Sammanfattning

År 2019 hade 14 procent av Sveriges vuxna befolkning låg ekonomisk standard. Andelen med låg ekonomisk standard var högre bland kvinnor än bland män, och kvinnor 85 år eller äldre hörde till dem med högst andel. Till dem med lägst andel hörde kvinnor och män 45‒64 år. Bland personer födda utanför Europa var det ungefär tre gånger så vanligt att leva med låg ekonomisk standard jämfört med personer födda i Sverige. Under perioden 2011‒2019 sjönk andelen med låg ekonomisk standard framför allt bland män i åldersgrupperna upp till 44 år, bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå samt bland personer med födelseländer utanför Norden. Under samma period steg andelen med låg ekonomisk standard framför allt bland personer med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå, bland personer födda i Sverige samt bland personer i åldersgrupperna 45 år och äldre. Andelen personer med låg ekonomisk standard varierade mellan länen med som lägst 11 procent och som högst 17 procent 2019.

Introduktion

Låg ekonomisk standard innebär att hushållets disponibla inkomst med hänsyn taget till vilka som bor i hushållet är lägre än 60 procent av medianvärdet för riket. Det är ett mått som anger vilka i samhället som löper risk för fattigdom jämfört med andra. Bristande ekonomiska resurser kan påverka hälsan på flera sätt. Dels genom en direkt effekt på de materiella förutsättningarna för överlevnad, dels genom en effekt på social delaktighet och möjligheten att styra sitt liv (1). I förlängningen påverkar det även risken att dö i förtid (2).

Arbete är den viktigaste källan till inkomst och risken att leva med låg ekonomisk standard är därför högre i hushåll där en eller flera vuxna är arbetslösa. Att ha dålig hälsa är i sig förknippat med högre risk för arbetslöshet och ekonomisk utsatthet. Den ekonomiska standarden har generellt ökat i Sverige över tid och de flesta har fått det bättre (3–4). Den absoluta fattigdomen, som exempelvis kan mätas genom andelen som har inkomster som inte räcker till att betala nödvändiga levnadsomkostnader (SCB benämner detta mått Låg inkomststandard), har minskat (3). Samtidigt har grupper med låga inkomster haft en sämre inkomstutveckling och den relativa fattigdomen, det vill säga andelen med låg ekonomisk standard, har mer än fördubblats sedan början av 1990-talet (3–4). Andelen som lever med låg ekonomisk standard har inte bara ökat bland arbetslösa. Av dem som arbetar är det vanligast med låg ekonomisk standard bland ensamstående mödrar, bland yngre vuxna samt bland utlandsfödda (5). Sedan 1999 har andelen vuxna med låg ekonomisk standard ökat i alla hushållstyper (ensamstående och sammanboende, med och utan barn), men mest i hushåll med ensamstående mödrar (6). Se även de relaterade indikatorerna Låg ekonmisk standard (relativ), barn och Ekonomisk standard.

Kön

År 2018 levde 14 procent av Sveriges befolkning 20 år och äldre med låg ekonomisk standard (figur 1). En större andel kvinnor än män, 15 respektive 12 procent, hade låg ekonomisk standard. Det var under hela perioden 2011‒2019 fler kvinnor än män som levde med låg ekonomisk standard. Skillnaden mellan kvinnor och män 2019 var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även ��ldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Låg ekonomisk standard (andel i procent), 20 år och äldre, fördelat på kön, 2011‒2019. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2019 såg utvecklingen av andelen med låg ekonomisk standard något olika ut för kvinnor och män (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd nedgång med 4 procent bland män, och en uppgång med 8 procent bland kvinnor. Totalt i befolkningen 20 år och äldre steg andelen med låg ekonomisk standard med 2 procent.

