Sammanfattning

Långtidsarbetslösheten bland personer 15-74 år var 0,8 procent 2019, vilket innebär en fortsatt minskning från året innan, speciellt bland män. Något fler män än kvinnor är långtidsarbetslösa. Skillnaderna mellan män och kvinnor ökade något under lågkonjunkturen 2008–2010 och de närmaste åren därefter, men har annars varit små. Långtidsarbetslösheten har under hela perioden 2006–2019 varit högst i gruppen med förgymnasial utbildningsnivå och lägst i gruppen med eftergymnasial utbildningsnivå, samt lägst bland personer födda i Sverige och högst bland personer födda utanför Europa.

Introduktion

Arbetslöshet påverkar både hälsan och hälsans fördelning i samhället och är därför en viktig bestämningsfaktor för jämlik hälsa (1–5). Det finns ett tydligt samband mellan arbetslöshet och utbildning på så sätt att ju högre utbildning, desto lägre arbetslöshet. Sedan 1990 har vi sett en mer än tre gångers ökning av arbetslösheten i Sverige (6). Långvarig arbetslöshet ökar risken för flera negativa hälsokonsekvenser, särskilt psykisk ohälsa (1, 3, 4, 7). Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Andelen långtidsarbetslösa redovisas här i procent av alla i arbetskraften, det vill säga av de som är sysselsatta eller arbetslösa. Långtidsarbetslösheten är låg i Sverige jämfört med övriga EU-länder, men inte jämfört med de övriga nordiska länderna (8). Se även de relaterade indikatorerna Sysselsättning i befolkningen samt Unga som varken arbetar eller studerar.

Kön

Långtidsarbetslösheten var 0,8 procent för kvinnor och 0,9 procent för män 2019 (figur 1). Totalt var 0,8 procent av arbetskraften långtidsarbetslösa, vilket innebär 46 400 personer. År 2006 var 0,9 procent av kvinnorna och 1,0 procent av männen långtidsarbetslösa. När konjunkturen försämrades 2008 steg långtidsarbetslösheten och nådde en topp 2010 på 1,7 procent för männen och 1,4 procent för kvinnorna, och har sedan dess sjunkit långsamt.

Figur 1. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på kön, under perioden 2006‒2019.

Källa: SCB.

Ålder

År 2019 var andelen långtidsarbetslösa i arbetskraften i åldern 55–64 år 1,3 procent (figur 2). Bland personer 25–34 år var andelen 0,5 procent. Motsvarande värden för personer 35–44 år och 45–54 år var 0,9 respektive 1,1 procent. För år 2019 saknas uppgifter för de yngsta, 15–24 år, och för de äldsta, 65–74 år, saknas uppgifter för hela perioden 2006–2019. De högsta långtidsarbetslöshetssiffrorna under perioden 2006–2019 sågs 2011 och 2015, då de bland män 55–64 år nådde 2,3 respektive 2,2 procent.

Figur 2. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på ålder, under perioden 2006‒2019. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Utbildningsnivå

Långtidsarbetslösheten bland personer 25–74 år var högst bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, 3,3 procent, och lägst bland personer med eftergymnasial utbildningsnivå, 0,5 procent, 2019 (figur 3). För personer med gymnasial utbildningsnivå var motsvarande uppgift 0,9 procent. I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 ökade långtidsarbetslösheten framför allt bland personer med förgymnasial utbildningsnivå, medan personer med eftergymnasial utbildningsnivå påverkades i mycket liten grad. Skillnaden i långtidsarbetslöshet mellan personer med eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå har mellan 2006 och 2019 ökat från 0,7 procentenheter till 2,8 procentenheter. Skillnaden 2019 mellan personer med eftergymnasial och förgymnasial utbildningsnivå var störst bland kvinnor: 4,2 procentenheter, jämfört med 1,9 procentenheter bland män. De högsta värdena under perioden 2006–2019 uppvisade kvinnor med förgymnasial utbildningsnivå, med 5,0 procent 2015 och 4,9 procent 2018.

Figur 3. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 25‒74 år, fördelat på utbildningsnivå, under perioden 2006‒2019. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Födelseland

Långtidsarbetslösheten var högst bland personer födda utanför Europa, 3,5 procent, och lägst bland personer födda i Sverige, 0,4 procent, 2019 (figur 4). Bland personer födda i övriga Europa var motsvarande uppgift 1,4 procent. Uppgifter för övriga Norden redovisas ej för 2019 då antalet personer var för få i denna grupp. I samband med lågkonjunkturen 2008–2010 steg långtidsarbetslösheten framför allt bland personer födda utanför Europa, som ligger kvar på en hög nivå trots minskningar de senaste åren. Skillnaden i långtidsarbetslöshet 2019 mellan personer födda i Sverige och personer födda utanför Europa var ungefär lika stor för kvinnor som för män; 3,0 respektive 3,2 procentenheter.

Figur 4. Andel (procent) långtidsarbetslösa invånare i arbetskraften, 15‒74 år, fördelat på födelseland, under perioden 2006‒2019. Möjliga val: kön.

Källa: SCB.

Metod

Uppgifterna kring långtidsarbetslöshet kommer från Statistiska centralbyråns (SCB) arbetskraftsundersökningar (AKU) 2006‒2019. AKU är en urvalsundersökning där ett slumpmässigt urval av befolkningen i Sverige tillfrågas om bland annat arbete och arbetslöshet (9). Under rubriken Födelseland innefattar övriga Europa före detta Sovjetunionen. Att det är en urvalsundersökning innebär att antalet observationer ibland inte räcker till för att redovisa situationen för mindre geografiska områden. Redovisning av långtidsarbetslösheten på regional nivå finns därför inte med här.

