelser av självskattad hälsa mellan länder ska dock tolkas med viss försiktighet på grund av kulturskillnader och språkliga nyanser i frågans utformning (5). Undersökningar i Sverige pekar på att det självskattade allmänna hälsotillståndet bland vuxna har utvecklats sämre bland kvinnor och bland yngre än bland män och äldre från 80- och 90-talen och framåt (6, 7). En mängd faktorer påverkar hur man skattar sitt allmänna hälsotillstånd, som socioekonomisk status, bostadsområde, graden av socialt och emotionellt stöd och stress (8–10). Vissa minoritetsgrupper, hbtq-personer samt personer med funktionsnedsättning skattar oftare sin hälsa som sämre jämfört med befolkningen som helhet (11-14).

Kön

År 2021 uppgav 74 procent av befolkningen 16–84 år en bra eller mycket bra hälsa (figur 1). En högre andel män än kvinnor uppgav en bra eller mycket bra hälsa, 77 respektive 72 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Bra eller mycket bra hälsa (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2006–2021. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa steg under perioden 2006–2021 (figur 1). När hänsyn togs till utbildningsnivå, ålder, födelseland och län var trenden statistiskt säkerställd både totalt och för respektive kön.

Ålder

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa 2021 var 80 procent bland personer 16–29 år, 82 procent bland personer 30–44 år, 73 procent bland personer 45–64 år och 63 procent bland personer 65–84 år (figur 2). Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och de två äldre åldersgrupperna var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Bra eller mycket bra hälsa (andel i procent), 16–84 år, fördelat på ålder, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa steg 2006–2021 i alla åldersgrupper undantaget den yngsta åldersgruppen, 16–29 år (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd nedgång i åldersgruppen 16–29 år av andelen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa, och en uppgång i övriga åldersgrupper.

Utbildningsnivå

År 2021 var andelen personer 25–84 år som uppgav en bra eller mycket bra hälsa 81 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 71 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 60 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå (figur 3). Skillnaden mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå och förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Bra eller mycket bra hälsa (andel i procent), 25–84 år, fördelat på utbildningsnivå, 2006–2021. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa steg i alla utbildningsgrupper under perioden 2006–2021 (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län var uppgången i samtliga grupper statistiskt säkerställd.

Födelseland

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa var 77 procent bland personer födda utanför Europa, 74 procent bland personer födda i Sverige, 76 procent bland personer födda i övriga Europa och 71 procent bland personer födda i övriga Norden (figur 4). Skillnaden mellan personer födda i Sverige och utanför Europa var statistiskt säkerställd men kvarstod inte när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 4. Bra eller mycket bra hälsa (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Andelen personer som uppgav en bra eller mycket bra hälsa steg i alla grupper av födelseländer under perioden 2006–2021 (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län var dessa trender statistiskt säkerställda.

Län

Andelen i befolkningen som uppgav en bra eller mycket bra hälsa år 2018/21 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen, med som lägst 68 procent och som högst 76 procent (figur 5). Bland länen med högst andel fanns Stockholms län och bland länen med lägst andel fanns Jämtlands län.

Figur 5. Bra eller mycket bra hälsa (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2004/2007–2018/2021. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor" (HLV) och avser perioden 2006–2021. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Från och med 2016 görs den vartannat år och för 2018 och framåt har det nationella urvalet fördubblats till 40 000. År 2021 genomfördes en extra omgång av enkäten på grund av den pågående covid-19-pandemin där ett antal extra pandemirelaterade frågor ställdes. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 44 procent 2021.

Självrapporterat allmänt hälsotillstånd mäts på en femgradig skala som EU-länderna har enats kring för att följa hälsoläget i Europa (14). Här presenteras hur stor andel som svarat "Bra" eller "Mycket bra" på frågan "Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?". Övriga svarsalternativ är "Någorlunda", "Dåligt" samt "Mycket dåligt".

