Sammanfattning

Av befolkningen 16–84 år var det enligt 2020 års undersökning 28 procent som ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad. Det var en högre andel kvinnor än män som uppgav detta. Andelen var också högre bland personer med förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå än bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå. Under perioden 2006–2020 sågs en uppgång i andelen som avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla. Uppgången gällde både kvinnor och män, de flesta åldersgrupper, personer med gymnasial respektive eftergymnasial utbildningsnivå och personer födda i Sverige. Bland personer födda utanför Europa sågs en nedgång i andelen under samma period. Andelen personer som uppgav att de avstått från att gå ut ensam av rädsla varierade mellan länen med som lägst 18 procent och som högst 34 procent år 2018/2020 (flerårsmedelvärde).

Introduktion

En förutsättning för socialt hållbara bostadsområden är att man känner sig säker och trygg i sin boende- och närmiljö (1). Med en upplevd trygghet i närområdet är det rimligt att tänka sig att individens rörelsefrihet ökar och det blir lättare att nyttja de utomhusmiljöer som främjar hälsa (2). På vilket sätt säkerhets- och trygghetsaspekter påverkar fysisk aktivitet och mer övergripande folkhälsa är dock ett komplext forskningsområde.

I bostadsområden med socioekonomiska utmaningar är det vanligare bland såväl kvinnor som män att avstå från att gå ut ensam av rädsla för hot och våld jämfört med andra bostadsområden (3). Mörker, våldsbrott och annan kriminalitet, hög trafikvolym, höga hastigheter på motorfordon och störande uppträdande, är exempel på företeelser som kan bidra till en känsla av osäkerhet och otrygghet (4). Den faktiska respektive upplevda säkerheten och tryggheten för de som bor och vistas i området kan också påverkas genom planering, byggande och underhåll (4–6).

Kön

År 2020 uppgav 28 procent av befolkningen 16–84 år att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 1). Bland kvinnor var andelen 42 procent och bland män 14 procent. Skillnaden mellan kvinnor och män var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till utbildningsnivå, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 1, val åldersstandardiserat).

Figur 1. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på kön, 2006–2020. Möjliga val: åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2020 sågs en uppgång både bland kvinnor och bland män i andelen som uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla, (figur 1). När hänsyn togs till ålder, utbildningsnivå, födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda.

Ålder

Bland personer 16–29 år var det 33 procent som i undersökningen 2020 uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 2). Bland personer 65–84 år var det 32 procent och bland personer 30–44 år samt 45–64 år var det 25 procent. I alla åldersgrupper var detta ett beteende främst bland kvinnor (figur 2, val kön). Skillnaden mellan referensgruppen 30–44 år och åldersgrupperna 16–29 år respektive 65–84 år var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län. Sett till kvinnor och män separat, och jämfört referensgruppen kvinnor 30–44 år respektive män 30–44 år, utmärkte sig den yngsta åldersgruppen bland kvinnor och den äldsta åldersgruppen bland män negativt, med högre andelar som uppgav att de avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla 2020.

Figur 2. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på ålder, 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2020 såg utvecklingen olika ut i åldersgrupperna vad gäller andelen som uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 2). När hänsyn togs till kön, utbildningsnivå, födelseland och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång i åldersgrupperna 16–29 år, 30–44 år och 65–84 år. Uppgången i gruppen 65–84 år var tydligast bland män.

Utbildningsnivå

Andelen personer 25–84 år som 2020 uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla var 29 procent bland personer med förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå och 25 procent bland personer eftergymnasial utbildningsnivå (figur 3). I alla utbildningsgrupper var det här ett beteende främst bland kvinnor (figur 3, val kön). Skillnaden, med en lägre andel som ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam av rädsla i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå än i respektive övrig utbildningsgrupp, var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län. Se även åldersstandardiserade siffror (figur 3, val åldersstandardiserat).

Figur 3. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 25–84* år, fördelat på utbildningsnivå, 2006–2020. Möjliga val: kön och åldersstandardiserat.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

*Åldersgruppen 65–84 år innehåller endast personer 65–74 år 2006–2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år.
Andelen personer som ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla steg något i samtliga utbildningsgrupper under perioden 2006–2020 (figur 3). När hänsyn togs till kön, ålder, födelseland och län var uppgången statistiskt säkerställd bland personer med gymnasial respektive eftergymnasial utbildningsnivå. Uppgången i dessa grupper var tydligast bland män.

Födelseland

Andelen i befolkningen som 2020 uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam på grund av rädsla var 33 procent bland personer födda i övriga Norden, 29 procent bland personer födda i övriga Europa, 28 procent bland personer födda i Sverige och 25 procent bland personer födda i övriga världen (figur 4). Det fanns ingen statistiskt säkerställd skillnad mellan referensgruppen födda i Sverige och respektive övrig grupp av födelseländer när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län. Bland kvinnor födda i övriga världen var det dock en lägre andel som uppgav att de avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla jämfört med kvinnor födda i Sverige när hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län.

Figur 4. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på födelseland, 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Under 2006–2020 såg utvecklingen olika ut för personer från de olika grupperna av födelseländer avseende andelen som uppgav att de avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (figur 4). När hänsyn togs till kön, ålder, utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd uppgång bland personer födda i Sverige och en nedgång bland personer födda utanför Europa under perioden. I båda dessa grupper var förändringen tydligast bland män.

