Sammanfattning

Av befolkningen 16–84 år var det enligt 2021 års undersökning 18 procent som uppgav att de under de senaste 3 månaderna blivit behandlade eller bemötta på ett sätt så att de känt sig kränkta. Det var vanligare bland kvinnor än bland män att ha blivit utsatt för kränkningar. Bland unga kvinnor 16–29 år var andelen särskilt stor, 36 procent, och ökade dessutom i denna grupp under perioden 2006–2021. Under perioden sågs även en uppgång i andelen som utsatts för kränkande behandling eller bemötande bland kvinnor med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå. Under samma period sågs en nedgång bland män, framför allt bland män under 45 år och bland män med eftergymnasial utbildningsnivå. Andelen som uppgav att de utsatts för kränkande behandling eller bemötande varierade mellan länen med som lägst 17 procent och som högst 22 procent år 2018/21 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

Kränkande behandling eller bemötande innebär ord eller handlingar som är nedlåtande mot en individ eller kan vara uttryck för negativa attityder gentemot en grupp – närliggande begrepp är exempelvis trakasserier, mobbning och diskriminering (1). En förenklad beskrivning av diskriminering enligt diskrimineringslagen är att en person missgynnas eller kränks och där det finns ett samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder (2). Ett samhälle där individer eller grupper trakasseras, diskrimineras, mobbas eller på annat sätt kränks står i motsats till ett inkluderande samhälle och försämrar samhällets förutsättningar för en god och jämlik hälsa i befolkningen (3, 4).

Arbetslivet är en betydelsefull arena där kränkande behandling eller bemötande kan leda till ohälsa (5, 6). Andra arenor där ungdomar och vuxna kan bli utsatta för kränkningar är exempelvis hälso- och sjukvårds- och utbildningsområdena (7, 8). Insatser för att få ett mer inkluderande samhälle kan ha positiv effekt på den psykiska hälsan eftersom kränkande bemötande eller behandling är en faktor bakom psykisk ohälsa (9).

Kön

I undersökningen 2021 uppgav 18 procent bland personer 16–84 år att de under de senaste 3 månaderna blivit behandlade eller bemötta på ett sätt så att de känt sig kränkta (figur 1). Bland kvinnor var andelen 22 procent och bland män 15 procent. Den högre andelen bland kvinnor jämfört med män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Kränkande behandling eller bemötande (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2006–2021. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen som uppgav att de utsatts för kränkningar såg något olika ut för kvinnor och män under perioden 2006–2021 (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor, och nedgång bland män.

Ålder

Bland personer 16–29 år som 2021 uppgav kränkande behandling eller bemötande var andelen 28 procent. Bland personer 30–44 år var den 20 procent, bland personer 45–64 år 18 procent och bland personer 65–84 år 8 procent (figur 2). Andelen bland kvinnor 16–29 år var särskilt hög; 36 procent (figur 2, val kön). Den högre andelen bland personer 16–29 år jämfört med referensgruppen 30–44 år var statistiskt säkerställd endast för kvinnor och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. Den lägre andelen som utsatts för kränkningar bland personer 45–64 år respektive 65–84 år jämfört med referensgruppen 30–44 år var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län.

Figur 2. Kränkande behandling eller bemötande (andel i procent), 16–84 år, fördelat på ålder, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen utsatta för kränkande bemötande eller behandling såg olika ut i åldersgrupperna under perioden 2006–2021 (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor 16–29 år men en nedgång bland män 16–29 år och 30–44 år.

Utbildningsnivå

År 2021 var andelen 25–84 år utsatta för kränkande behandling eller bemötande 19 procent bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 16 procent bland personer med gymnasial utbildningsnivå och 12 procent bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 2021 (figur 3). Skillnaden mellan personer med eftergymnasial utbildningsnivå (referensgrupp) och övrig respektive utbildningsgrupp var inte statistiskt säkerställd när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Kränkande behandling eller bemötande (andel i procent), 25–84 år, fördelat på utbildningsnivå, 2006–2021. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen utsatta för kränkande behandling eller bemötande såg olika ut i utbildningsgrupperna under perioden 2006–2021 (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå. Bland män med eftergymnasial utbildningsnivå sågs istället en statistiskt säkerställd nedgång när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län, från 20 procent 2006 till 14 procent 2021.

Födelseland

Andelen utsatta för kränkande behandling eller bemötande 2021 var 22 procent bland personer födda i Europa utanför Norden, 19 procent bland personer födda utanför Europa, 18 procent bland personer födda i Sverige och 17 procent bland personer födda i övriga Norden (figur 4). Den högre andelen bland personer födda i Europa utanför Norden var endast statistiskt säkerställd bland män och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Det framkom en statistiskt säkerställd högre andel även bland män födda i övriga Norden jämfört med män födda i Sverige när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Detta kan förklaras av en skillnad i åldersfördelning mellan män födda i övriga Norden och män födda i Sverige. Bland kvinnor sågs inga statistiskt säkerställda skillnader i utsatthet för kränkningar på grund av födelseland.