Ålder

År 2019 var andelen i åldersgruppen 85 år och äldre som levde med låg ekonomisk standard 28 procent (figur 2). I denna åldersgrupp hade 35 procent av kvinnorna låg ekonomisk standard, medan motsvarande andel bland män var 15 procent (figur 2, val kön). I åldersgrupperna 20–29 år, 30–44 år, 65‒84 år och 45‒64 år var andelen med låg ekonomisk standard 17, 15, 13 respektive 10 procent. Skillnaden, med högre andelar i åldersgrupperna 20–29 år respektive 85 år och äldre jämfört med referensgruppen 30‒44 år, kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. Den lägre andelen bland personer 45‒64 år var också statistiskt säkerställd och skillnaden ökade jämfört med referensgruppen när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. I åldersgruppen 65–84 år sågs ingen statistiskt säkerställd skillnad jämfört med referensgruppen när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. Medan andelen med låg ekonomisk standard bland män 85 år eller äldre var en fjärdedel högre än referensgruppen män 30‒44 år, var motsvarande skillnad i andel bland kvinnor 85 år eller äldre (jämfört med kvinnor 30‒44 år) nästan dubbelt så hög.

Figur 2. Låg ekonomisk standard (andel i procent), 20 år och äldre, fördelat på ålder, 2011‒2019. Möjliga val: kön.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2019 såg utvecklingen av andelen personer med låg ekonomisk standard olika ut i åldersgrupperna (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd nedgång med 26 procent bland personer 20‒29 år och med 9 procent bland män 30‒44 år. Bland äldre vuxna, 45‒64 år, 65‒84 år och 85 år och äldre, sågs däremot en statistiskt säkerställd uppgång med 8, 40 respektive 25 procent när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. Bland kvinnor 65‒84 år var uppgången 44 procent medan uppgången bland män i samma åldersgrupp var 34 procent under perioden.

Utbildningsnivå

År 2019 var andelen som levde med låg ekonomisk standard 26 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 12 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 8,2 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). Den åldersstandardiserade andelen bland kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå var 34 procent, medan motsvarande andel bland män med samma utbildningsnivå var 23 procent (figur 3, val kön och åldersstandardiserat). Bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå var den åldersstandardiserade andelen män respektive kvinnor med låg ekonomisk standard mer lika varandra, 8,2 respektive 7,8 procent. Skillnaden mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå och personer med gymnasial respektive förgymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod för gruppen med gymnasial utbildningsnivå när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. I gruppen med förgymnasial utbildningsnivå minskade skillnaden mot gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län men det var ändå 2,5 gånger vanligare att leva med låg ekonomisk standard bland personer med förgymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå.

Figur 3. Låg ekonomisk standard (andel i procent), 25 år och äldre, fördelat på utbildningsnivå, 2011‒2019. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2019 såg utvecklingen olika ut för de olika utbildningsgrupperna (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång i andelen med låg ekonomisk standard med 21 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå och med 10 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå. Bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå sågs under samma period en nedgång med 9 procent. Bland kvinnor med förgymnasial eller gymnasial utbildningsnivå var uppgången 27 respektive 17 procent under perioden medan den bland män med samma utbildningsnivå var 14 respektive 3 procent.

Födelseland

År 2019 var andelen som levde med låg ekonomisk standard 34 procent bland personer födda utanför Europa, 20 procent bland personer födda i Europa utanför Norden, 19 procent bland personer födda i övriga Norden och 10 procent bland personer födda i Sverige (figur 4). Den högre andelen med låg ekonomisk standard i respektive grupp av födelseländer jämfört med födda i Sverige var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Bland personer födda utanför Europa var det då cirka tre gånger vanligare att leva med låg ekonomisk standard än bland personer födda i Sverige. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 4, val åldersstandardiserat).

Figur 4. Låg ekonomisk standard (andel i procent), 20 år och äldre, fördelat på födelseland, 2011‒2019. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2011‒2019 såg utvecklingen av andelen med låg ekonomisk standard olika ut i grupperna av födelseländer (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland personer födda i Sverige med 11 procent och bland kvinnor födda i övriga Norden med 11 procent, medan en nedgång sågs bland personer födda i övriga Europa och födda utanför Europa med 13 respektive 11 procent.