Med långtidsarbetslöshet menas i det här sammanhanget en sammanhängande arbetslöshet som varat i minst 12 månader. Resultaten som beskrivs i texten och visas i figurerna avser andel långtidsarbetslösa i arbetskraften. De visas i åldrarna 15–74 år, utom vad gäller utbildningsnivå där resultat visas i åldrarna 25–74 år, eftersom de flesta då haft möjlighet att uppnå en högre utbildningsnivå. AKU redovisar enligt ILO:s rekommendationer och EU:s förordningar åldersgruppen 15‒74 år sedan 2007 (9).

Enligt SCB:s definition omfattar arbetslöshet personer som är utan förvärvsarbete under en undersökningsvecka, men som sökt arbete den senaste månaden och kan börja ett arbete inom högst två veckor (9). Personer som fått ett arbete som börjar inom tre månader men som skulle kunna arbeta inom högst två veckor räknas också som arbetslösa. Personer som inte har förvärvsarbete och inte heller uppfyller ovanstående kriterier för arbetslöshet kategoriseras som ej tillhörande arbetskraften.

I statistiken används olika termer för att beskriva arbetssituationen, och ett viktigt begrepp när man beräknar andelen arbetslösa är arbetskraften. I arbetskraften ingår endast de som brukar kallas för den arbetsföra befolkningen, det vill säga människor som arbetar eller skulle kunna arbeta om förutsättningarna varit annorlunda, till exempel arbetslösa och tillfälligt sjukskrivna. De som inte tillhör arbetskraften är bland annat pensionärer, heltidsstuderande, intagna på anstalt och personer med sjuk- eller aktivitetsersättning (figur 5).

Figur 5. Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen.

Termer som SCB använder när de beskriver statistiken för arbetssituationen

Källa: SCB: Bakgrundsfakta, Arbetsmarknads- och utbildningsstatistik 2013:8, Arbetskraftsundersökningarnas (AKU) och Arbetsförmedlingens (Af) arbetslöshetsstatistik – En jämförande studie.

Mer utförlig metodbeskrivning och beskrivning av indikatorerna går att ladda ner från Så här jobbar vi med folkhälsorapportering.

Referenser

  1. Kommissionen för jämlik hälsa. Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa. Förslag för ett långsiktigt arbete för en god och jämlik hälsa: Slutbetänkande (SOU 2017:47). Stockholm: Wolters Kluwer, 2017. [citerad 17 oktober 2019]. Hämtad från: www.regeringen.se/49ba4e/contentassets/3917644bbd69413bbc0c017647e53528/nasta-steg-pa-vagen-mot-en-mer-jamlik-halsa-slutbetankande-av-kommissionen-for-jamlik-halsa_sou2017_47.pdf
  2. Toivanen S, Vinberg S. Arbete och ojämlikhet i hälsa i vuxenlivet. I: Rostila M, Toivanen S, redaktörer. Den orättvisa hälsan - om socioekonomiska skillnader i hälsa och livslängd. 2 uppl. Stockholm: Liber; 2018. s. 335.
  3. Diderichsen F, Andersen I, Manuel C, Working Group of Danish Review on Social Determinants of H, Andersen A-MN, Bach E, et al. Health inequality--determinants and policies. Scand J Public Health. 2012;40(8 Suppl):12-105. DOI:10.1177/1403494812457734.
  4. Janlert U. Arbete, arbetslöshet och jämlik hälsa – en kunskapsöversikt. Underlagsrapport nr 2 till Kommissionen för jämlik hälsa S 2015:02. Stockholm: Kommissionen för jämlik hälsa, 2016. [citerad 8 januari 2019]. Hämtad från: kommissionjamlikhalsa.se/publikationer/arbete-arbetsloshet-och-jamlik-halsa-en-kunskapsoversikt/
  5. Dahl E, Bergsli H, van der Wel K. Sosial ulikhet i helse – en norsk kunnskapsoversikt. Oslo: Fakultet for samfunnsfag/Sosialforsk. Høgskolan i Oslo og Akershus, 2014. [citerad 22 januari 2020]. Hämtad från: www.hioa.no/Forskning-og-utvikling/Hva-forsker-OsloMet-paa/Forskning-og-utvikling-ved-Fakultet-for-samfunnsvitenskap/Sosialforsk/Sosiale-ulikheter-i-helse
  6. Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Befolkningen 15-74 år (AKU) efter kön, ålder och arbetskraftstillhörighet. Stockholm: Statistiska centralbyrån (SCB); 1970-. Arbetslösa, procent. Ålder 16-64 år. [uppdaterad 23 januari 2020; citerad 20 maj 2020]. Hämtad från: http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__AM__AM0401__AM0401A/NAKUBefolkning2Ar/
  7. Marmot M. The Health Gap. London: Bloomsbury Publishing PLC; 2015. s. 189
  8. Eurostat. Long-term unemployment rate by sex. Luxemburg: Eurostat; 2018 [uppdaterad 17 augusti 2018; citerad 4 november 2019]. Hämtad från: ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&language=en&pcode=tesem130&plugin=1
  9. Statistiska centralbyrån (SCB). Kvalitetsdeklaration. Arbetskraftsundersökningarna (AKU). Stockholm: SCB, 2019. [citerad 4 november 2019]. Hämtad från: www.scb.se/contentassets/c12fd0d28d604529b2b4ffc2eb742fbe/am0401_kd_2019_lj_190214.pdf