Sammanfattning

Andelen behöriga elever till gymnasiet var 86 procent 2020. En högre andel flickor än pojkar uppnådde behörighet till gymnasiet. Det var vanligare att elever hade behörighet om deras föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå, än om föräldrarna hade förgymnasial eller gymnasial utbildning. Det var också vanligare bland elever födda i Sverige, än bland elever födda i övriga Europa eller i övriga världen. Andelen behöriga till gymnasiet minskade totalt med 3 procent 2006–2020. En särskilt tydlig minskning syntes bland elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå, 13 procent. Andelen elever med behörighet till gymnasiet varierade beroende på län med som lägst 81 procent och som högst 90 procent 2020.

Introduktion

Det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa. Ett exempel är sambandet mellan utbildningsnivå och medellivslängd, där de största skillnaderna finns mellan dem som har förgymnasial utbildning och dem som har eftergymnasial utbildning (1). Betygen i grundskolans årskurs 9 är av avgörande betydelse för skolelevers benägenhet att studera vidare (2). Detta oavsett barnens socioekonomiska uppväxtbakgrund. Låga eller ofullständiga betyg från årskurs 9 ökar dessutom risken för framtida psykosociala problem, samtidigt som den psykiska hälsan kan påverka skolprestationer (2, 3). Den minskande behörighetsgraden till gymnasieskolan sedan mitten av 00-talet beror till största delen på den ökande andelen elever som invandrat efter ordinarie skolstart (4). Se även den relaterade indikatorn Gymnasieexamen inom fyra år efter påbörjad gymnasieutbildning.

Kön

Totalt var 86 procent av eleverna i årskurs 9 behöriga till gymnasiet 2020 (figur 1). Andelen flickor som uppnådde behörighet till gymnasiet var 87 procent. Motsvarande andel för pojkar var 85 procent. Den lägre behörigheten bland pojkar jämfört med flickor var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till föräldrarnas utbildningsnivå, elevens födelseland och län.

Figur 1. Andel (procent) behöriga elever till gymnasiet, fördelat på kön, under perioden 2006–2020.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2020 minskade andelen behöriga till gymnasiet bland både flickor och pojkar (figur 1). När hänsyn togs till föräldrarnas utbildningsnivå, elevens födelseland och län var dessa trender statistiskt säkerställda. Totalt minskade andelen behöriga till gymnasiet med 3 procent. Bland pojkar minskade andelen med 3 procent och bland flickor med 2 procent. Det skedde inte någon statistiskt säkerställd förändring i skillnaden mellan andelen flickor och pojkar som var behöriga till gymnasiet under perioden.

Föräldrarnas utbildningsnivå

Andelen behöriga till gymnasiet 2020 var 93 procent bland elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå, 81 procent bland elever vars föräldrar hade gymnasial utbildningsnivå och 51 procent bland elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå (figur 2). Den lägre behörigheten bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial respektive gymnasial utbildningsnivå jämfört med de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå var statistiskt säkerställd och kvarstod när hänsyn togs till kön, födelseland och län.

Figur 2. Andel (procent) behöriga elever till gymnasiet fördelat på föräldrarnas utbildningsnivå, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Andelen behöriga elever har minskat i alla utbildningsgrupper 2006–2020. Allra tydligast syns detta bland de elever vars föräldrar hade förgymnasial utbildningsnivå (figur 2). När hänsyn togs till kön, födelseland och län var trenderna statistiskt säkerställda bland elever vars föräldrar hade förgymnasial och gymnasial utbildningsnivå och minskade där med 13 respektive 4 procent. Skillnaden i andelen behöriga till gymnasiet mellan de elever vars föräldrar hade eftergymnasial utbildningsnivå och respektive övrig utbildningsgrupp ökade under perioden.

Födelseland

Andelen behöriga till gymnasiet var 90 procent bland elever födda i Sverige, 86 procent bland elever födda i övriga Norden, 78 procent bland elever födda i övriga Europa och 58 procent bland elever födda i övriga världen 2020 (figur 3). Skillnaden mellan elever födda i Sverige och respektive övrig grupp av födelseländer var statistiskt säkerställd, undantaget elever födda i övriga Norden, och kvarstod när hänsyn togs till kön, föräldrarnas utbildningsnivå och län.

