Sammanfattning

Totalt vårdades 11 922 personer 15 år eller äldre inom slutenvård eller specialiserad öppenvård för våldsrelaterade skador 2019, vilket motsvarar 141 vårdade per 100 000 invånare. Det var vanligare bland män än bland kvinnor, och speciellt vanligt i den yngsta åldersgruppen, att ha vårdats för våldsrelaterade skador. Det var även vanligare bland personer med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå jämfört med personer med eftergymnasial utbildningsnivå, samt bland män födda utanför Europa jämfört med män födda i Sverige. Under perioden 2006–2019 sågs en nedgång av antalet vårdade för våldsrelaterade skador framför allt bland yngre män, medan det sågs en uppgång bland kvinnor. Våldsrelaterade skador varierade mellan länen med som lägst 70 och som högst 203 vårdade per 100 000 invånare år 2015/19 (femårsmedelvärde).

Introduktion

Våld är ett utbrett samhällsproblem och ett allvarligt hot mot människors trygghet och hälsa. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) sker det globalt varje år uppemot en halv miljon våldsrelaterade skador med dödlig utgång (1). I Sverige minskade antalet fall av dödligt våld från början av 1990-talet (1,4 fall per 100 000 invånare) fram till 2014, för att sedan öka igen till omkring 1 per 100 000 invånare 2017 (2). Det finns ett samband mellan våldsutsatthet och rökning, riskbruk av alkohol, droganvändning, psykisk ohälsa och självmord (1). Det finns också ett samband mellan våldsutsatthet och sexuella riskbeteenden samt olika typer av sociala problem (1). Det finns skillnader i utsatthet för våld, hot om våld och trakasserier, samt rädsla för att bli utsatt för detta, mellan olika grupper baserat på bland annat kön, ålder, utbildningsnivå och sexuell läggning (3–4).

Indikatorn våldsrelaterade skador mäter antalet personer 15 år och äldre som vårdats inom slutenvård eller specialiserad öppenvård för våldsrelaterade skador under ett visst kalenderår.

Kön

Totalt vårdades 11 922 personer 15 år och äldre för våldsrelaterade skador 2019, vilket motsvarar 141 vårdade per 100 000 invånare (figur 1). Bland män var antalet vårdade 171 per 100 000 och bland kvinnor 111 vårdade per 100 000. Den högre andelen bland män än bland kvinnor var statistiskt säkerställd men skillnaden minskade när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Detta kan till stor del förklaras av olika åldersfördelning mellan grupperna. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Våldsrelaterade skador (antal vårdade per 100 000), 15 år och äldre, fördelat på kön, 2006–2019. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Socialstyrelsen, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2019 såg utvecklingen av antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 olika ut för kvinnor och män (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en nedgång totalt sett med 14 procent, och bland män med 30 procent. Bland kvinnor, däremot, ökade de våldsrelaterade skadorna med 35 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män i antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare minskade under perioden.

Ålder

Våldsrelaterade skador minskar med stigande ålder. Antalet vårdade var högst i den yngsta åldersgruppen, 15–29 år, med 336 vårdade per 100 000 invånare 2019 (figur 2). Bland personer 30–44 år var antalet 158 per 100 000, bland personer 45–64 år 82 per 100 000, bland personer 65–84 år 18 per 100 000 och bland personer 85 år och äldre 11 per 100 000. Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och övrig respektive åldersgrupp var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Våldsrelaterade skador (antal vårdade per 100 000), 15 år och äldre, fördelat på ålder, 2006–2019. Möjliga val: kön.

Källa: Socialstyrelsen, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2019 såg utvecklingen av antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare olika ut i de olika åldersgrupperna (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs ingen statistiskt säkerställd förändring i åldersgrupperna från 65 år och uppåt, medan det bland personer under 65 år sågs en nedgång i två av de tre åldersgrupperna bland män och en uppgång i alla tre åldersgrupper bland kvinnor. Bland män 15–29 år och 30–44 år var nedgången 45 respektive 12 procent. Bland kvinnor 15–29 år, 30–44 år och 45–64 år var uppgången 22, 49 respektive 38 procent. Skillnaden i antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgruppen 15–29 år minskade under perioden.

Utbildningsnivå

Antalet personer 25 år och äldre som vårdats 2019 för våldsrelaterade skador var 177 per 100 000 med förgymnasial utbildningsnivå, 115 per 100 000 med gymnasial utbildningsnivå och 54 per 100 000 med eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Skillnaden mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och gymnasial respektive förgymnasial utbildningsnivå ökade när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Detta förklaras till stor del av olika ålderssammansättningar i de olika utbildningsgrupperna. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Våldsrelaterade skador (antal vårdade per 100 000), 25 år och äldre, fördelat på utbildningsnivå, 2006–2019. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Socialstyrelsen, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2019 såg utvecklingen olika ut i utbildningsgrupperna avseende antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång med 66 procent bland kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå, med 51 procent bland kvinnor med gymnasial utbildningsnivå och med 17 procent bland kvinnor med eftergymnasial utbildningsnivå. Bland män med förgymnasial utbildningsnivå sågs också en ökning av antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000, med 11 procent, medan minskningar sågs bland män med gymnasial eller eftergymnasial utbildningsnivå, med 19 respektive 32 procent. Skillnaden mellan gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå och gruppen med förgymnasial utbildningsnivå i antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare ökade under perioden.