Län

Andelen som uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensam av rädsla år 2018/2020 (flerårsmedelvärde) varierade mellan länen med som lägst 18 procent och som högst 34 procent. Bland länen med lägst andel fanns Jämtlands län och bland länen med högst andel fanns Skåne och Västmanlands län (figur 5).

Figur 5. Avstått från att gå ut ensam på grund av rädsla (andel i procent), 16–84 år, fördelat på län, 2004/2007–2018/2020. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om att avstå från att gå ut ensam av rädsla kommer från Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät "Hälsa på lika villkor?" (HLV) och avser perioden 2006–2020. Under 2006 till 2016 har undersökningen genomförts årligen och urvalet har bestått av cirka 20 000 slumpmässigt utvalda personer i åldern 16–84 år. Efter 2016 skickas enkäten ut vartannat år till ett dubbelt så stort urval. Enkäten skickades till 40 000 personer 2020. Svarsfrekvensen har sedan 2006 minskat från 60 procent till 42 procent 2020. Lägst svarsfrekvens bland åldersgrupperna fanns i gruppen 16–29 år.

Indikatorn bygger på frågan "Händer det att du avstår från att gå ut ensam av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad?". Svarsalternativen är "Nej", "Ja, ibland" och "Ja, ofta". Andelen som svarat ja redovisas.

Deskriptiv statistik i text och figurer visas som andel (procent) av befolkningen 16−84 år. Utbildningsnivå redovisas för personer 25–84 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. Under rubriken utbildningsnivå innehåller åldersgruppen 65–84 år endast personer 65–74 år mellan åren 2006 och 2009. Från 2010 och framåt innehåller åldersgruppen personer 65–84 år. Resultaten kommer från en urvalsundersökning, och därför redovisas även konfidensintervallen i figurerna samt i kartan. Åldersstandardiserade värden finns tillgängliga för kön och utbildningsnivå i figurerna. Åldersstandardisering görs för att ta hänsyn till att åldersfördelningen kan se olika ut i olika grupper i befolkningen. För födelseland och län har inte åldersstandardisering varit möjlig på grund av att antalet personer är otillräckligt.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera relativa skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår kön, åldersgrupp, utbildningsnivå, födelseland i fyra grupper och län. Vid multivariat analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. utbildningsnivå) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i att avstå från att gå ut ensam på grund av rädsla mellan t.ex. olika utbildningsgrupper kan hänföras till utbildningsnivå och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna kvinnor, 30–44 år, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och rikets genomsnitt. De statistiska analyserna är gjorda på åldrarna 16−84 år för alla redovisningsgrupper utom utbildningsnivå där analyserna är gjorda på åldrarna 25–74 år. Den övre gränsen i analyserna för utbildningsnivå beror på att information saknas för personer över 74 år 2006–2009.

Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen. För att få tillräckligt stort dataunderlag så redovisas flerårsmedelvärden för region. Flerårsmedelvärdenas period omfattar fyra år och baseras på undersökningar inom perioden.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Berglund U, Jergeby U. Stadsrum - människorum: att planera för livet mellan husen. Stockholm: Byggforskningsrådet; 1998.
  2. Folkhälsomyndigheten. På väg mot en god och jämlik hälsa: stödstruktur för det statliga folkhälsoarbetet. Solna: Folkhälsomyndigheten; 2020. [citerad 19 oktober 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/p/pa-vag-mot-en-god-och-jamlik-halsa--stodstruktur-for-det-statliga-folkhalsoarbetet/
  3. Statistiska Centralbyrån. Statistisk lägesbild 2021: genomförandet av Agenda 2030 i Sverige. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 2021. [citerad 19 oktober 2021]. Hämtad från: https://scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/miljo/miljoekonomi-och-hallbar-utveckling/indikatorer-for-hallbar-utveckling/pong/publikationer/statistisk-lagesbild-2021--genomforandet-av-agenda-2030-i-sverige/
  4. Faskunger J. Den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet: en kunskapssammanställning för regeringsuppdraget "Byggd miljö och fysisk aktivitet". Östersund: Statens folkhälsoinstitut; 2007. Rapport nr R 2007:3. [citerad 19 oktober 2021]. Hämtad från: https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/bd4c8de3a04b4d20ac7e0f0385193663/byggda-miljons-paverkan-fysisk-aktivitet.pdf (PDF, 775 kB)
  5. Boverket. Brottsförebyggande och trygghetsskapande perspektiv och åtgärder i samhällsbyggnadsprocessen. Karlskrona: Boverket; 2019. Rapport 2019:20. [citerad 25 oktober 2021]. Hämtad från: https://www.boverket.se/sv/om-boverket/publicerat-av-boverket/publikationer/2019/brottsforebyggande-och-trygghetsskapande-perspektiv/
  6. Ceccato V, Vasquez L, Langefors L, Peterson R. Trygg stadsmiljö: teori och praktik för brottsförebyggande & trygghetsskapande åtgärder. Stockholm: Institutet för samhällsplanering och miljö, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH); 2019. [citerad 25 oktober 2021]. Hämtad från: http://kth.diva-portal.org/smash/get/diva2:1358155/FULLTEXT01.pdf