Figur 3. Andel (procent) behöriga elever till gymnasiet, fördelat på födelseland, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Under perioden 2006–2020 såg utvecklingen något olika ut för de olika grupperna av födelseländer (figur 2). När hänsyn togs till kön, föräldrarnas utbildningsnivå och län sågs en statistiskt säkerställd minskning av behörigheten bland elever födda i Sverige och elever födda utanför Europa med 2 respektive 5 procent. Bland elever födda utanför Europa var minskningen endast signifikant bland pojkar. Skillnaden i andelen behöriga till gymnasiet mellan de elever som var födda i Sverige och de som var födda utanför Europa ökade under perioden.

Län

Andelen elever som var behöriga till gymnasiet år 2020 varierade mellan länen med som högst 90 procent och som lägst 81 procent (figur 4). Bland länen med högst andel elever med behörighet till gymnasiet fanns Stockholms län och bland länen med lägst andel fanns Kronobergs och Örebro län.

Figur 4. Andel (procent) behöriga elever till gymnasiet, fördelat på län, under perioden 2006–2020. Möjliga val: kön och kommunnivå.

Källa: SCB. Ursprungligen Skolverket, bearbetat av Folkhälsomyndigheten.

Metod

Uppgifterna om gymnasiebehörighet 2006–2020 är hämtade från Statistiska centralbyrån (SCB), som hämtar uppgifterna från Skolverket, och är bearbetade vid Folkhälsomyndigheten. Måttet som anges avser elever i årskurs 9 som är behöriga till ett yrkesprogram eller högskoleförberedande gymnasieprogram och siffrorna redovisas som andel (procent) behöriga elever.

Fram till och med 2010 krävdes godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska och matematik för att vara behörig till gymnasieskolan. Från och med 2011 krävs godkänt betyg i svenska eller svenska som andraspråk, engelska, matematik och ytterligare minst fem ämnen för att bli behörig till ett yrkesprogram eller minst nio ämnen för att bli behörig till ett högskoleförberedande program.

Utöver de deskriptiva resultaten har statistiska analyser genomförts för att studera skillnader mellan grupper det senast tillgängliga året, linjär trend över tid (hela tidsperioden) inom en grupp och relativa skillnader i trend över tid mellan grupper. I de statistiska analyserna ingår elevens kön, födelseland i fyra grupper och län, samt föräldrarnas utbildningsnivå. Vid analys av skillnader mellan grupper inom en faktor (t.ex. kön) tas hänsyn till övriga faktorer. Detta för att säkerställa att de funna skillnaderna i gymnasiebehörighet mellan olika kön kan hänföras till just kön och inte en eller flera av de övriga faktorerna. För län redovisas enbart deskriptiv statistik. I de statistiska analyserna är referensgrupperna flickor, eftergymnasial utbildningsnivå, födelseland Sverige och snittet av rikets län.

Utbildningsnivån för den förälder som har högst utbildning används här som ett mått på elevens socioekonomiska position. Utbildningsnivå avser elevens biologiska föräldrar eller adoptivföräldrar. Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa Sovjetunionen.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Statistiska Centralbyrån (SCB). Livslängd och dödlighet i olika sociala grupper. Stockholm: SCB; 2016. Demografiska rapporter; 2016:2. [citerad 27 november 2020]. Hämtad från: https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningsframskrivningar/demografisk-analys/pong/publikationer/livslangd-och-dodlighet-i-olika-sociala-grupper/
  2. Socialstyrelsen. Social rapport 2010. Stockholm: Socialstyrelsen; 2010. [citerad 14 januari 2021]. Hämtad från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2010-3-11.pdf
  3. Gustafsson J-E, Allodi Westling M, Alin Åkerman B, Eriksson C, Eriksson L, Fischbein S, et al. School, learning and mental health: a systematic review. Stockholm: Kungl. Vetenskapsakademien; 2010. [citerad 27 november 2020]. Hämtad från: http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:317965/FULLTEXT01.pdf
  4. Skolverket. Invandringens betydelse för skolresultaten. Stockholm: Skolverket; 2016. [citerad 27 november 2020]. Hämtad från: https://www.skolverket.se/publikationer?id=3604