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjlig på grund av att antalet personer är otillräckligt. För län används flerårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år, med start 2004–2007, och baseras på de undersökningar som gjorts inom perioden.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året och linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för dem över 74 år 2006–2009. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper, och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. utbildningsnivå, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i självskattad hälsa mellan t.ex. olika utbildningsgrupper associeras med utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. För län redovisas inte resultat från de statistiska analyserna.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Folkhälsomyndigheten. Syfte och bakgrund till frågorna i nationella folkhälsoenkäten: hälsa på lika villkor. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [citerad 3 november 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/s/syfte-och-bakgrund-till-fragorna-i-nationella-folkhalsoenkaten-halsa-pa-lika-villkor-ar-2020/
  2. DeSalvo KB, Bloser N, Reynolds K, He J, Muntner P. Mortality prediction with a single general self-rated health question: a meta-analysis. J Gen Intern Med. 2006;21(3):267–75. doi:10.1111/j.1525-1497.2005.00291
  3. Fayers PM, Sprangers MAG. Understanding self-rated health. Lancet. 2002;359(9302):187–8. doi:10.1016/S0140-6736(02)07466-4.
  4. Eurostat. Self-perceived health statistics. Luxembourg: Eurostat Statistics Explained; 2019. [citerad 3 november 2021]. Hämtad från: https://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Self-perceived_health_statistics
  5. Jürges H. True health vs response styles: exploring cross-country differences in self-reported health. Health Econ. 2007;16(2):163–78. doi:10.1002/hec.1134.
  6. Waller Lidström M, Wennberg P, Lundqvist R, Forssén A, Waller G. Time trends of comparative self-rated health in adults aged 25–34 in the Northern Sweden MONICA study, 1990–2014. PLoS One. 2017;12(11):e0187896-e. doi:10.1371/journal.pone.0187896.
  7. Johansson SE, Midlov P, Sundquist J, Sundquist K, Calling S. Longitudinal trends in good self-rated health: effects of age and birth cohort in a 25-year follow-up study in Sweden. Int J Public Health. 2015;60(3):363–73. doi:10.1007/s00038-015-0658-y.
  8. Reche E, König H-H, Hajek A. Income, self-rated health, and morbidity: a systematic review of longitudinal studies. Int J Environ Res Public Health. 2019;16(16):2884. doi:10.3390/ijerph16162884.
  9. Moor I, Spallek J, Richter M. Explaining socioeconomic inequalities in self-rated health: a systematic review of the relative contribution of material, psychosocial and behavioural factors. J Epidemiol Community Health. 2017;71(6):565–75. doi:10.1136/jech-2016-207589.
  10. Kristenson M. Betydelsen av psykosociala faktorer för en jämlik hälsa: underlagsrapport nr 7 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa; 2017 [citerad 3 november 2021]. Hämtad från: http://kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/betydelsen-av-psykosociala-faktorer-for-en-jamlik-halsa/
  11. Nielsen SS, Krasnik A. Poorer self-perceived health among migrants and ethnic minorities versus the majority population in Europe: a systematic review. Int J Public Health. 2010;55(5):357-71. DOI:10.1007/s00038-010-0145-4.
  12. Statens folkhälsoinstitut. Hur mår Sveriges nationella minoriteter? Kartläggning av hälsosituationen bland de nationella minoriteterna samt förslag till förebyggande och hälsofrämjande åtgärder. Östersund: Statens folkhälsoinstitut; 2010.
  13. Folkhälsomyndigheten. Hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för transpersoner: en rapport om hälsoläget bland transpersoner i Sverige. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2015.
  14. Robine J-M, Jagger C, Euro RG. Creating a coherent set of indicators to monitor health across Europe: the Euro-REVES 2 project. Eur J Public Health. 2003;13(3 Suppl):6–14. doi:10.1093/eurpub/13.suppl_1.6.
  15. Folkhälsomyndigheten. Slutrapportering av regeringsuppdrag inom ramen för ”En strategi för genomförande av funktionshinderspolitiken 2011–2016”. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2016. [citerad 3 november 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/halsa-i-olika-grupper/funktionsnedsattning/myndighetens-uppdrag-inom-funktionsnedsattning/