Län

Andelen personer med låg ekonomisk standard varierade mellan länen med som lägst 11 procent och som högst 17 procent 2019. Bland länen med lägst andel fanns i Stockholms och Hallands län, och bland länen med högst andel fanns Värmlands och Skåne län (figur 5). På grund av att ålderssammansättningen ser olika ut i olika län och kommuner kan resultaten ändras vid åldersstandardisering. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 5, val åldersstandardiserat).

Figur 5. Låg ekonomisk standard (andel i procent), 20 år och äldre, fördelat på län, 2011‒2019. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: SCB, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Låg ekonomisk standard definieras som att hushållets disponibla inkomst per konsumtionsenhet är lägre än 60 procent av medianvärdet för riket. Disponibel hushållsinkomst definieras som summan av hushållsmedlemmarnas inkomster efter det att skatt och andra negativa transfereringar dragits av, dividerat med en ekvivalensskala som tar hänsyn till hushållets storlek och sammansättning. Kapitalinkomst ingår. Måttet visar vilka som har låg inkomst relativt andra och innefattar även dem som riskerar fattigdom. Dock skulle alla i denna grupp förmodligen inte räknas som fattiga i absoluta termer.

Detta faktablad uppdateras en gång per år med nya data. Uppgifterna är hämtade från Statistiska centralbyråns (SCB:s) Inkomst- och taxeringsregister (IoT) och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. På grund av övergång från SCB:s urvalsbaserade inkomstfördelnings-undersökning, Hushållens ekonomi (HEK), till ny totalräknad inkomstfördelnings-statistik (TRIF), är uppgifterna före 2011 inte jämförbara med senare uppgifter. Av den anledningen presenteras här uppgifter endast från 2011. Indikatorn presenteras till och med 2019 då data som från IoT blir tillgängligt med en viss fördröjning på grund av deklarationsförfarandet.

De deskriptiva resultaten beskrivs i text och visas i figurerna med andel (procent) för personer 20 år och äldre. Utbildningsnivå redovisas för personer 25 år och äldre, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön, utbildningsnivå, födelseland och län i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året och linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 20 år och äldre för kön, ålder och födelseland och på åldrarna 25 år och äldre för utbildningsnivå. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. utbildningsnivå, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna avseende låg ekonomisk standard mellan olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Marmot M. The influence of income on health: views of an epidemiologist. Health Aff (Millwood) Mar-Apr 2002;21(2):31-46. doi: 10.1377/hlthaff.21.2.31
  2. Fritzell J, Rehnberg J, Bacchus Hertzman J, Blomgren J. Absolute or relative? A comparative analysis of the relationship between poverty and mortality. Int J Public Health. 2015;60(1):101-10. doi:10.1007/s00038-014-0614-2.
  3. Statistiska centralbyrån. Inkomstrapport 2017: individer och hushåll. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 2019. Ekonomisk välfärdsstatistik; 2019:1 [citerad 4 augusti 2021]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/a9101244dec64df991945d0b2ce6d1f6/he0110_2017a01_br_he50br1901.pdf
  4. Statistiska centralbyrån. Hushållens ekonomiska standard 2019. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 2021. Ekonomisk välfärdsstatistik 2021:1 [citerad 4 augusti 2021]. Hämtad från: https://www.scb.se/contentassets/7be780474802427da38f5454210b82c5/he0110_2019a01_br_he50br2101.pdf
  5. Statistiska centralbyrån. Andelen i arbete under fattigdomsgräns oförändrad. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 2018 [citerad 4 augusti 2021]. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/levnadsforhallanden/levnadsforhallanden/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulf-silc/pong/statistiknyhet/undersokningarna-av-levnadsforhallanden-ulfsilc3/
  6. Försäkringskassan. Barnhushållens ekonomi: resultatindikatorer för den ekonomiska familjepolitiken 2021. Hägersten: Försäkringskassan; 2021 [citerad 4 augusti 2021]. Hämtad från: https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/128407a7-c262-4a9e-9d9b-61000a05acf8/barnhushallens-ekonomi-svar-pa-regeringsuppdrag-fk-2021-000490.pdf?MOD=AJPERES&CVID