Figur 4. Kränkande behandling eller bemötande (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2006–2021. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Utvecklingen av andelen personer utsatta för kränkande bemötande eller behandling varierade över tid i grupperna av födelseländer 2006–2021 (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland kvinnor födda i Sverige, men en nedgång bland män födda i Sverige. När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs också en statistiskt säkerställd nedgång bland män födda utanför Europa.

Län

Andelen utsatta för kränkande behandling eller bemötande 2018/21 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen med som lägst 17 procent och som högst 22 procent (figur 5). Bland länen med lägst andel fanns Dalarnas län och bland länen med högst andel fanns Örebro län.

Figur 5. Kränkande behandling eller bemötande (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2004/07–2018/21. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor" (HLV) och avser perioden 2006–2021. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Från och med 2016 görs den vartannat år och för 2018 och framåt har det nationella urvalet fördubblats till 40 000. År 2021 genomfördes en extra omgång av enkäten med anledning av den pågående covid-19-pandemin där ett antal extra pandemirelaterade frågor ställdes. Svarsfrekvensen har minskat från 60 procent 2006 till 44 procent 2021. Lägst svarsfrekvens bland åldersgrupperna fanns i gruppen 16–29 år.

Undersökningen innehåller frågan "Har du under de senaste 3 månaderna blivit behandlad eller bemött på ett sätt så att du känt dig kränkt?" Svarsalternativen är "Nej", "Ja, någon gång" och "Ja, flera gånger". Här redovisas andelen som svarade "Ja, någon gång" eller "Ja, flera gånger".

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjlig på grund av att antalet personer är otillräckligt. Under rubriken Län används flerårsmedelvärden för att få ett tillräckligt stort dataunderlag. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år, med start 2004–2007, och baseras på de undersökningar som gjorts inom perioden.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året och linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå, där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor, t.ex. utbildningsnivå, tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i utsatthet för kränkningar mellan olika utbildningsgrupper associeras med utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län. För län redovisas inte resultat från de statistiska analyserna.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Diskrimineringsombudsmannen. Delar av mönster: en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer. Stockholm: Diskrimineringsombudsmannen (DO); 2014. Rapport 2014:1 [citerad 7 januari 2022]. Hämtad från: https://www.do.se/download/18.277ff225178022473141e26/1618941269996/rapport-delar-monster.pdf
  2. Diskrimineringslag 2008:567. Ändring införd t.o.m. SFS 2017:1128. Stockholm: Arbetsmarknadsdepartementet; 2008 [citerad 7 januari 2022]. Hämtad från: https://www.do.se/download/18.277ff225178022473141e3b/1618941287598/stod-diskrimineringslag-2008-567-faktablad.pdf
  3. Panza GA, Puhl RM, Taylor BA, Zaleski AL, Livingston J, Pescatello LS (2019) Links between discrimination and cardiovascular health among socially stigmatized groups: A systematic review. PLoS ONE 14(6): e0217623. doi:10.1371/journal.pone.0217623
  4. Okechukwu, C.A., Souza, K., Davis, K.D. and de Castro, A.B. (2014), Discrimination, harassment, abuse, and bullying in the workplace: Contribution of workplace injustice to occupational health disparities. Am. J. Ind. Med., 57: 573-586. doi:10.1002/ajim.22221
  5. Myndigheten för arbetsmiljökunskap. Riktlinjer för Hantering av sociala hälsorisker på arbetet – kränkande särbehandling och mobbning. Riktlinje 6. Gävle: Myndigheten för arbetsmiljökunskap; 2021 [citerad 12 januari 2022]. Hämtad från: https://mynak.se/publikationer/riktlinjer-for-hantering-av-sociala-halsorisker-pa-arbetet-krankande-sarbehandling-och-mobbning/
  6. Statens beredning för medicinsk utvärdering. Arbetsmiljöns betydelse för symtom på depression och utmattningssyndrom. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU); 2014 [citerad 7 februari 2022]. Hämtad från: https://www.sbu.se/223
  7. Diskrimineringsombudsmannen. Rätten till sjukvård på lika villkor – rapport. Diskrimineringsombudsmannen, DO; 2012 [citerad 7 februari 2022]. Hämtad från: https://www.do.se/kunskap-stod-och-vagledning/publikationer-om-diskriminering/2012/ratten-till-sjukvard-pa-lika-villkor
  8. Gillander Gådin K, Stein N. Do schools normalise sexual harassment? An analysis of a legal case regarding sexual harassment in a Swedish high school. Gender and Education. 2019;31(7):920–37. doi: 10.1080/09540253.2017.1396292
  9. Folkhälsomyndigheten. Ojämlikhet i psykisk hälsa i Sverige: hur är den psykiska hälsan fördelad och vad beror det på? Solna: Folkhälsomyndigheten; 2019 [citerad 7 januari 2022]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/o/ojamlikhet-i-psykisk-halsa-i-sverige--hur-ar-den-psykiska-halsan-fordelad-och-vad-beror-det-pa/