Födelseland

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador 2019 var 303 per 100 000 invånare bland personer födda utanför Europa, 124 per 100 000 födda i Europa utanför Norden, 120 per 100 000 födda i Sverige och 98 per 100 000 födda i övriga Norden (figur 4). Skillnaden mellan personer födda i Sverige och födda i övriga världen var statistiskt säkerställd men minskade när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län, och kvarstod då bara för män. Det framkom även en statistiskt säkerställd skillnad mellan personer födda i Sverige och personer födda övriga Norden, som gällde både kvinnor och män, när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Förändringarna vid justering förklaras till stor del av olika åldersfördelning i de olika grupperna av födelseländer, se även åldersstandardiserade siffror (figur 4, val åldersstandardiserat).

Figur 4. Våldsrelaterade skador (antal vårdade per 100 000), 15 år och äldre, fördelat på födelseland, 2006–2019. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Socialstyrelsen, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2019 sågs en nedgång av antalet vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare i nästan alla grupper av födelseländer, men utvecklingen var inte densamma för kvinnor och män (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd nedgång bland män födda i Sverige med 32 procent men en uppgång bland kvinnor födda i Sverige med 50 procent. Bland män födda utanför Europa sågs en nedgång med 21 procent; här har statistisk analys för kvinnor inte kunnat göras på grund av för få fall. Bland kvinnor födda i övriga Norden sågs en uppgång; här har statistisk analys för män inte kunnat göras på grund av för få fall. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring under perioden i skillnaden mellan gruppen födda i Sverige och i övrig respektive grupp av födelseländer i antal vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000.

Län

Antalet vårdade för våldsrelaterade skador år 2015/19 (femårsmedelvärde) varierade mellan länen med som lägst 70 och som högst 203 vårdade per 100 000 invånare (figur 5). Bland länen med lägst antal vårdade fanns Västerbottens län och bland länen med högst antal vårdade fanns Södermanlands län. På grund av att ålderssammansättningen ser olika ut i olika län och kommuner kan resultaten ändras vid åldersstandardisering. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 5, val åldersstandardiserat).

Figur 5. Våldsrelaterade skador (antal vårdade per 100 000), 15 år och äldre, fördelat på län, 2006/10 –2015/19. Möjliga val: kön, åldersstandardiserat och kommunnivå.

Källa: Socialstyrelsen, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Måttet som anges här är incidens bland personer 15 år och äldre, det vill säga antalet per 100 000 som vårdats inom slutenvård eller specialiserad öppenvård för våldsrelaterade skador under ett visst kalenderår. Endast det första vårdtillfället per patient och kalenderår används.

Våldsrelaterade skador definieras utifrån skadediagnos enligt ICD-10: X85–Y09. Våldsskada innebär övergrepp av annan person och innefattar exempelvis misshandel och övergrepp med olika former av tillhyggen men även försummelse och vanvård. Uppgifterna om våldsrelaterade skador är hämtade från Socialstyrelsens patientregister 2006–2019 och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten.

Deskriptiv statistik redovisas som antal våldsrelaterade skador och antal vårdade för våldsrelaterade skador per 100 000 invånare för personer 15 år och äldre. Utbildningsnivå redovisas för personer 25 år och äldre, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön, utbildningsnivå, födelseland och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper, och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i våldsrelaterade skador mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 15 år och äldre för kön, ålder och födelseland och på åldrarna 25 år och äldre för utbildningsnivå.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen. Under rubriken Län används femårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. World Health Organization (WHO). Global Status Report on Violence Prevention 2014. Geneva: WHO; 2014. [citerad 21 januari 2021]. Hämtad från: apps.who.int/iris/handle/10665/145086
  2. Brottsförebyggande rådet (Brå). Dödligt våld i Sverige 1990–2017: omfattning, utveckling och karaktär. Stockholm: Brå; 2019. Rapport 2019:6. [citerad 21 januari 2021]. Hämtad från: www.bra.se/download/18.62c6cfa2166eca5d70e1dc50/1560341522859/2019_6_Dodligt_vald_i_Sverige_1990_2017.pdf
  3. Folkhälsomyndigheten. Folkhälsodata: nationella folkhälsoenkäten, nationella och regionala resultat: sociala relationer (självrapporterat): utsatt för fysiskt våld. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [citerad 21 januari 2021]. Hämtad från: http://fohm-app.folkhalsomyndigheten.se/Folkhalsodata/pxweb/sv/B_HLV/B_HLV__eSocialarel__aSocialarel/
  4. Folkhälsomyndigheten. Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland homo- och bisexuella personer: resultat från nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2014. [citerad 21 januari 2021]. Hämtad från: www.folkhalsomyndigheten.se/globalassets/nyheter-press/dokument-nyheter/2014/utv-halsan-bestamningsfaktorer-homo-bi-fina-2014.pdf (PDF, 4,3 MB)